mellandagar

Hemma. Hos mig själv, faktiskt. Själv. Passar bäst, med rep ikväll och tidig väckning inför tv-giget imorgon. Det är ganska skönt, även om jag älskar att vara med J. Men det är mina saker runt mig, mina grejer i skåpen. Jag längtar tills mitt och hans kan bli vårt. Två kommande visningar i februari, vi får väl se om något av det kan vara meningen att bli vårt.

Julen var fin. Ganska lugn, fast full av släktingar och träffa gamla vänner till J. Roligt att se honom i de sammanhangen och på julafton sa jag "Jag älskar dig" och fick samma ord tillbaka.

Nu är vi lediga. Jag fram till den 7e och han till den 11e. Skönt med tid. Och att mitt ryggskott är ok och hans operationssår börjar läka. Nyår är oplanerat. Kanske middag på stan med hans singelkompis, fyrverkerier och sen hem. Jag bryr mig inte så mycket. Gillar inte nyår, tycker det är en prettohögtid. Funkar bra med bara lite mat och bubbel. Och J.

första mötet

Jag är faktiskt lite nervös, inser jag.
Har svårt att veta vad jag ska packa, delvis för att jag gått upp i vikt och kläderna inte sitter lika snyggt. Det ska det bli ändring på efter jul. Ska passa på att träna nu när jag är långledig. Men nu prokrastinerar jag. Igen.

Det var faktiskt många år sen jag träffade en respektives föräldrar. Tänk om hon inte tycker om mig?
Fast det tror jag nog hon gör. Hoppas jag.

J pratar nåt om att fixa en grej innan vi åker "men den är hemlig". Nu blir jag ju jättenyfiken! Och jag har inte direkt nån julklapp till honom, för vi sa typ att vi inte skulle köpa. Inte för att det nödvändigtvis är nåt till mig, men varför är det hemligt då? Sen undviker han frågan.. Ska jag fixa nåt åt honom? Vad? Och vart?

Jag hittade ett par saknade byxor i garderoben nu när jag skulle packa. Mycket bra.

För övrigt är jag på tv på nyårsafton.

Nä, nog med undanflykter. Packa!

Jullov och huslighet

Nu. Nu har jag jullov. Ledigt, slappt och underbart ända till den 7 januari.
Egentligen skulle jag ha jobbat en dag till, men eftersom det var galet lugnt på jobbet och jag ändå inte får nåt gjort, så tog jag ledigt. Så skönt!
Det har jag firat med att baka saffransskorpor (för att ge till J's mamma när vi kommer dit) för första gången. Just nu ligger de på tork i ugnen. Jag tror de blir ok. Några blir till och med ganska snygga. Nåja, de är ju hemgjorda. Dessutom har jag gjort mörk chokladtryffel med lingon. Vansinnigt goda! Här kom jag även på den eminenta idén att spritsa ner tryffelsmeten i ischokladformar. Genialt! Kladdfritt, snyggt och jäkligt mycket enklare än att hålla på och rulla med skedar.
Husligheten vet inga gränser. Imorrn ska jag testa att göra skorporna glutenfria.
Förhoppningsvis får jag även inspiration till lite julstädning...

Förövrigt ska J och min ömma fader gå på bio imorrn. Utan mig! Det är ju visserligen roligt, men känns lite märkligt. Fast på ett bra sätt.

kränkt

Ni vet såna där saker som bara händer andra? Som man läser om och som man tillslut börjar tro inte kanhända en själv?
Det hände.
Uppenbarligen har nån snott mina kortuppgifter och tagit ut ca 15000 kr på ett apotek i USA. Nu har banken ersatt mig, men innan jag visste om det skulle hända.. Panik. Jag känner mig kränkt, i ordets rätta bemärkelse. Usch. Men, som sagt, pengarna är tillbaka. Allt är frid och fröjd igen.
Nu är jag på väg till J för thaimat och mys. Ev lite julpyssel, vilket för oss betyder att bygga en Jack Skellington i tomtedräkt i naturlig storlek.

Julbord och längtan

Julbord med allt och lite till och jag misslyckades helt med att vara måttfull. En äppelkaka fällde mig och nu vill jag aldrig äta mer! Blir fastedag imorgon, helt klart, så kommer jag igång med det där igen. Lite lagom till jul, vilket ändå känns bra.

En dag på jobbet som känts alltifrån ganska misslyckad till riktigt bra. Vi fick presenter och jag fick en extra för att jag är chef. Hm, det kändes väl sådär, men tanken var ju god.

Just nu är jag fortfarande mätt och längtar massor efter min älskling, som jag inte fått mysa med på två dagar. Jag vet att jag kanske tjatar, men han är så fin. Han gjorde en sak för mig i helgen, som jag inte förväntat mig och jag tror inte nån har gjort det för mig innan. Jag tänker inte skriva vad, men det var fint. Vi ska titta på en lägenhet på onsdag, men det är ett triangelbyte, så jag är lagom hoppfull.

Men nu ska jag sova.

Det går undan!

Men hörni, livet går ju så fort nu i december!
Har precis avslutat två dagar fulla med sång och härligheter, och till och med ganska mycket sömn, eftersom vi försov oss imorse. Till halvelva. 12 minuter över elva skulle jag åka pendeltåg, så J fixade tonfiskmacka och kaffe i termosmugg, medan jag ockuperade toaletten för att ta på mig showansiktet. Jag hann, men vår mysmorgon försvann.

Jag har förstått att det undras över min inställning till barn, i och med att det nu inte blir några. Det är helt ok med mig. Jag har aldrig tyckt att syftet med mitt liv skulle vara att få barn, jag har snarare alltid tyckt att jag inte är vuxen nog att skaffa det.. Visst, hade jag träffat någon när jag var i "rätt" ålder, så kanske det hade blivit, men nu blev det inte så. Barn är ju inte heller nån garanti, man kan bli osams, barnet kan bli sjukt eller till och med dö, hamna i dåligheter.. Alltså jag skulle ju vara konstant orolig och nojig! Samtidigt som det säkert hade varit urhärligt också. Men men, det blev inte så och jag är ok med det.

Nu ska jag sänka ner min trötta kropp i ett varmt bad. Imorgon är det Lucia och julbord med jobbet. Snart jullov.

definitivt

Sitter i soffan hemma hos J. En katt på armstödet, en katt till höger om mig. Nyss var han till höger i knät, vilket jag nog aldrig trodde skulle hända. Jag börjar bli accepterad.

Om en liten stund åker jag och hämtar J. Han har precis eliminerat min sista möjlighet att bli förälder. Eller, det där lät ju dramatiskt. Inte desto mindre är det sant. "Är du ok med det?" frågade faderskapet, när han fick veta. Och ja, jag är faktiskt det. Har nog aldrig sett mig själv som mamma, har mest tyckt att det verkar läskigt. Det finns annat i livet. Fast visst kan jag känna ett litet stygn av.. nyfikenhet. Nu får jag aldrig veta hur det kunde ha varit.

Men det är lugnt. Vi har ju katterna.

rygghelvetet

Ryggen igen. Värre än nånsin. Jag försökte hålla god min på jobbet igår och hoppades att det skulle gått över till imorse, trots att J fick hjälpa mig upp ur soffan. När jag vaknade vid fem och knappt kom ur sängen insåg jag att det var rätt kört att försöka ta sig till jobbet.
J fick ge mig telefonen innan han drog till jobbet, så jag kunde roa mig med hjärndöda spel och, kanske viktigast av allt, ringa pappa doktorn. Pappa, som är halvpensionär, var ledig och kom glatt över med diverse morfinspetsade preparat, samt skjutsade mig till naprapaten jag lyckats få en akuttid hos. Sen skjutsade han hem mig igen, med en sväng förbi affär och apotek.
Nu sitter jag och väntar på J, som ska komma och hämta mig (tack gode nån för plusgrader). Sen blir det indisk take-away och A Nightmare Before Christmas.
Hoppas ryggen är någorlunda ok inför repet imorrn. Och att tågen går igen..

vitt och frääääscht

Jag ska få nytt tak i min hall. Sprickorna ska bort. Kökets tak, samt väggarna i hallen, köket och sovrummet, ska också fixas. Typiskt, så här när jag är på väg härifrån. "Säg inte för mycket" kraxar olyckskorpen M, en av de få gångerna jag hör av honom. Han vill fortfarande inte inse att jag släppt honom helt, på något sätt vill han ha mig kvar där i periferin. Trots att han själv fått precis det han vill ha. Nånstans tycker jag ändå om honom, med egoistiska drag och allt.

När fastighetsskötaren, som egentligen kom för att fixa elen i mitt sovrum och inte bara konstatera ett rent allmänt renoveringsbehov, skulle flytta på sängen för att komma åt kontakten i taket, föll två ben av. Bara sådär. Det hade ju kunnat bli väldigt intressant om de ramlat av vid något annat tillfälle.

Han som får stanna

Och sen kommer han hem till mig på lördagskvällen med en ros. Bara sådär. Jag tror jag behåller honom.
Idag har jag repat hela dagen med kvartetten. Roligt, fnittrigt, svårt och härligt. Hemma en snabbis och snart åker jag till J, som väntar med entrecot och sötpotatis i ugn. Sa jag att jag behåller honom?

Skämt åsido. Sån jäkla tur. Äntligen.

Den där osäkerheten

Ibland blir de så tydliga, mina svårigheter. Det här med att inte vilja visa sig svag, därför att jag tror att jag inte ska bli omtyckt då. Att jag bara duger när jag är glad och enkel.
Igår med J. Det började redan på väg hem, med att han inte höll med mig om nån grej. Det måste han absolut inte göra,  men med PMS i kroppen är det inte så enkelt. Sen höll det liksom i sig och nånstans bröt det loss och tårarna rann. Vad gör han? Han tittar på mig och säger frågande: PMS? Jag nickar och han håller om mig och viskar att han ska ta hand om mig.Jag ber om ursäkt för att jag är knäpp och han säger att jag inte har nåt att be om ursäkt för, det där rår jag ju inte för.
Och ändå, ändå säger demonerna att jag inte ska vara säker. Men jag väljer att skita i dem. Ikväll ses vi inte, han är på spelkväll och jag har haft aw med kollegor och det blir smidigare att han kommer till mig imorgon. Och det är ok. Mer än ok.

nuläge

Vi är fyra i kön just nu. Jag antar att det betyder att tre stycken måste komma på att de egentligen inte vill ha lägenheten, fast de tackat ja. Jag har inte så stora förhoppningar längre, men då kommer det väl nåt annat. Utan husvagnskök.
Annars är det mycket, som vanligt. Mycket på jobbet, mycket med sången. Julkonsert, hur fasen ska vi hinna få ihop det? Men på nåt konstigt sätt gör vi alltid det ändå. En härlig svampinfektion på grund av alla penicillinkurer och x antal uppgångna kilon. Men jag kan i alla fall träna igen.

visning

Okej, så lägenheten var väl kanske inte världens finaste. Nyrenoverad, visst. Eller under renovering, egentligen. Allt verkar bli väldigt vitt och fräääscht, utom ett rum. Köket. All inredning är i trä. Det ser lite ut som inuti en husvagn, som en annan sökande sa. Ganska ont om garderober, rätt fula golv utom i vardagsrummet, ingen hiss och balkong ut mot vägen. Förhoppningsvis eliminerar det de andra sex sökanden som var på visningen, för får vi den så tar vi den. Trots köket.

Man kan ju hoppas att de andra med lång kötid inte vill slösa bort sina år på en trea i förorten med husvagnskök.. Håll alla tummar nu tills på måndag!

Träning och lägenhetsvisningar

Jag har inte kunnat träna sen jag kom hem från Vegas, på grund av den där eländiga förkylningen, och det gör mig obalanserad och lat. Jag behöver träna för att må bra. Att jag lagt på mig de där kilona jag tappade i våras, gör ju inte saken bättre. Men, i måndags fick jag äntligen svettas lite! Jag var så sugen på att skita i det för att istället sitta i soffan och slöa, men det gjorde jag inte. Fördelen med dyra PT-timmar, det motiverar. Jag gick dit, körde så hårt jag förmådde, svettades och led. Och njöt. För trots att jag knappt kan gå nu, så är kroppen så glad att ha fått röra sig. På fredag blir det intervaller på löpbandet, direkt efter jobbet. Jag längtar, även fast jag vet att jag kommer vilja åka hem. men det ska jag inte!
Imorgon ska vi på en lägenhetsvisning. Det är ungefär i samma område jag bor i nu, lite längre ut. Jag är nummer 24, så det är väl inte så himla troligt, men man vet aldrig. Har man stått lika länge som jag, har man förmodligen en rätt ok bostad. Frågan är, har folk med längre kötid än jag, lust att offra den för en lägenhet i förorten? Vi får se.

Kärlek och lite pessimism

Årets tröttaste vecka, helt klart.

Det händer inte så mycket, det är väl den största anledningen till att jag inte skriver. Jag jobbar, hänger med J, sjunger (och repar lite för lite på nya låtar). Hinner inte riktigt med när livet rusar förbi. Träningen ligger fortfarande på is, eftersom förkylningen från helvetet inte ger med sig. Addera blåskatarr till det, oh joy. Tur att jag gillar tranbärsjuice.
Igår var vi på skräckfilmskväll lite spontant. Lite kul, eftersom en släkting var med i en av filmerna, så då fick jag krama lite på henne och hennes mamma. Sista filmen orkade vi inte se. Vi åkte hem och på vägen sa han att han älskade mig. Lite sådär i förbifarten, men ändå.

Vad har jag annars att berätta? I måndags satt jag på ett pendeltåg i tre timmar. När vi slutligen fick klättra av hade jag turen att få skjuts med en vänlig dam. Måste komma ihåg att det finns vänlighet och vettiga människor, särskilt en dag som denna.
Fast jag ändrar inte min profilbild. Kan inte se hur det hjälper nån i Paris. Tänker mycket på världen dock, tänker och förskräcks. Och är nånstans lite lättad över att jag inte behöver uppfostra ett barn i den värld vi har nu, för jag tror allvarligt att mänskligheten kommer lyckas köra den i botten.

En vecka till

Ännu en vecka har gått.
Jag pendlat mellan att känna mig ok, till att känna mig totalt misslyckad på jobbet. Funderar över att jag kanske tillåtit mig att vara lite för mycket kollega och inte tillräckligt mycket chef. Nackdelen med att vara både och och dessutom ha gamla chefen kvar, som just kollega. Jag tror jag måste vara mer chef nu. Min ledarstil är ju ganska laid back, jag vill gärna att folk ska ta sitt ansvar och känna sig delaktiga, men jag inser också att jag nog varit lite för laid back. Nu är det dags att jag börjar sätta min egen stämpel på verksamheten. Men, som J sa (det är så skönt att ha nån att bolla med, nån som är på min sida no matter what), jag får göra det pö om pö. Kan inte bara plötsligt börja peka med hela handen. På måndag ska jag göra en plan. Det får kanske bli några extratimmar på jobbet nu fram till jul, men det tror jag det är värt.

Men åh, vad skönt det var med fredag igår! Vi gick på bio, kulturbio med kulturreklam och sju andra i salongen. Mycket trevligt. Bra film var det också. Efteråt gick vi och åt finhamburgare och pratade om hur relationer ska vara. Sen åkte vi det jäkla pendeltåget hem till honom.

För tidigt, för hungrig..

Gå aldrig och handla hungrig tidigt en lördagsmorgon.

Jag skulle ha mjölk. Jag kom hem med äppel&kanelyoghurt (frukost!), äpplen, broccoli, machesallad, äppeldricka (till mina nyttiga smoothies, nya livet, ni vet), naturgodis (ja men det är ju nästan nyttigt), vanligt godis (för tänk om det kommer nån och trick&treatar och så har jag inget att ge dem!), samt tre avocados. Och mjölk.

Ett tydligt bevis för att det inte är bra att gå upp för tidigt på helgen.

Jag tände ett ljus

Jag tände just ett ljus. Inte själv, utan via datorn. Svenska kyrkan har ljusträd runt om i landet, där man kan tända ljus för dem man vill tänka lite extra på nu runt allhelgona. Och även om du inte var det minsta kyrklig, min bror, snarare tvärtom, så tände jag ett ljus för dig nu. Jag hoppas det var ok.

Jag saknar dig fortfarande så himla mycket. Det gör så ont att du inte är här. Inte är med. Att du aldrig får träffa J. Jag tror du hade gillat honom.
Vi gick förbi platsen förra helgen, förresten. Jag ville visa gatstenen, men den var borta. Jag vet inte om den bytts ut, eller om den bara nötts ner. De bygger ju rätt mycket däromkring. Vet du att vänstersväng är förbjudet där, numera?

Nånstans har jag så svårt att acceptera det. Att du verkligen är borta för alltid.
Jag åker aldrig till kyrkogården, vet du. Pappa gör det, mamma också när hon är i stan. Men för mig är det inte rätt. Då känns det bättre att tända ett ljus här hemma. Eller på djurgården, via nätet. Trots kyrkan.

Du fattas mig.

gamla dejter och nya lägenheter

Det här med att gamla dejter dyker upp som förslag på vänner på Fejjan. Vart får de ens uppgifterna ifrån? Det är ju inte som att vi har gemensamma bekanta heller. Skumt.

Annars är jag sjuk och uttråkad. Hemma nu, vilket känns bra, men trist att inte bli ompysslad. Hostar och skrovlar. Det nya nyttiga livet får börja en annan dag. Fast börja ska det, för nu går det helt åt fel håll. Det gäller framförallt att komma igång med träningen igen och det kan jag ju inte göra förrän jag är frisk. Och återinföra två fastedagar.

Börjar fundera allvarligt på en gemensam lägenhet och vad det skulle föra med sig, kanske framförallt inredningsmässigt. Han är ju lite av en samlare (på vissa saker) och vill nog gärna ha dem synliga. Vilket jag kanske inte skulle valt. Samtidigt, om man gör det snyggt..
Nåja. Vi ska väl hitta lägenhet först, vilket inte verkar vara det lättaste.

sjuk

Sitter i J's soffa med luftrörskatarr. Han är på jobbet, jag är hemma med katterna. Innan han gick fluffade han upp kudden under mitt huvud och pussade mig. Sen skickade han ett långt mess där han berättade vart allt finns och undrade om jag ville ha nåt, det var bara att säga till.
Jag är så värd det här!

Det är inte så konstigt att jag blivit sjuk. Vegas, stressen innan, förra veckan med tre 13-timmarsdagar.. Den här helgen, då vi egentligen inte heller fått vila. Nu stannar jag hemma iaf tre dagar. Sen får vi se. Den här veckan är hyfsat lugn på jobbet, så jag har inte så dåligt samvete.
Fast imorrn åker jag nog hem till mig själv igen.

Fransar

Något helt annat.
Jag slet bort mina fransar. Eller såhär, de började trilla av, en efter en. Tillslut var det bara några ynka stackare som hängde där på trekvart, så det var lika bra att pilla loss dem.
Nu är mina över och underfransar ungefär lika långa. Jag har köpt nåt slags serum som ska få fransarna glada och pigga igen, jag hoppas verkligen att det fungerar. Men det var helt enkelt inte värt att lägga 600 spänn var tredje vecka p nåt som var snyggt i en vecka och sen mest tufsigt. Nu kör vi som sagt på serum istället.
Min lägenhet är sjukt stökig. Vi ska sova här imorgon och jag skäms nästan, samtidigt som jag vet att han vet att jag nästan aldrig är hemma. Det har inte funnits nån tid att städa. Alls. Den här veckan har tre dagar av fem varit 13-timmarsdagar. Möten till sent på kvällen. Igår skolkade jag och åkte hem till J istället för att hinna vara med sista timman på kören, efter personalmötet. Han mötte mig med te, tonfiskmackor och massa pussar. Vi sov förstås alldeles för lite, men det var ändå den energiinjektionen jag behövde för att palla sista rycket av veckan.
Imorrn är det fredag. Som jag har längtat.

Mycket

Jag vet. Det är mycket J just nu. men det är ju liksom det som är det stora, annorlunda, i mitt liv.
Det är nästan lite skrämmande hur snabbt det går att vänja sig vid en annan människa. Att vänja sig vid att vara med en annan människa, att vara det där sammanhanget jag längtat efter. Att jag inte ens känner nån rädsla över tanken att flytta ihop, utan snarare vill att det ska ske ganska snabbt, trots alla hans grejer som inte riktigt passar in i min inredningsstil. Det enda jag känner rädsla för är att det ska bli vardag och tråkigt, sådär som det blev förra gången. Men. Det är tio år sen. Jag är en annan människa nu och jag är definitivt tillsammans med en annan människa.

Nu ska jag gå och sova, eftersom förkylningen smyger sig på.

Det går bra nu

Idag klarade vi Ikea-testet. Trots att vi var på norrortsIkea, som jag inte alls kan lika bra som söderort. Vi fick bara lite panik, men inte på varandra. Upptäckte att de har glutenfritt fika på Ikea, så det var ju en vinst, förstås.
Nu står han i köket och steker kött, medan jag sitter nyduschad i soffan med mobilen.
Det känns så naturligt. Så lugnt, samtidigt som vi fortfarande har svårt att låta bli att ta på varandra.
Jag har en låda i badrummet nu. Och en nyckel. Och han har nyckel till mig.

Hemma

Ni måste ju tro att jag dött därborta. Eller slutat blogga. Eller så bryr ni er inte alls, vad vet jag!

Resan var väldigt bra. Las Vegas är galet. En låtsasvärld, en finlandsfärja upphöjt till en miljon. Det finns ingen tid i Las Vegas. Man kan se galakläder i hissenklockan tio på morgonen, mysbrallor vid midnatt framför en enarmad bandit.Det låter överallt. Högt. Musik, ljud från spelautomater. Och naturligtvis, ljuset. lamporna, neonrören. Blinkandet.
Hursom, inget jag rekommenderar för en långtidsvistelse. Man blir lite galen och det är dyrt. Lika dyrt som här, nästan lite dyrare. Större delen av reskassan gick till mat.
Men det var bra. Vi lyckades med det vi föresatt oss, poängmässigt och intrycksmässigt. Flera gånger om.
Att komma hem var bra det med. Åkte direkt till J och blev ompysslad. Han skickade för övrigt blommor till mitt hotell. En stor bukett rosor.
Vi pratar om en gemensam lägenhet. Att det går fort? Ja, kanske. Men vi är inte purunga, så varför inte? Vill helst vakna varje dag med honom i alla fall.

Packning pågår

Jag försöker packa och klädhögarna bara växer. Inser att jag får lägga ner det här just nu, när klockan har passerat midnatt och jag faktiskt ska jobba imorrn. Jobba, fixa fransar och umgås med J. Jag har talat om att jag kommer att vara stirrig, men han säger att det är ok.
Två dygn, sen är jag där. Såklart fick jag bryt idag på repet. Jag är lite instabil just nu, märker jag. På jobbet också. Tar åt mig och känner mig otillräcklig. Men jag kan släppa det, någorlunda i alla fall. Får ta tag i det där efter Vegas.

det är inte ens en vecka kvar!

Inser att jag åker om mindre än en vecka och att veckan är sjukt fullproppad som vanligt. Jag kommer helt enkelt att få leva med att lägenheten inte är storstädad när jag kommer hem. Å andra sidan är planen att åka hem till J direkt, så det är väl ok. Om jag dessutom ser till att göra en sjysst todo-lista, så borde packningen kunna fixas när jag kommer hem vid åtta-nio på kvällarna, även om två av kvällarna ska spenderas med J.
Annat som ska fixas är räkningar, esta, ladda diverse elektronik och skriva ut biljetter. En del av det kan fixas på jobbet. Jag har i alla fall tvättat.

Imorse bakade vi scones till frukost. När man inte ätit smörgås på x antal månader var det himmelrike att få proppa i sig mackor med smör, ost och marmelad. Mätta, som aldrig förr, tog vi bilen och drog iväg till ett litet slott en bit härifrån. Vi hade tänkt fika, men orkade inte, så vi åkte hem och hånglade istället.
Får jag skriva om hångel? Ja, det får jag fan, det är ju min egoblogg. Han är så himla bra på att hångla. Allt annat också, förstås, men med många killar är det som att när man väl kommit till själva liggandet, så hånglar man inte längre. Då blir det liksom pang på rödbetan. Inte här. Vi hånglar mest hela tiden och jag älskar det. Att äntligen hitta nån som tycker om att hångla lika mycket som jag!

Och nu får jag snart inte hångla på tio dagar. Tur att jag var förutseende och tog ledigt en extra dag när jag kommer hem.

min tur nu

Nu kom den, förkylningen.
Inte så konstigt, med tanke på att J har gått och snörvlat några dagar och jag högaktningsfullt skitit i det och hånglat loss ändå. Och hellre nu än nästa vecka.
Så nu sitter jag här med en balja hett vatten med riven ingefära, citron, rom och honung, so jag ska hälla i mig innan sänggång. Imorgon är jag ledig, men ska vara hos frissan kl 8.00.
Annars tror jag det är sova jag behöver. Hinner eventuellt få några timmar imorrn på dagen också.

fyra veckor

Hejdå demoner. Bort med er.

Det har varit en skön helg. Middag ute med gamla kollegorna på fredagen. Hem rätt tidigt ändå, eftersom jag skulle springa på lördagen. Upp i ottan för att tvätta, galet trött. Sov en stund till medan tvätten blev ren, men var fortfarande helt slut. Åkte iväg på loppet ändå, bara för att. Det gick skitdåligt. Pallade inte springa hela, utan fick gå några gånger. Lyckades märkligt nog med att inte få en helt usel tid, även om det inte blev nåt rekord. Lyckades inte hitta busshållplatsen, utan gick in till stan. Kom hem till slut, städade, handlade, duschade, lagade mat och sen kom J.
Sen har vi bara slappat. Ja, när vi inte sysslat med andra aktiviteter, som man gör som nyförälskade. Fyra veckor idag.
Vi hade ännu en slapp morgon, med stor frukost och teve-serier, men sen tog vi oss faktiskt ut på en promenad också. Min hemliga plan är ju att han ska byta sin lägenhet, långt norr om stan, mot en nånstans här, så då måste jag ju visa omgivningarna.
Jag loggade just in på bostadskön. Jag har stått i 10 år, men står ändå inte först på någon lägenhet, ialla fall inte nån jag skulle vilja ha. Den här stan är galen.

demoner

Veckan fortsatte lite i samma stil. Hormonerna lockade fram demonerna, som jag hoppats var borta. De samlade bara krafterna. "Är han verkligen lika översvallande i messen nu?" "Kommer inte messen lite mer sällan?" "Han kanske har ångrat sig?"
Som tur är vet jag att det inte är sant. Demonerna är bara rökpuffar, jag gör allt jag kan för att ignorera dem.
Igår var han med på konsert. Träffade hela kören och min pappa på samma gång. Krävs en modig man för det. Och jag fick hångla på trappan till Historiska.

hormoner

Så idag.
Första dagen på mensen. Ont i magen, allmänt, ni vet, nere.
Skulle träffa J på en fika, eftersom vi sen inte ses förrän på onsdag, hemska tanke. Hann stå och tycka synd om mig själv ett tag och när han kom svämmade hormonerna över. Eller snarare ögonen, när jag skulle förklara hur jag mådde.
Och vet ni. Han tog det. Utan problem. Bara kramade och pussade på mig och sa att jag var fin. Trots att jag visade mig svag, var ett jäkla hormonmonster.

Jag kanske faktiskt har träffat rätt nu.

Drömdag

Har haft en, idag.
Vi vaknade sent och gick upp ännu senare. Fixade brunch med äggröra, knaperstekt bacon, bananpannkaka med blåbär och lönnsirap, apelsinjuice och kaffe latte.
Han kopplade in sitt ps3, som ska vara här så vi kan kolla på blue-ray och sedan har vi suttit i soffan resten av dagen och kollat tv-serier. Och hånglat en del emellanåt.

Nu har han åkt hem till katterna och det känns lite tomt.

Nykär

Sådär vansinnigt trött, som jag alltid är om fredagarna för tillfället. Fast den här fredagen var på universitetet. Svårt att sitta still och lyssna när man inte är van, men på eftermiddagen fick vi interagera lite mer. Roligt folk är det på kursen också, allt från kvinnliga brandmän till regissörer, med ett gäng sjuksköterskor, lärare och en IT-chef däremellan.

Efter skolan mötte jag upp Honom (vad ska jag kalla honom? Nåt så tråkigt som J?) för en fika. Vi hade ju varit ifrån varann flera timmar, herregud. Vi är sådär nu. Messar att vi saknar varann, räknar timmarna tills nästa gång vi ses. Avslutar varje mess med "Puss". Hinner sällan till sängen, kläderna ligger överallt i lägenheten på morgnarna. Igår var han med och träffade filmgänget, det gick bra. Alltid svårt att veta hur mycket man kan pussas bland folk innan de blir trötta på en. Som på tunnelbanan på morgonen, när vi sitter och är sådär jobbigt nykära. Imorgon får jag träffa en av hans kompisar.

Ikväll sover jag själv och det är rätt okej, även om jag sover väldigt bra med honom. Jag har sprungit, duschat, färgat ögonbrynen och ätit vindruvor och cashewnötter till middag.

Förtroende

Idag lämnade jag honom ensam i lägenheten för första gången. Jag började snortidigt och han behövde inte åka hem och mata katterna, så då kändes det ju bara fånigt att han skulle åka när jag åkte.
Samtidigt, ett förtroende. Nu har jag väl inte så mycket att snoka i, men ändå.

Vill ha mer

Ett dygn fick vi denna gång. Katterna behöver mat och kärlek. Jag uppskattar att han bryr sig om sina katter, de är ju typ hans bebisar, men mitt ego vill att han ska vara med mig. Trösten är väl att han vill vara med mig också. I veckan blir det typ varannan dag. Eventuellt får han träffa mitt filmgäng på torsdag och jag får träffa några av hans vänner på lördag.
Mina demoner tittade fram som hastigast, då jag råkade se ett sms (vi kollade just nåt på hans telefon), som avslutades med ett hjärta. Jag såg inte vad det stod i övrigt och han sa inget om det direkt. Genast började demonerna tjattra. Förnuftet fattade ju att han inte är nån som kör dubbelt (när skulle han hinna?), men "man vet ju aldrig" och så vidare. Fast sen sa han att det var hans mamma som undrade om jag gillade lasagnen. Han lagade lasagne till mig, nämligen, efter Tjejmilen igår. Han mamma är tydligen väldigt nyfiken av sig och har redan facebookstalkat mig massor.

Tjejmilen var för övrigt rätt jobbig. Inte de första fem kilometrarna, de gick som en dans, men resterande fem var hemska. Jag var så nära att börja gå, men jag gjorde det inte och jag persade med 36 sekunder. Sweet.
Idag har jag träningsvärk. Kanske inte bara på grund av Tjejmilen. Att hångla medan blixtarna lyser upp himlen utanför och åskan mullrar.. Det passar min dramatiska personlighet.

Nu längtar jag till tisdag.. samtidigt som det faktiskt ska bli rätt skönt med en kväll för mig själv imorgon.

tills på lördag

Nu kom tröttheten ifatt mig.
Inte så att endorfinerna saknas, de finns fortfarande där, men när man börjar försöka sova ikapp, vilket jag gjorde igår, så är det som att kroppen fattar att den är trött. Och då är det kört. Nåja, får ju sova ok inatt, även om jag ska upp snortidigt och förbereda planeringsdag på jobbet, och på fredag, innan Tjejmilen.
Telefonen går varm nu. Vi messar både om vardagshändelser och om hur mycket vi längtar. Det är härligt, men känns fortfarande lite overkligt, som att det inte händer på riktigt. Fast det gör det. Och trots att mina demoner envisas med att sticka fram små fula trynen emellanåt, särskilt om det råkar gå en stund mellan messen, så lyckas jag hålla dem i schack. Lita på vad som sägs och görs.

Nu borde jag sätta mig och skriva en agenda tills imorgon. Sen vill jag ta ett bad också och äta gröt. Kolla några avsnitt av Californication, så jag kommer ikapp honom och vi kan se sista säsongen tillsammans. Han väntar ju in mig.

På lördag ska han laga lasagne till mig efter att jag har sprungit, innan vi åker och kollar Parkteatern lite senare på kvällen. Och sen få sova ihop igen. Sova.. Jag ska bädda rent i sängen.

Pojkvän

Alltså, jag vet att det inte är lika roligt att läsa smöriga lyckobloggar, som dråpliga nätdejtinghistorier.. Men det här är så bra.
Han är så där som jag önskade. Hör av sig, skriver gulliga saker i sms. Planerar saker för framtiden, sånt vi ska göra tillsammans. Tar på mig hela tiden, visar verkligen att han tycker om mig. Saknar mig när vi varit ifrån varandra ett dygn. Ger liksom inte mycket utrymme för tvivel. Igår bjöd jag honom på middag, då hade han en ros med sig när han kom.

Ikväll sover jag ensam, det är liksom ingen idé att ses efter kören, och det kommer kännas tomt i sängen. Redan.

Det här med att vara ett vi. Så ovant, men så härligt.

inte singel längre

I natt frågade han chans på mig. Jag sa ja.

fortsättning följer...

Jag har förstått att det finns en viss nyfikenhet.. :)
Jo, vi har setts igen. I torsdags och i fredags. Sen åkte jag på internat i helgen. Vi har messat hela tiden. Jag fick lite av ett bryt idag, helt utan anledning, förmodligen för att jag är trött och känslomässigt urladdad efter förra veckan och helgen. Började tvivla, fast jag inte hade nån anledning alls.
Mina senaste erfarenheter är ju iofs inte så bra. Sist jag var förälskad i nån blev det ju ingenting.
Men sen kom jag hem och vi messade vidare och han är väldigt tydlig med vad han tycker och att han ser oss framöver. Vi har ju redan pratat om vad vi ska göra i januari.

Imorrn ska vi ses efter min träning, för att äta ihop. Sen ska vi ses på tisdag också, det är redan bestämt. Han skrev att han tycker det är så härligt att vi inte kan vara ifrån varann mer än nån dag utan att det blir jobbigt.

Så är det. Nytt jobb, nyförälskelse och Vegas. Finns inte plats för mycket annat just nu...

Resultatet

Ja, vad ska jag säga.

Jag antar att det kanske.. Funkade?
Vi träffades strax innan fem och skiljdes åt ca halvtolv. Innan vi började med frågorna pratade vi i och för sig bort en och en halv timma på annat. Men ändå. Det tog tid, vi kom in på stickspår och pratade om massa saker, fast hela tiden med frågorna som utgångspunkt.

Och sen.. Så kysstes vi.

Det häftiga med det här var också att det knappt förekom nån alkohol. Det brukar ju annars vara lättare att öppna sig och komma närmare varann med några glas vin i kroppen, men jag drack ett glas på hela kvällen och han bara några klunkar gin och tonic.

Vi blev stående på gatan och hånglade som fjortonåringar innan vi till slut for åt våra olika håll. Igår träffades vi igen och han sov över. Nu ska vi inte ses förrän på torsdag och jag tror vi redan har skickat runt 20 sms var, bara under dagen.
Det är inga spel.
Han gillar mig och han talar om det. Han tycker jag är spännande, sexig och vacker. Jag gillar honom och talar om det. Tycker han är rolig, intressant och även om han kanske inte är klassiskt snygg så är jag helt klart attraherad. Och han hånglar som en gud.

Så jag vet inte. Jag har typ en.. Pojkvän?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hela den här grejen, detta är en helt ny situation, så jag antar att jag bara låter mig själv go with the flow.

Om ni är nyfikna på frågorna, så har ni dem här

frågor

Äntligen helg.
Jag gillar mitt jobb, men just nu blir jag så trött. Inser att jag ju egentligen börjat två nya jobb.
Den här veckan är speciell också. Det är mentalt tröttande med sorg och jag påminns extra mycket vid årsdagarna.
Idag har jag i alla fall avbokat dejt med sångaren, han som jag var på roadtrip med för.. Två veckor sen är det nu. Tiden går så fort. Jag orkade bara inte. Behöver egentid, ensamtid. Och imorgon har jag dejt med en, som åtminstone på pappret känns väldigt intressant.
Tydligen finns det en teori om att 36 särskilda frågor ska kunna få okända människor att bli blixtförälskade i varandra. Vi ska pröva.

Om jag nu inte viftar omkull honom med mina nygjorda, vansinneslånga ögonfransar.

Snurr

Jobbet snurrar i huvudet. Det är inte bara illa, ganska roligt, men tröttande. Det enda som egentligen kan stänga av det är träning. Yoga igår, PT idag. Det var tungt. Jag kände mig lite knäckt, men det kändes bättre när PT'n sa att det ju var för att han inte var snäll längre, utan la på tyngre vikter.
Sen gick jag på dejt. Tyvärr hade jag glömt hela duschnecessären hemma, så jag fick sno tvål från toaletten och tvätta mig med, samt smörja in kroppen med ansiktskräm. Den hade som tur var åkt med i sminkväskan. Sen blev jag och sur blev dejten. Fast han tinade nog upp sen. I alla fall hade vi en trevlig kväll. Träffas igen..? Njae. Jag vet inte. Kanske.
Imorgon åker jag hemifrån 06.15. Gonatt!

måste man alltid ha ett avslut?

Grymt skön dag har jag haft.
Suttit på balkongen till tresnåret, då försvinner solen bakom trädtoppar på andra sidan gatan. Om inte träden fanns skulle jag ha sol till fem, säkert. Om inte längre.
Småmailat med en kille på en av dejtingsidorna. Han verkar trevlig, så varför inte ses?
Ser då och då nattsällskapet inloggad. Han har fortfarande inte hört av sig och jag har lite svårt att släppa min besvikelse. Jag tycker jag var värd ett avslut, i alla fall. Det är svårt att gå vidare, tycker jag, utan avslut. Det är till och med så jag har funderat på att messa. Tala om hur dåligt jag tycker det är att bara glida ut i periferin sådär. Bara för att JAG ska få ett avslut. Och för att göra annorlunda, eftersom jag är lite dålig på att visa mina negativa känslor. Man vill ju inte vara jobbig, liksom. Fast grejen är att jag fr vara jobbig. Jag får bli arg och ledsen och jag får visa det. Så kanske borde jag göra det, bara för att vara sann mot mig själv?
Jag vet inte.

Hur som helst. Söndagen närmar sig sitt slut. Jag har kokat soppa till min fastedag imorgon och nu ska jag snabbfärga ögonbrynen. Kroppen känns bra, lite stel och stum, men det är ju inte så konstigt. Yoga imorgon blir bra.

Summering av gårdagens lopp

Midnattsloppet alltså, detta mytomspunna lopp.
Jag hade starttid 23.05. Sprang i sista gruppen, helt orutinerat. Tydligen anmäler sig de flesta till en bättre grupp än vad de själva är, för att förhoppningsvis få lite draghjälp. Eftersom jag sprang i sista gruppen var jag såklart orolig för att komma sist.
Det gjorde jag inte.
Jag åkte in till Söder vid halvtio, alldeles för tidigt. Det fanns inte direkt nåt att göra vid starten, när man sprang ensam, som jag. En liten Adidasshop med svindyra kläder, ett litet område med ca fyra utställare och en kaffevagn. Där lyckades jag snika åt mig en proteindryck, som faktiskt var ganska god. Kan absolut bli ett alternativ om jag inte hinner äta innan träning framöver.
Till slut var det då dags att gå in i startfållan. Vi fick värma upp (skönt, för det var lite kallt med bara t-shirt), svära löpareden och sjunga "Just idag är jag stark". Kunde inte låta bli att fnissa när jag tänkte på alla djurgårdare och aik:are som stod i startleden och fick sjunga Bajens nationalepos.
Och så gick starten.
Som vanligt drog jag i lite för hårt och fick blodsmak. Dock vet jag ju nu att jag fixar att komma tillbaka, så jag bara fortsatte. Första tre kilometrarna gick rätt bra och lätt, sen var det dags för den omtalade backen upp till Sofia kyrka. Jag har gått den backen, så jag vet. Det är ingen lek ens att gå.
Arrangörerna hade gjort mesta möjliga av situationen. Det var rökpuffar och neonljus hela vägen upp. Jag sprang. Hela vägen. I ren tjurskallighet. Det hade förmodligen gått snabbare att gå, men jag skulle springa hela loppet, hade jag bestämt.
Runt 5-6 kilometer blev det tungt. Jag var trött efter backen och benen tyckte att det räckte. Då är det tur man har den där tjurskalligheten. Det var bara att mata på. Grejen är att alla pratar om den där backen vid kyrkan. Vad de inte pratar om är att större delen av sista halvan är mer eller mindre uppför! Några branta backar, många långa småbranta.
Så kom vi ändå fram till upploppet, Hornsgatan. Sista hundra meterna spurtade jag. Jag fick min banan, min energibar, mitt vatten och min medalj. Kollade tiden och ta mej sjutton! Två och en halv minut bättre än sist, trots mycket mer kuperad bana!
Nöjd begav jag mig ner i tunnelbanan. Mindre nöjd gick jag upp igen efter ett tag, eftersom trafiken stod still på grund av ett vagnfel vid Hornstull. Precis vad man vill ha, trött och lite småfrusen (hade inte tagit med jacka pga ville inte släpa/lämna in nåt) klockan halvett på natten. Jag tog en välförtjänt taxi hem. Ett varmt bad avslutade kvällen.

Summering av loppet är att det generellt var jäkligt kul. Alla var glada, det hände mycket runt banan så det blev aldrig tråkigt, det var bra organiserat. Nästa år ska jag inte springa i sista gruppen och inte heller åka dit för tidigt. Det enda negativa var egentligen alla rökare som stod runt banan och förpestade inandningsluften.

Det blir ett lopp nästa år också, helt klart.

I väntan på start

Förbereder mig för Midnattsloppet ute på balkongen. Solning rekommenderas inte av arrangörerna, men alltså.. Jag springer så långsamt ändå.
Igår ville jag somna redan tio över nio, men höll ut under näst senaste avsnittet av Masters of Sex.
Strax efter tio sov jag sött. Ingen grillkväll för mig, alltså.

Det här med nytt jobb, samtidigt som jag ska träna och vara social, det gör att helgerna blir oaser av återhämtning. Störs de blir det väldigt ångestfyllt. Som tur är, är de närmaste helgerna hyfsat obokade. Idag är det perfekt. Eftersom jag ska springa ikväll har jag en fullkomligt giltig anledning (för mig själv) att bara vara hemma och slappa hela dagen.
Jag startar 23.05. Sista startgruppen. Tydligen extremt orutinerat att anmäla sig till den, hur långsamt man än springer, eftersom man startar så sent och mycket av festligheterna tar slut. Synd. Det är ju vi sniglar som behöver dem. Oh well. Det blir ju ett sjysst träningspass ändå.

Man borde inte sova, när natten faller på

Det kanske inte är så konstigt att man är trött, när man aldrig åker hem direkt efter jobbet.
Träning, yogadejt, kören och idag tapas med gamla chefen. Trevligt, i och för sig, att ha saker att göra, men oj vad jag längtar efter lördag och sovmorgon. Imorrn blir det förmodligen grillkväll, fast ingen alkohol. Ska ju springa på lördag, bara inte den lilla förkylningen, som smugit sig på, blir värre.

Senaste dejten hör av sig med jämna mellanrum. Där kan jag inte klaga på radiotystnad! Blir nästan lite väl intensivt. Aldrig är man nöjd heller.

Lite lustigt med gamla chefen. Vi är ju i ombytta roller nu. Hon har, visserligen något ofrivilligt, gått ner på golvet, medan jag har tagit klivet till chef. Intressant känsla.

Fast nu ska jag sova. Snart.

Jobbigt men roligt och härliga umgängen

Jobbar.
Det är jobbigt. Jag blir trött, fast jag nästan inte gör nåt. Lite koll börjar jag få, i alla fall, och än så länge lyckas jag hålla demonerna hyfsat stången. Det är ju faktiskt roligt också.

Sen, träning. PT'n igår, yoga idag. Fick yogadejt med L, vars bröllop jag missar i slutet av augusti. Så himla tråkigt, men så är livet. Härligt att få yoga ihop och sitta en stund efteråt med en syndigt god smoothie och prata om livet. Alltså smoothien. Dadlar, cashewmjölk, avokado och choklad/chili. Det fick bli middagen idag.

Nu, badkar, True Detective och sängen. Livet just nu...

Sprang. För att det betyder nåt.

Sprang, som så många andra, klockan 18 idag. För att hedra den unga kvinnan som blev mördad i löparspåret, för att vägra acceptera att vi måste vara rädda och försiktiga, "tänka oss för". Oavsett om du springer i skogen, går på krogen i kort kjol, råkar bli för full eller tar en nattpromenad, så är du inget lovligt byte. Det ska inte vara så.
Så jag sprang, 8 km tror jag det blev, för att visa mig själv och alla andra att det inte är ok. Det var en ganska mäktig känsla, att veta att så många sprang samtidigt, av samma anledning. Nu svämmar facebook över av bilder och statusar. Det är fint.

I övrigt har jag varit på dejt i helgen, som ni kanske kommer ihåg. Det började sisådär, jag tyckte han var rätt dryg först. Vi åkte på en liten roadtrip. Med facit i hand var det kanske inte det smartaste att göra en sen fredag eftermiddag utan mat i magen. Efteråt skulle vi ta en öl. Jag tänkte att jag tar en och drar hem sen, men så övertalade han mig att vi skulle sjunga. En öl, två öl, sång och där nånstans tinade det upp. Han är ok, men vi är vansinnigt olika. Bollen ligger helt uppenbart hos mig (han messade just att han tyckte vi kunde "bara vara ihop, vi måste väl inte dejta"), men jag vet inte riktigt. Måste i alla fall träffa honom igen. Tänker jag.

Vardagsrapport. Nu går vi vidare.

Om möjligt ännu lugnare på jobbet idag. Sådär så det knappt fanns något alls att göra, faktiskt. Vi gjorde vad vi kunde och satt sen och pratade invandringspolitik och samhälle i stort, lite med utgångspunkt i den vidriga reklamen i tunnelbanan.
Sen gick jag hem en timme tidigare. Hamnade i telefon med en intressant människa (hoppas jag) som jag ska träffa på fredag. Tror vi pratade i nån timme. Han var lätt att prata med och det finns många likheter. En del olikheter också, men det kanske är bra. Vi får se på fredag. Jag känner att det är bra att komma ut i alla fall.
Kom iväg och sprang, även om det satt långt inne. Inte gick det fort, men jag kanske kan skylla på styrketräningen igår. Lite stum i benen är jag ju, efter alla utfall och kliva upp och ner på lådor. Den där jävla lådan. Det gick bättre än förra gången, men inte riktigt bra. Att det ska vara så svårt?

Ha! Nu såg jag precis en ny muskel på min axel! Sånt gillar vi.

hejdå semester. Vi ses i oktober.

Jobb, väldigt lugnt idag.
Träning med PT'n, tuff, helt slut och svettas som om nån hade vridit på en kran nånstans på min kropp.
Te och promenad med låtsasstorebror, som även han talar om för mig att jag gör rätt som tänker "off with his head!" om nattsällskapet.

Inte alls enligt plan sitter jag vid datorn, trots att klockan nästan är midnatt. Imorgon börjar jag tidigast. Slutar tidigast också, i och för sig. Kanske kompar en timme. Bara för att.

Jag bestämmer. Punkt.

Mat, lite gråt, springtur, med tunga ben efter PT'ns mördarpass, och sen var det mycket bättre.
Har bestämt mig för att jag är less på folk som inte behandlar mig som jag tycker att jag är värd att behandlas. Jag är värd mer, faktiskt. Och även om jag gillar att vara med honom, på flera sätt, så är det inte ok att aldrig höra av sig och nu inte ens svara på sms. Been there, done that, liksom. Nån jävla gång ska man väl lära sig.
Så jag accepterar att jag blir lite ledsen, eftersom jag faktiskt bryr mig, men bestämmer mig för att det inte ska få påverka mig eller förstöra min helg. För nu ska jag snart iväg och dricka frozen GT och lyssna på bra musik med trevliga människor. Imorrn ska jag träffa bästaste och hänga i solen (förhoppningsvis) och på måndag ska jag promenera med låtsasstorebror efter jobb och träning.

Grejen är att jag har ett jävligt bra liv, med sjysst innehåll och bra människor. Skulle visserligen vilja ha det där lilla extra, men i det stora hela har jag det bra. Och det är faktiskt jag som bestämmer hur jag ska må.

Jobb och oro i kroppen

Sitter på jobbet och är hungrig. Jag glömde matlådan hemma och här är det tomt i kylen, eftersom det varit stängt i tre veckor. Annars är det rätt ok att vara här, måste jag säga. Kul att komma igång. Fast nu måste jag nog åka hem innan jag hungrar ihjäl.
Annars.. Jag är lite frustrerad i kroppen. Har nån slags seg sms-konversation med nattsällskapet och det får mig frustrerad. Blir liksom orolig i hela kroppen, så jag sticker ut och springer ikväll, trots träningsvärk. Jag orkar inte låta sånt här påverka mig, har varken tid eller lust med nåt halvdant. Jag känner det starkt nu. Så hursomhelst måste jag få nåt slags svar på vad vi håller på med, om det är nåt. Jag visste ju att det skulle komma dit nån gång och nu är vi där.
Det här gör också att jag känner mig lite labil. Jag pendlar mellan att vara ledsen och att bli förbannad över att jag gör en stor grej av nåt som egentligen inte är nåt. Och ibland känns allt helt ok. Som sagt, labil.
Jag tror jag måste åka hem och äta, helt enkelt.

Affirmation

Jag älskar verkligen utfall. Kliva upp och ner för en hög låda, med ena benet först, det älskar jag också. Särskilt med det vänstra benet först. Det älskar jag verkligen.
Fast allvarligt. Vad sjukt bra det är med nån som står och säger vad man ska göra hela tiden. Och som ser till att man gör det, när man helst bara vill ge upp. Tio veckor med det här, min vanliga träning och inget gluten eller synligt socker nu. Det ska bli väldigt spännande att se vart det leder. Borde mäta mig, så jag kan jämföra, för vi kör mycket mage och ben.
Sen är det ju kul att få beröm också, till exempel att få höra att jag är starkare än de flesta som börjar med PT såhär.

Det är kul att börja jobba också. Eller, det är det ju faktiskt. Jag jobbade hemma idag, rätt skönt efter lite för mycket öl igår, men imorrn tänkte jag försöka vara på jobbet ca 9. Det är ju ingen där som klockar mig, men det är skönt att komma igång. Ska gå igenom pärmar och komma i fas lite, tänkte jag.
Jag har haft en liten närhetssvacka, saknat den där någon, men det känns bättre efter ett rejält gympass. Mer träning, alltså, så slipper jag saknaden. Och blir fit på köpet. Win-win?

sista..

Sista semesterdagen.
Jag har slappat, tvättat och sprungit. Och druckit öl. Lite för många öl, med tanke på att jag ska jobba imorrn. Jag har dock bestämt mig för att jobba hemma. Ska ändå mest få igång jobbdatorn och lite sånt och det gör jag lika bra hemifrån. Så åker jag in till jobbet på fredag.
Ölen dracks på en jazzklubb i stan. De hade livekaraoke ikväll och det var helt underbart. Allt från riktigt bra till uselt. Jag skulle lätt kunna gå upp och sjunga nästa gång. Just i dag drack jag som sagt lite för många öl.
Nu sitter jag hemma och äter upp tortillan jag gjorde till lunch förut. Hann inte riktigt äta middag och det känns. Tortilla och vatten, sen blir det gonatt.
Sov gott, alla söta.

På G igen

Så skönt, idag mår jag mycket bättre. Visserligen har jag slappat bort den här dagen också, men skitsamma. Är det semester så är det och det är ju inte som att det plingar hela tiden i telefonen med förslag på roliga aktiviteter.
Igår kväll var jag i alla fall hemma hos min frisör och hans man på middag. Väldigt trevligt, väldigt gott och oj, vad fint de hade det hemma! Nu är ju min frisörs man inredningsarkitekt, så det vore väl konstigt annars. Vi hade samma tänk om att blanda gammalt och nytt, vilket kändes bra.

Strax drar jag till gymmet för en timmes yoga. Vi startar mjukt, med andra ord, men vi startar i alla fall! Nyss var jag och handlade massa nyttiga grejer, min kyl var ju helt tom efter bortavaron. Nu är den laddad med smoothiegrejer, kycklingfärs, kvarg, ägg, morötter och diverse annat. En liten vattenmelon och en bunke körsbär köpte jag också, för att hålla mitt sockerbegär stången. Nu är det ju slut på allt det vita, synliga sockret. Glutenfritt fortsätter jag också med, för jag mår bra av det. Dessutom blir det nog 5:2 igen, from nästa vecka, plus kaloriräkning de andra dagarna.
10 veckor till Vegas, nu kör vi!

försening

Det där nya livet, som skulle börja med PT-timme idag kl 11, fick inte direkt nån raketstart. Istället vaknade jag klockan halvsex med ett rejält illamående. Vet inte om det var thaimaten, naturgodiset eller möjligen överdos av smärtstillande pga mensont. Spelar ingen roll, illa mådde jag och var tvungen att messa och ställa in. Det blir torsdag istället. Sen sov jag till 11 och nu är jag ok, men liksom lite trött i magen.
Utanför fönstret viner vinden. Molnen är tjocka, men ibland tittar solen fram emellan dem. En rätt ok dag att bara sitta i soffan och hämta mig.

Jag ska försöka småplocka lite. Packa upp, betala räkningar och göra lite hemmafix. Hoppas på en ny nystart imorgon.

Home sweet..

Det känns märkligt att vara hemma igen.
Solen, värmen och stranden känns overkligt långt borta. Regnet strilade mot flygplanets rutor redan vid landningen. Just nu regnar det inte, men himlen är jämngrå. Jag köpte thaimat och naturgodis på centralen, innan jag tog tunnelbanan hem. Nu är bådadera slut. Jag funderar på en promenad i det gråa, för att få röra lite på mig idag.

Jag saknar värmen. Värmen, terrassen, strandpromenaden.. Samtidigt kan det ju inte vara semester jämt. Dessutom är jag himla pepp på att komma igång med träningen och krympa magen en aning. Den brända magen. Jag brände mig rejält sista dagen, magen och framsida lår har en härlig nyans av nykokt kräfta. Lär väl hålla i några dagar här hemma i gråheten!

Nytt och fräscht

Nyduschad, nyskrubbad och fräsch, i alla fall i de fem närmaste minuterna, sitter jag nu på terassen igen.
Vi har haft en slapp dag idag. Sovit länge. Gått på marknaden. Undvikit solen, huden måste få vila lite. Den är ju inte riktigt van vid de här starka strålarna. Suttit på terassen och läst, varit och handlat vin. Ikväll ska vi träffa T&P's Yngling för middag.
Jag längtar inte hem, men jag längtar efter att kunna träna utan att det rinner fem liter svett i pölar runt mig. Jag längtar efter att ta tag i semestermagen, som blivit alldeles för dallrig av glass och vin och jag längtar efter att ta tag i annat också. Som ekonomin, som att rensa upp hemma. Få ordning på mig själv, innan allt drar igång.

Men vi har en kväll och en hel dag kvar här i värmen och det tänker jag njuta av här och nu.

Dolphins!

Idag är en av de bästa dagarna i mitt liv. Faktiskt.
Vi åkte ju ut till den lilla piratön mitt ute i Medelhavet. Åt en smarrig paella, solade och badade, svettades och åkte hem ca 6 timmar senare. Efter att ha suttit och njutit av fartvinden och båtens gungande i ca 1 timme, så saktade båten plötsligt ner. "Dolphin!" hör jag någon som ropar.
Och där var de. Fyra-fem stycken som hoppade runt båten. Så galet coola djur. Jag har aldrig sett några vilda delfiner innan och jag var helt oförberedd på att få göra det idag, men jäklar vad glad jag är att ha fått göra det.

I övrigt konstaterar jag att jag kan svettas, så att det ser ut som att jag står i duschen, när jag står helt still och väntar på en båt, att semestermagen frodas och att glass fortfarande är gott. Idag blev det choklad och vanilj på lilla restaurangen nere vid strandpromenaden.

semesterlivet

Idag har jag fått färg!
I alla fall har mitt ena bröst fått färg. Det var viss nån som smörjde sig dåligt idag.

Semesterlivet fortsätter.
Idag har vi powerwalkat på piren, softat på terassen, solat och badat på stranden, samt ätit galet goda fisktapas på en av favvorestaurangerna. En drink blev det på vägen hem också. Magen är stor nu..

Imorrn ska vi åka ut på havet, till en liten piratö. Blir nog en hel del sol och bad där med. Lite promenad också och det kan nog behövas. Längtar lite efter att ta tag i semestermagen, men har ju bestämt mig för att njuta helhjärtat av den här veckan.

Nöjd, just här, just nu

Jag njuter.
Att sitta här på terassen och äta en sen frukost, läsa. Njuta av solen som är nästan för varm, men som uppvägs av en svag bris. Kaffe på bordet bredvid mig. Stadsljud i bakgrunden.

Jag kan helhjärtat säga att jag älskar det här stället. Särskilt efter i höstas när jag var här själv och liksom erövrade det. Gjorde det till mitt. Jag njuter av att sitta här själv, med en bok och lite god mat. Inga måsten. Jag känner mig inte stressad över att jag "borde" göra nåt, som att gå till stranden, eller träffa folk. Jag är helt och fullt nöjd här och nu. Att jag skulle behöva bli över fyrtio för att sluta bry mig om alla "borden". Men, bättre sent än aldrigg, antar jag.
Jag lovar att jag ska fortsätta med det här. Göra det jag vill, inte det jag tror jag borde. Inte försöka vara rolig, intressant, aktiv. Bara vara jag. Jag kommer säkert att misslyckas emellanåt, men det får vara ok. Då skakar jag av mig och fortsätter.

Om en liten stund ska jag lämna min terass och gå för att handla lite mer vin tills T&P kommer. Sen ska jag träffa en bekant för en yoghurtglass och då slutligen möta upp T&P vid busstationen. Trots att jag trivs här själv, så ska det bli fantastiskt kul med sällskap. Att få visa lite, få uppleva ihop.

Och så måste jag försöka hitta nån liten handduk eller nåt jag kan ta med mig ut. Just nu rinner svetten, bokstavligen, bara av att sitta och läsa. Värre än en ångbastu, men ändå härligt på nåt sätt.

Ljuvligt, härligt, underbart

Hur bra kan man ha det?
Sitter på terassen med ett glas rosé. En skål med salta mandlar bredvid. Det är ljummet ute, jag sitter i shorts och linne och njuter. Inifrån lägenheten spelar Spotify soft jazz.
Runtom hörs mopeder, ljud från andra lägenheter där man äter middag.
Jag njuter.

Där solen värmer

Framme!
Här klagar man inte på att värme fattas, vill jag lova. AC:n åkte på så fort jag kom in genom dörren. Men det är ljuvligt. Värme, sol.. Spanien.
Jag har packat upp, satt igång en tvätt och om en liten stund ska jag gå iväg och handla. Sen tänkte jag ta en sväng nere på strandpromenaden, kolla läget och eventuellt handla lite mer. Det är inte helt lätt att få med allt man behöver, typ vatten, när man är själv.

Nåt bad blir det nog inte idag. Jag väntar på T&P, så jag får lite sällskap på stranden.

Resfeber och planer

Nu har jag nästan packat allt. Bara necessären kvar, samt handbagaget. Jag har köpt flygbussbiljett och jag har bokat taxi. Checkat in online och lyckats ladda ner app för mobilt boarding pass, eftersom det blev lite panik här när bläcket tog slut i skrivaren. Jag har ganska exakt så det räcker till taxin imorrn, samt en blygsam summa euro i plånboken, så jag kan köpa lite basvaror när jag kommer fram. Skamligt pank, är vad jag är. Så går det när man bara får en halv lön. Dock får jag bra lön på fredag och moderskapet ställer upp som bank fram tills dess. Hon kommer dock inte åt att sätta in förrän imorrn kväll.
Jag ska börja om med massa saker till hösten. Nystarta, bland annat min ekonomiska situation. Köpstopp hela hösten, med ett kort avbrott för Vegas. Fast inte ens där ska jag okynnesshoppa. Hotell, mat och BH:ar, that's it. Här ska rensas upp i ekonomiträsket och sparas. Krediter ska avslutas och det ska bli ordning på torpet.
För övrigt ska jag lägga mig i tid, alltså börja läggningsrutinerna kl 22 för att somna senast 23, träna kondition två gånger i veckan, yoga två gånger och styrka två gånger.
Jag ska bli tråkig, stark och rik.

staden i väster

Sitter nedbäddad i T&p:s soffa och lyssnar på vinden som viner utanför.
Det har varit fina dagar här i staden i väster. Igår, när jag kom, drog vi och tränade. Sen hem till T&P för vin och mat och prat
och mera vin. Vi satt nog och pratade till 1 och lyckades få i oss tre flaskor vin. Sen sov vi länge idag, så skönt nog var ingen av oss särskilt bakis.
Idag har vi strosat runt i stan. Ätit god sallad, druckit latte, tittat på sälar och haft det bra i solen. Nu ikväll gick vi till en thairestaurang där vi fick god mat, god öl och till och med lite bekräftelse i form av pojkar vid bordet bredvid som föreslog att vi skulle komma och sitta med dem. Vi avböjde artigt men bestämt, eftersom vi faktiskt bestämt oss för att betala och åka hem. Vi har ju hela nästa vecka på oss att parta också..
Allt som allt en väldigt bra liten semesterresa. Imorrn åker jag hem, efter lite spring på stan, och packar om för tidig avfärd till Spanien. Sol och värme. Jag längtar!

semester på riktigt

Jag sitter på tåget, på väg mot staden i väster. Första klass, framlänges, med en latte framför mig. Och en korsordstidning, det är semester om något. Jag fick korsordscraving så fort jag satte foten på centralen. Märkligt nog är jag inte helt ledbruten efter gårdagens träningspass med pt:n.

Nu känns det som att semestern börjar på riktigt. Inser att detta är första gången jag åker till den här stan utan att det har med släkten att göra. Ska bli kul att upptäcka lite nya sidor. Prata. Dricka vin. Träna. Ha det bra.

Och nästa vecka... Spanien!

surprise

Igår, efter repet, var vi några som gick till den lokala syltan för att debriefa lite. Vi gör så ibland, några äter pommes, några dricker cola, några tar en öl. Igår var ju även sista gången innan sommaruppehållet på två veckor, så det kändes lite kul. Vi satt där ett tag och pratade, en timme kanske, innan det var dags att gå. På vägen ut hör jag plötsligt mitt namn ropas. Jag tittar dit och vem sitter där om inte nattsällskapet? Så sjukt oväntat. Han var där med en kompis, som bor i området, och tog några öl. "Kom och sätt dej och ta en öl med oss!" sa han och verkade väldigt glad att se mig. Så, trots att jag varit rätt sur (och förvånad och ledsen) på honom för att han inte hört av sig, så bestämde jag mig för att stanna. Och jo, vi åkte hem tillsammans. Och det var bra. Mysigt. Han nämnde själv att han inte var så bra på att höra av sig. "Jag har märkt det" sa jag och då bad han om ursäkt. Vad nu det betyder. Jag börjar tro att han kanske är en sån som liksom stänger av det som inte finns i det närmaste, att han inte tänker på att det gått tid, men vad vet jag.
Hursom, idag har vi ätit frukost på balkongen och pratat om porrindustrin, innan vi tog en promenad och det var dags för mig att dra och träna.

Jag vet inte. Jag gillar honom och jag tror han gillar mig. Men inte tillräckligt mycket, egentligen. Fast just nu är jag lite för svag för att bryta, känner jag. Om inte annat för att sexet är så jävla bra. Den som lever får se, helt enkelt.

Just nu

Semester gör mig slow. Vilket är skönt. Jag släpper måstena och bara är. Och med det vädret vi har är det lika bra att ligga inne i soffan och titta på serier hela dagarna. "Bara ett avsnitt till" tänker jag när klockan är midnatt. Så sover jag till 10 också. Fast idag ställde jag klockan, mest för att kunna ligga kvar och lyssna på radio. Det är mysigt.

Jag socialiserar mig lite också. Går på dejt, till exempel. Det var jättetrevligt, sen blev vi kanske lite väl fulla och jag följde med honom hem. Det var väl ok, men inte toppen. Kom på mig själv med att sakna nattsällskapet,som för övrigt inte hört av sig alls, vilket faktiskt gör mig besviken och lite ledsen. Även fast jag inte trodde nåt annat. Min jäkla magkänsla, önskar den hade fel nån gång. Var sjukt bakis dagen efter, men åkte hem och powersov några timmar och drog sen iväg på inspelning. Som tur var, var de andra också bakis, så vi var lite småsega ihop. Åt mat och glass, spelade in och kollade lite film.

Tänker att jag ska återaktivera i alla fall nån av de där sidorna där man kan träffa folk. Jag hade nånstans bestämt mig för att göra det om nattsällskapet inte hört av sig tills i helgen som var. Fast det känns kanske onödigt att göra det nu, med tanke på att jag drar till staden i väster på fredag och sedan Spanien. Åh, vad det ska bli roligt! Sola, bada, mysa, träna lite, dricka vin och drinkar, äta glass och skinka och ost... Med T&P. Lagom varmt är det också, sisådär 31 grader. Helt okej. Man kan ändå inte gå till stranden innan 14.

Jo, jag har ju tränat också. Träffade en PT igår, på en av de där två timmarna som ingår i medlemsskapet. Bestämde mig ganska direkt att jag kommer att köpa 10 gånger till sen, jag behöver den pushen. Det ska bli kul. Och jobbigt. Och dyrt. Men snart kommer ju nya bättre lönen igång ordentligt.

Så, livet just nu. Längtar efter att komma iväg, även om det är skönt med semester. Men det är inte lika roligt när alla andra semestrar tillsammans med någon och inte jag. Vet inte om det är positivt eller negativt att jag börjar längta så efter ett sammanhang? Positivt, för då blir jag inte så bekväm i mitt singelskap, negativt för att jag får lite av en desperat touch..?

Ska foka på det positiva. Tror det är bättre i längden hursomhelst.

regn i stockholm idag

Igår var jag på g. Ett corepass, 30 minuters löpning, 45 minuters yogaisch pass.
Idag? Träningsvärken från helvetet. Av ett 12 minuters corepass. Nåja, då bör det ju vara sjukt effektivt.
Det regnar idag. Droppar och plaskar. Jag längtar fortfarande efter närhet, hud mot hud. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt? Varför inte jag kan hitta nån att höra ihop med, när så många andra hittar den ena efter den andre?
Nattsällskapet har jag inte hört av. Han borde kommit hem nu, men jag tänker inte höra av mig. På riktigt den här gången. Även jag har en gräns och jag är ju inte dum. Gillade han mig skulle han höra av sig.
Nej, jag får lägga min energi på träningen just nu. Har bokat tid med en PT på måndag, så jag kan komma igång med styrketräningen igen. Hade jag råd skulle jag köra med PT mycket mer, men just nu sinar kassan. Vi får se efter Vegas, då kanske jag kommer ikapp ekonomiskt.

Jag är lite stressad över att jag gjort så lite på semestern, bara softat och tränat. Samtidigt är det ju planen och jag vet att den där stressen bara är en del av nedvarvningsfasen. Det är softa och träna jag behöver nu. Och storstäda, men det ska jag göra imorgon, eftersom det kommer folk hit på kvällen.
Grymt skönt med semester är det i alla fall.

Hos frisören blir man fin

Ny hårfärg. Jag blev blond igen. Eller, som min frisör sa; "Nu är du både blond och rödhårig, det bästa av två världar". Kanske ska testa att gå ut snart och se om blondes have more fun. 

Det var ljuvligt skönt att få sitta där och bli lite ompysslad i alla fall. Massagestol i schamponeringen, latte och skvallertidningar, liten 10-veckors mopsvalp som somnar i knät.

Och det, gott folk, är det jag gjort idag. Perfekt första semesterdag. Okej, jag vaknade ganska tidigt, vid halvåtta, så jag hann se några avsnitt av aktuell serie också. Och diska. Men det är allt. Jag har inte ens promenerat, trots att vädret blev helt okej framåt eftermiddagen. Kör två pass imorgon istället. Underbart.

Sånt vi gillar

Nu är det semester!
Det tar på krafterna att börja nytt jobb, jag är helt slut. Sen är jag ju även väldigt dålig på att inte boka in saker på kvällarna, så det kanske inte är så konstigt. Roligt är det i alla fall, jag har varit, eller är, i ett bra flow just nu. Trots ont om pengar och inget sex. Och nu slipper jag ställa klockan. Det enda jag har planerat att göra imorgon är att klippa mig och färga håret. Nåt slags tränande ska det väl bli av också, om det inte spöregnar, risken finns. I såfall får jag stanna inne och titta på serier. Jag hittade just en ny på HBO som jag tror jag kanske kan gilla.

Sjunger bra gör jag också. Vi har repat hela helgen och jag har inte ens ont i halsen. På torsdag ska vi coachas med nya kvartetten, som inte har något namn ännu. Eller Sigmunds Angels kanske funkar? Vi satt och åt middag och spånade namn till halvelva i torsdags, jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge.

Så ja, jag vet inte, men livet är väl helt okej, just idag. Det gillar vi.

Hälso-Up date

Första löppasset sen loppet i lördag. Fyra kilometer.
Fy fasen vad tungt det var. Nånstans trodde jag väl att det skulle kännas lätt, jämfört med milen, men nej. Kan ha lite att göra med att lårmusklerna fortfarande protesterar rätt högljutt när jag ska ta mig nerför trappor eller rent allmänt böja på benen.

Nu sitter jag i alla fall här och svettas så det droppar på tangentbordet och är rätt nöjd.

Det går bra med maten också. Inget gluten sen midsommar, så snart borde jag kunna märka en skillnad, om det nu blir nån. Nu har jag ju förstås mens och är allmänt uppblåst och svullen, men efter det. Idag åt jag lunch på en hamburgerkedja, jag var ute och upptäckte området runt jobbet. Kunde inte äta nån av deras sallader, för de skulle prompt ha matvete i allting, men det fanns hamburgare i salladsblad istället för i bröd. Mycket bra! Det som inte var bra var priset, men jag hade inte så mycket val.

Nu hoppas jag att detta snart syns på vågen och kroppen också. Jag ska förresten börja gymma igen i sommar. Lyckades snika åt mig två gratis PT-timmar, så jag kommer igång. Hej stark rygg och mage, hejdå ryggskott!

lopprapport

Jag är vansinnigt nöjd.
Otränad, småförkyld och ändå persade jag med nästan 7 minuter. 1,16,33 gick jag in på trots att det var sjukt trångt vid starten. Det var roligt, även om jag gick ut lite för hårt vid start. Det är väldigt svårt att hålla igen när folk står och hejar och tittar. Sen fick jag lite blodsmak och var tvungen att ta det lugnt. Men, jag höll min plan, att gå 2 minuter varje kvart. Enda gången jag fuskade lite var vid sista vätskekontrollen, ca 8 km. Det var som att kroppen kände att det var längre än jag sprungit i år, så jag tog nån extra minuts gång där.
Nya mål, till midnattsloppet, är dels att springa hela vägen, dels att komma under 1,10. Borde gå, om jag kommer mig ut på löpträning tre gånger i veckan och dessutom tappar nåt kilo, som ju planen är. Och så yoga då, så jag inte stelnar till.

Jaja, nog om träning. Jag är pank. Hade inte alls tänkt på att denna lön skulle bli mindre pga slutat jobbet och att semesterersättningen kommer först i juli. Lite skrik och panik, faktiskt, men jag har iaf lite sparat, så jag slipper leva på vatten i Spanien. Här hemma får jag väl roa mig med att träna och äta billiga grönsaker, samt sola på balkongen (om det behagar vara sol). Jag kan äta på jobbet i alla fall denna vecka som kommer. Lite pengar måste läggas undan till nöjen, det är ändå sommar. Idag, till exempel, ska jag gå på nån slags festival på Söder. Som tur var lyckades jag köpa biljett innan 15 och fick halva priset.

Nähä. Lite måste jag städa innan jag drar. Det händer en del denna vecka, på kvällarna, så jag måste se till att det är hyfsat ok nu. Hela helgen är bokad för rep också. Men sen.. Semester!

kontrollfreak utan koll

Förstår ni hur jobbigt det är att inte veta nånting och inte ha koll? I alla fall när man är ett kontrollfreak och "duktig flicka" som jag? Jag är helt slut efter första veckan. Hungrig har jag varit också, hungrigare än vanligt. Kan iofs ha att göra med att jag slutat med de flesta kolhydraterna, eller de med gluten i mest. Roligt är det ändå och det känns bra. Både med jobb och mat.

Så blev det äntligen helg. Nu har jag fått sova ut, slappa runt och det är snart dags att ge sig in till stan för att springa en mil. Bara sådär.
Äh.
Jag ser det som ett träningspass. Jag har inte tränat inför det här och eftersom jag känt mig risig i veckan, så har det inte blivit nåt alls innan. Så, det får gå som det går. Jag kommer väl runt, hoppas jag. Utan skador.

På med springskorna..

Första dagen, Spanien och förkylningar

Nu har jag solsäkrat i alla fall en vecka den här, hitintills, erbarmliga sommaren. Spanienresa bokad och betald. Fast med min tur blir det väl varmt och skönt här då den veckan, så var det ju förra året. Skitsamma, jag får i alla fall äta serranoskinka, ost och melon på terassen, springa på piren på morgonen, trängas med alla skandinaver på strandpromenaden (okej, just det är väl inte så lockande) och äta glass till lunch varje dag om jag vill. Dessutom får jag göra det med T&P, det blir väldigt spännande. Men jag är rätt lätt att ha och göra med och har redan berättat att jag mest vill ha en slappa och vilasemester, inte så mycket party. Jag är medelålders, ffs! Hursom, jag tror det går bra. Det ska bli kul att åka med en kompis. Åkte ju med M för några år sen, men det är inte riktigt samma sak.

Jag har även överlevt första dagen på mitt nya jobb. Tror det gick bra, även om det är sjukt jobbigt att plötsligt vara den som inte kan nånting, när man tidigare varit klippan som har koll på allt.
Fan, jag skulle vilja ha nån att berätta för. Nån som ringde och frågade hur första dagen var. Som bryr sig. Jaja. Parentes.

Annars börjar jag känna mig förkyld, vilket inte är ok nånstans. Nytt jobb och lopp på lördag, ni hör ju själva. Det går inte ihop. Överdoserar c-vitamin, tar ett varmt bad och lägger mig tidigt. Så får det bli.

semesterplaner, insikter och spring..

Nyss hemkommen efter en springtur på 5 kilometer. Bara en vecka kvar till det där loppet nu och om jag inte blir sjuk/får ryggskott eller nåt skit så borde jag klara mig under 1,20. Jag vet, det är sjukt långsamt, men that's the way it is! Nu ska jag anmäla mig till midnattsloppet också, så jag har en morot till att träna för.

Igår fick jag veta att lägenheten i Spanien är ledig nästan hela juli. Med tanke på hur den svenska sommaren skött sig hittills, så drar jag nog ner en vecka. Vore trevligt med sällskap, men i värsta fall kan jag åka själv. En kompis, som jag nästan aldrig träffar längre, hörde av sig och ville åka med. Det blev lite jobbigt, för jag vet inte om jag vill ha med henne. Det är hon som alltid bokar av och backar ur saker och jag orkar inte riktigt med henne. Som tur var skulle hon egentligen åka nån annanstans med en annan kompis. Hon frågade om hen fick följa med, vilket jag sa blankt nej till. Risken finns att hon blev sur nu, men det orkar jag inte riktigt bry mig om.

Jag har funderat lite över nattsällskapet. Nu kommer vi ju inte att ses förrän i juli, pga semestrar och grejer, men jag tror det är dags att prata lite. För jag skulle kunna börja gilla honom och jag tror inte han gillar mig på samma sätt. Och då är det faktiskt ingen idé att träffas mer, hur bra sex det än är. Det är en sak att vi ses sällan, det kan jag leva med och till och med tycka är okej, men att vi inte hörs nåt emellan.. Det är det som gör att jag tror att det inte är så seriöst. Vilket det ju inte varit från min sida heller, men nu är det liksom dags för lite antingen eller. Känner jag.
Lite är det väl för att jag, i ren tristess och bekräftelsebehov, laddade ner Tinderappen igen och såg honom där. Han hade varit aktiv för en timme sen. Så, ja. That's it. Vi får se vad som händer.

Doktorn har jag för övrigt inte hört av på ett bra tag. Han kanske är på semester han med, vad vet jag.

Dags att stretcha den överrörliga kroppen. Jag måste hitta nya yogapass, för jag kommer inte kunna gå på mina favoriter i höst. Det känns lite trist, men jag får väl hitta nya favoriter.

midsommar

Den regnigaste midsommar ever, tror jag. Det har regnat mer eller mindre hela dagen.
Jag har tvättat, tittat på Dexter och ätit mackor med ost. Måste ju passa på nu innan jag lägger ner mjöl fram till augusti.
Åkte ut till pappa vid 17. Vi har ätit. Sill, potatis, kött, cole slaw, jordgubbar, vit kladdkaka (mitt bidrag).. Ätit och pratat. Precis lagom för mig just nu.
Imorrn ska jag kolla serier och äta choklad. Och springa. På söndag börjar nyttiga livet.

Glad midsommar på er!

småtrist vardagsupdate

En dag kvar.

Fasen, jag kommer sakna dem ändå. Sakna det där invanda, att jag är den som vet och kan. Den som har koll. Nu blir jag ny och okunnig, samtidigt som jag ska vara chef. Lite konflikt i de rollerna.
Fast jag tror det kommer gå bra. Jag planerar att bara vara lite cool. Det verkar funka väldigt bra på det nya stället, så jag behöver inte styra upp något, kan luta mig tillbaka och komma in i rollen. Iaktta.
Får träna på det.
Annars är det bra. Funderar över midsommar. Åker eventuellt till Faderskapet, men blev inbjuden till en kompis idag. Kan vara kul. Det var ett tag sen jag var på fest på midsommar. Om jag orkar, känner både att jag har lite av ett introvert skov, samtidigt som jag vill göra saker.
En annan sak är att jag funderar på att helt sluta med mjölmat ett tag och se om magen blir bättre. Typ från och med efter midsommar då. För imorrn är det avslutningsfika och sen är det ju.. Ja, midsommar.

Uppe igen

Som sagt, upp och ner.
Idag känns det lite bättre. Varit på inspirerande föreläsning med nya jobbet och sen en liten springrunda. Otroligt vad mycket enklare det känns att springa vanliga rundan, när man sprungit dubbelt så långt några dagar innan. Det jobbiga nu är bara att klockan är halv elva och jag måste duscha. Inklusive hårtvätt.

Två dagar kvar.

Igen. Som att jag trodde att det skulle vara på nåt annat sätt?

Nu går det så där upp och ner igen. I ena sekunden är jag uppe, för att jag har yogat, fått en surprise hemmakväll, köpt nya böcker. I andra sekunden känner jag mig nere och ensammast i världen. Vill messa någon, få bekräftelse. Inte så himla konstruktivt.

Det känns lite som att jag måste bevisa att jag har ett intressant liv. Inte bara sitta hemma. Vilket jag ju verkligen inte gör. Jag har jobbet, nytt jobb snart dessutom, jag har kören, ny kvartett, filmprojekt, träningen, jag har min familj, jag har vänner. Fast jag tror det är lite det. Jag träffar inte mina vänner så jätteofta, förutom när det är sångrelaterat. Många av dem har familj och barn, det är väl en del i det hela. Jag saknar vänner som jag kan äta middag med då och då, eller bara hänga. Lite som med M, innan han blev ihop.

Försöker komma ihåg hur mycket bra jag har. Tänker inte messa nån, inte ikväll i alla fall. Kanske imorrn, om jag vill. Men inte bara för att jag är låg.

en behövlig dag

Sju och en halv kilometer sprang jag idag. Kanske fixar jag faktiskt den där milen om två veckor. Långsamt, men ändå.
Igår var det den varmaste dagen hittills i år och jag spenderade den i en bil. Eller okej, två timmar av dagen, men det var varmt. Så varmt att svetten rann och jag var tvungen att sätta upp håret för att överhuvudtaget stå ut. Men vad gör man inte för konsten?
Om det nu berodde på värmen, men vi var vansinnigt effektiva och spelade in alla scener under lördagen, vilket betydde att jag fick en ledig dag idag. Behövligt. Bara att få sova tills jag vaknade av mig själv.
Sen kom pappan hit och satte upp hyllor i köket med borrhammaren. Tyvärr var borren lite för bra, så nu har jag även två hål i sovrumsväggen. Antar att väggen däremellan var tunnare än vi trodde.

Nu väntar ännu en vecka, fylld till brädden av jobb, sång, träning och massa annat. Sen är det över. I alla fall jobbet. I alla fall det här jobbet.
Och det känns lite sorgligt.

En perfekt fredag

Vakna tidigt i en annan säng. Visserligen trött, efter alldeles för få timmars sömn på grund av trevligare aktiviteter och ovanan att sova med någon. Fortsätta med de trevliga aktiviteterna tills klockan snoozat tre gånger. Frukost, som jag slipper göra själv.
Jobba i solsken, där värmen gör att man får söka skugga, för första gången i år.
Aw på Söders höjder med goda vänner, med efterföljande dans tills fötterna värker och svetten rinner.
Hemgång, och kvällen är fortfarande relativt tidig.
Väl hemma, nyduschad med smörgåsar och naturgodis till senaste avsnittet av en bra serie.
Det blir inte så mycket bättre än så.

Den här tiden på året då man måste springa med munnen stängd..

Löprunda i solen efter en heldag i skogen. Gissa om jag kommer somna gott inatt. 5 kilometer blev det idag, i hyfsat långsamt tempo. Sakta börjar hoppet om att faktiskt klara en mil, om två och en halv vecka, öka.

På torsdag ska jag på bio med nattsällskapet. Gissa vem som hörde av sig först? Med ett enkelt hej hoppas helgen varit bra? Gissa vem som kontrade med att föreslå att vi skulle ses? Jag ser ett mönster. Men, bio blir trevligt, äta innan likaså. Sen får vi väl se. Jag börjar tänka mer på honom och jag vet inte om det är besattheten, bekräftelsebehovet, att jag ändå börjar vänja mig vid honom (och tanken på att orka lära känna nån ny gör mig lite trött) eller om jag faktiskt börjar gilla honom på riktigt. Samtidigt är det ju så, om gillade han mig, alltså mer än att bara tycka att jag är bra i sängen och rätt trevlig att hänga med, skulle han väl höra av sig lite oftare. Kan man tycka.

För övrigt måste jag skärpa mig med maten. Nu går det åt fel håll lite och jag vet varför. Vin, öl och efterrätter. Dålig koll. Jag såg mig själv på kort häromdagen och tyckte jag var snygg. Jag såg inte tjock ut, bara kurvig och det är jag ju. Jag vill gärna fortsätta känna så när jag ser mig själv på kort.
Så, nu anmälde jag mig till Tjejmilen också, bara för att. Kanske skulle slänga in Midnattsloppet också. Varför inte?

ändrade planer

Tanken var att jag skulle fixa hemma i helgen. Plantera om blommor, sätta upp kakeldekoren i köket, städa balkongen. Istället blev jag sittandes i soffan med mensont och begynnande förkylning. Sträcksåg alla avsnitt av Penny Dreadful jag kunde hitta på HBO, åt godis jag fått på jobbet i torsdags och spelade korkade spel på paddan. En helt ljuvlig dag. Lite senare på kvällen tog jag en lång skogspromenad.
Idag. Snabbstädning och fix. Rep här hemma och äntligen är vi fyra stycken. Lilla pappa, som kommer förbi med grillade rester från deras söndagsmiddag. Hemlagad coleslaw.
Ska försöka sova mer den här veckan. Sova och springa, ett löfte till mig själv.

Skönt

Vad skönt det är ändå, när mensen kommer och man förstår var obalansen kom ifrån. Att det var naturligt och inte självkänslan som håller på att försvinna.
Den var tre dagar tidig denna gång, anledningen till att jag inte fattade genast. Men skönt, som sagt, trots magkramper och trötthet.

Skönt var det också att dra på soulafterwork och dansa så svetten lackade. Vi var inte där så länge, men tillräckligt länge för att svettdropparna skulle börja rinna.

Nu ska det bli skönt att krypa ner mellan lakanen och att inte ställa klockan imorgon. Vansinnigt skönt.

Snurr

Åhhh, jag känner mig så dålig! Hamnade i en diskussion på repet ikväll och hanterade den inte alls särskilt väl. Blev defensiv och sa saker som jag nog kunde låtit bli att säga.
Samtidigt, jag är ju fan bara människa, eller hur? Jag gör så gott jag kan? Och helt mitt fel var det faktiskt inte, för jag hade fått lite felinfo från början. Sen kunde jag absolut hanterat det snyggare. Absolut.
Men jag vet inte. Jag är lite skakig just nu. Självkänslan är inte alls på topp, jag är inte riktigt i balans och då blir det så här. Saken blir ju inte bättre av att jag (såklart) inte hört nåt från nattsällskapet. Inte från doktorn heller, men det spelar inte riktigt lika stor roll. Får fortfarande egoboostkommentarer på jobbet dock, men har lite svårt att ta dem till mig. Känner mig inte helt hundra där heller, funderar mycket på nya och hur jag ska hantera det. Inte sätta för stor press på mig själv. Kanske dags att kolla igenom KBTpapprena.
Det, och hålla mig frisk, så jag kan träna. Träning är så jäkla bra för snurret.

Borde nog ta den här helgen och bara landa. Sova, träna och fixa balkongen. Har lite rep på söndag, men inget annat måste.
Så får det bli.

funderingar över nattsällskapet

Alltså. Jag blir inte helt klok på det här.
Att det kan gå två veckor utan att vi knappt hörs, men sen vara så jäkla mysigt och fint när vi ses. Och visst, vi har fortfarande inte lyckats se en hel film tillsammans, av diverse trevliga anledningar, men det är ju annat också. Mycket prat. Vi låg nakna i soffan och pratade till två inatt. Sen gick vi och lade oss och sov ungefär till fyra. Sen var det kört igen. Idag har vi varit ute och gått och sen fikat på mysfiket här hemma i förorten.
Jag gillar honom verkligen. Och jag har öppnat mig mer nu, pratat om lite känsligare saker. Vågat lämna ut mig lite. Men fortfarande vet jag ingenting om vad han tänker, förutom att jag tror att han gillar mig med, annars skulle han nog inte vilja ses såhär. Men i övrigt.. Just det där att han inte hör av sig. Den här gången pratade vi i och för sig om att det skulle bli lite lättare att ses framöver för att vi bägge hade mindre på kvällarna nu. Men det vore väldigt najs för mitt bekräftelsebehov om han hörde av sig först den här gången.

funderingar i regnet

Lördag och spöregn. Stackars alla maratonlöpare.
Själv sitter jag inne i soffan, med en småvärkande hals och en kopp kaffe. Fast halsen är ändå mycket bättre än den var igår. Jag hoppas att 10 timmars sömn och överdosering av c-vitamin tagit knäcken på eventuella baciller.
Lite synd var det att inte kunna vara helt på topp på nya jobbets vårfest igår. Men det var trevligt, om än lite stelt i början. Jag och många okända människor, som jag dessutom känner ett behov av att prestera inför, är inte alltid en toppmatchning. Men, som sagt, det blev trevligt ändå. Jag ser fram emot att börja där. Bara tre veckor kvar nu.

Ikväll ska nattsällskapet komma hit, är det tänkt. Jag har inte hört nåt än, men han brukar inte backa ur, så vi får se. Jag funderar över det där. Det är ju himla mysigt när vi ses, men vi ses sällan och vi hörs aldrig mellan varven, utom för att bestämma när vi ses nästa gång. Jag hade kunnat sms:a förstås, men jag har nu en gång lovat mig själv att inte alltid vara den som driver.
Läkarstudenten, som jag snart får byta namn på till läkaren, hör av sig regelbundet däremot, trots att de träffarna går ut mer på det kroppsliga. Det gör det ju ganska mycket med nattsällskapet också, men vi gör ju ändå mer än så när vi ses.

Det får gå ett tag till, men sen är det nog dags att fundera över vad jag egentligen vill ha. Skriva en lista. Skicka ut uppmaningen i universum, som jag gjorde med jobbet.
Hursomhelst kommer jag nog inte att vara den som hör av mig först till nattsällskapet efter denna gång. Säger jag nu.

Tre veckor

Häxan Surtant var på personalmöte idag. Hade åsikter om allt och alla, trots, eller kanske tack vare att jag slutar om tre veckor.
Tre veckor.
Herregud. Det är ju ingenting.
Det blir en del jobba över, tror jag, de sista veckorna. Jag vill lämna saker hyfsat avslutade.

Annars händer det inte mycket. Eller, det händer ju skitmycket hela tiden, möten på gamla jobbet, träffa alla på nya jobbet på vårfest imorrn, rep, noter som ska drillas..

men i övrigt är det lugnt. Telefonen tyst. Jag hade nån slags FBchatt med han jag nästan blev kär i igår, men det är ju liksom inget med det. Ryggen är ok, ta i trä. Humöret inte alltför snurrigt, lite ångest, men jag tror jag kan hantera det. Tror det är tröttheten, idiotin att inte gå och lägga sig före midnatt nån kväll denna veckan.
Kanske ska vända trenden ikväll?

ryggjäveln

Så sabbar den mina planer igen, ryggen.
Jag som hade tänkt att jag skulle springa idag, mellan jobb och kör. Hinna lilla rundan och komma lite lagom hurtig till kören.
Så pajar den. Samma som i höstas. Den här gången var jag dock lite smart och bokade snabbt in en naprapattid i närheten av jobbet. Fick veta att jag var helt sned i höften och att jag är överrörlig i ryggrad och höfter. Det gör att musklerna måste jobba för stabilisera och så drar de ihop sig. Skitsvårt att stretcha höftböjaren är det också, eftersom jag är så rörlig så jag inte riktigt kommer åt den. Fick tips om att ligga på köksbordet och stretcha, men jag tror Svanen funkar också. Jo, och så köpte jag en liten röd taggboll, som jag ska trycka mot triggerpunkter.
Det blir nog bra det här. Loppet ska springas, så är det bara! Kunde jag springa Tjejmilen med ryggskott, så!

Jag ligger efter

Och så blir det tisdag och veckan är igång. Jag ligger redan efter i sömn. Hade svårt att somna i söndags och igår var läkarstudenten här och hälsade på. Han cyklade hem vid elva, men då kom jag på den lysande idén att kolla senaste avsnittet av Game of Thrones. Ingen sömn innan midnatt, med andra ord. Gissa om jag var ute och sprang imorse? Ni gissar förmodligen helt rätt. Torsdag och lördag får det bli. Nu kom jag just hem från ledningsmöte med kören och kan inte riktigt gå och lägga mig på en gång, så det blir ingen kompensation inatt heller. Jaja. Carpe fucking diem och allt det där.

En knäpp grej. Minns ni han jag nästan blev kär i? Hursomhelst, han har (av olika anledningar som faktiskt är fullkomligt självklara) blivit bekant med min bästa, sen ett tag tillbaka, i alla på facebooknivå. I söndags gillade han mitt inlägg om när hon och jag var och åt sushi. Och jag, i ett förvirrat ögonblick, tryckte på blivänner-knappen. Han accepterade och jag skrev nåt (var ju tvungen!) om att jag hade en bok som var hans. Nånstans hade väl mitt sårade ego nån förhoppning om att han skulle vilja ses. Han svarade att det inte gjorde så mycket, men eventuellt kunde jag skicka den med vår gemensamma vän?
Jaha.
Så mycket för den bekräftelsen. Jag är inte så smart alla gånger, det där hade ju lika gärna kunnat få vara. Men, men. Skitsamma, carpefuckingosv.
För övrigt visste min bästa vem nattsällskapet är. Hon brukar ha stora fester på nyår och han hade varit där en gång, med en gemensam bekant till dem. Världen är så läskigt jävla liten.

Upptrappning

Första passet inför loppet avklarat, med magen full av sushi. Det gick förvånansvärt bra. Tyvärr ville inte gps:en funka, så jag har ingen aning om hur fort jag sprang. Fast jag kom väl runt på ungefär samma tid som vanligt, så jag gissar att det varken var rekord eller skitsakta.

Planen nu är att springa tre gånger i veckan. Ett av de passen ska vara ett långpass. Utöver det ska jag yoga eller liknande ca 2 gånger i veckan. Då borde jag fixa milen lite bättre än sist, eller i alla fall komma runt.
Ett annat mål är att gå ner ca 3 kilo innan loppet. No more söndagsbrunch och lite noggrannare kostkoll på femdagarna, med andra ord. Jag har en viktgräns jag vill under och jag vill ligga stadigt under den. Dels för att det blir lättare att springa ju lättare jag blir och dels för att det helt enkelt är en del i den långsiktiga planen, att gå ner i vikt inför Vegas.

att sätta mål

Hoppsan.
Jag råkade visst anmäla mig till ett lopp. Ett millopp. Den 27 juni.
Alltså förstår ni? En månad från nu! Jag är inte alls i bra löpform, även om jag rört på mig hyfsat regelbundet senaste tiden. Men, det är väl bara att börja. Ut i spåret. Jag ska nog klara att ta mig runt i alla fall, även om det inte blir några rekordtider. I och för sig sprang jag ju Tjejmilen sjukt långsamt, med ryggskott, så vem vet, jag kanske slår den tiden ändå!
Faktiskt är det lite taktik också. Jag kommer inte iväg ut om jag inte har ett tydligt mål, så det här blir perfekt. Så vässar jag formen för Tjejmilen sen.

Annars är allt lugnt. Jag hamnade på AW i fredags och gjorde den, för mig, klassiska missen att glömma bort att äta. Som tur var hann jag inse det innan det gick överstyr, så jag åkte hem vid halvtolv, efter att ha pratat podteater och lyssnat på osignade band. Väldigt trevligt och bara lite lagom huvudvärk på lördagen. Läkarstudenten hörde av sig under kvällen, men hade barnhelg, så det hände inte mer än att vi kanske typ bestämde att vi ska ses imorrn kväll. Och varför inte? Jag har ju lite svårt att dubbeldejta, men när nu nattsällskapet är så dålig på att höra av sig mellan vändorna så kan jag inte lägga alla ägg i samma korg. Och det finns inga löften åt nåt håll. Här har jag inte satt några mål alls. Kanske borde göra det? För att få nåt slags resultat?  Fast inte idag. Än så länge funkar det att flyta omkring lite.

Idag släpade jag mig upp vid nio. Jag var ju tvungen att sitta uppe och kolla röstningen, sjukt spännande, och sen var klockan halvtvå. Men, det var bara att gå upp och dra iväg på brunch med ryska maffian.Väldigt trevligt och gott. Nu är jag hemma och ska egentligen dammsuga innan bästaste kommer hit och hänger lite, men fastnade här istället..
Nej, nu blir det dammsugning!

yoga. Lycka.

Yoga. Lycka i en svettig träningssal. Jag tror ingen svettas så mycket som jag, det droppade ner på mattan. Underbart.  Det finns inget som får mig mer harmonisk än ett riktigt hårt yogapass.
Att jag sen träffade på en kär bekant i omklädningsrummet gjorde ju inte saken sämre.

Nu sitter jag nyduschad i soffan, lyssnar med ett halvt öra på schlagern och har överskridit min kaloribudget en aning med jordgubbar. Visst, man ska vara noga på fastedagarna, men jordgubbar! De var riktigt goda.

Han svarade förresten, nattsällskapet. Att han jättegärna ville äta middag, men nästa vecka, för den här var så stressig. Vi får se helt enkelt. Just nu känns det ok. Yogan har gjort mig lugn och stabil, det blir lite lättare att hantera allt sånt där dejtgrejs då. Jag vill inte gå så långt som att säga att den kan ersätta min medicin, men den hjälper, helt klart.
Jag välkomnar träningsvärken...

jag kunde inte låta bli. Förstås.

Jag hörde av mig.
Jag såg att han tagit bort sig från den långsamma dejtingsidan och fick nåt slags panik. Eller kanske snarare en känsla av att "jag måste veta hur läget är". Kontrollfreak, javisst.
Så jag gav efter. Skickade ett mess, frågade hur vernissagerna gått och att han borde komma hit på middag nån dag.
Och nu väntar jag.
Antingen på ett "ja vad trevligt" eller ett "tack, men det är bra nu".
Jag vet inte var den här känslan av otillräcklighet eller att inte vara bra nog kom ifrån. Jag ska ju vara fabulous. Tänka att alla vill ha mig, att alla såklart vill umgås med mig för att jag är så bra.
Jag vet ju inte ens om jag vill ha honom, men bara för att han eventuellt väljer bort mig, så blir det så.. Jag vet inte. Jag är dålig på att bli dissad helt enkelt. Om jag nu är dissad.
Hur gör jag för att bryta? För att vända den här dåliga självkänslan, att sluta gå och vänta på de där orden; "tack, men nej tack".
Hur gör jag för att släppa in, samtidigt som jag skyddar mig själv?

vill men ska inte

Jag skulle verkligen vilja höra av nattsällskapet. Lite för mycket vill jag det. Trots att jag inte vet riktigt vad jag själv känner. Så typiskt, det där med att ligga med nån och liksom lära känna dem.. Det skapar ju ändå nån slags... Känsla. Men jag skulle vilja att han hörde av sig, för en gångs skull. Eftersom han inte gör det är jag sugen på att höra av mig. Men jag ska inte, för när jag blir så här sugen på att höra av någon blir jag sårbar och jag orkar inte vara sårbar. Jag tror inte det är nåt seriöst på gång, i så fall döljer han det bra. Lika bra som jag, antar jag. Om jag nu ens vill det, det vet jag ju inte, äsch vad jag håller på!
Jag tror jag känner mig ensam, bara.
Lite låg och blå efter alla de här intensiva veckorna.
Läkarstudenten har hört av sig i alla fall, jag får vara glad för det.

Alla goda ting är tre

Hemma efter en rolig, händelserik, skrattfylld, men inte så sömnrik helg.

Det började ju med att jag åkte hem till nattsällskapet i torsdags. Vi gick i skogen i några timmar, sen lagade vi mat, åt den och såg på film. Eller, vi såg ialla fall nästan en hel film. Vi gjorde andra saker i mitten nånstans, men det var väldigt trevligt det med. Skönt med killar som inte bryr sig nämnvärt om vilken tid i månaden det är. Nånstans runt ett tyckte vi väl att det var dags att sova, fast först blev det att vi lyssnade på "sköna låtar" ett tag. Och jag visade the literal video of Total Eclipse of the heart, har ni inte kollat den så gör det! Hursom vi sov. Jag sov ganska dåligt. Han har inga persienner, så vid femsnåret vaknade vi bägge två, passade på att ha trevligt och sen var det lika bra att gå upp. Vi hann till och med gå ut och gå i en timme på förmiddagen/morgonen, innan jag skjutsade honom till jobbet runt elva och åkte hem för väskhämtning.

Så, iväg till tåget. Massa folk jag kände på tåget, förstås. Efter några stopp kom min reskamrat på och vi drack vin i bistron. Mycket trevligt! Nåväl, roligt och härligt, som sagt, hela helgen. Många som saknade kvartetten, vilket såklart är smickrande. Allt gick väldigt bra, förutom att jag glömde byxor på hotellrummet och bröt ihop, men det löste sig. Jag måste ju bryta ihop över nåt, liksom. Party igår till halvfem och sen upp klockan nio. Tjoho!

Tåget hem gick vid ett. På vägen fick jag ett sms från läkarstudenten, som jag dejtat några gånger. Jag har liksom känt på mig att vi nån gång kommer att hamna i säng och när han undrade om jag ville komma dit idag, så tänkte jag "varför inte idag?" Sen blev det ändå så att han kom hit istället och tja, det var trevligt. Väldigt.

Inser att jag har bra flow i år. Jag har hamnat i säng med tre stycken olika och alla har varit väldigt bra på det de gör, så att säga.

Nu har läkarstudenten åkt hem, han skulle upp tidigt imorrn till skolan, och jag äter upp resterna av resgodiset (en absurt stor påse) och läser kommentarer om helgen på fejan.

Motvikt

Leeedig!
Sovmorgon och allmänt runtlufsande, packandes inför helgen, som ska bli sjukt rolig. Har tre trådar på gång på Facebook, varav en festrelaterad. Efterfest är ett mycket viktigt ämne som bör avhandlas i detalj. Nyss messade nattsällskapet att han var klar med förberedelserna inför sin vernissage och ibland tittar till och med solen fram mellan molnen, därute.
Jag har packat klart, går ju löjligt fort när det bara är körkläder som ska med, och kom just ur duschen.
Livet är just nu bra. Så ni vet.

allmän lessnad

Men alltså, mens och trötthet och allmän livsleda. Plus kortvecka, hela systemet har ju liksom stängt ner. Jag har noll ork, noll tålamod och noll arbetsmoral. Dessutom är det ju sådär kul att vara mitt i värsta Niagarafallet på torsdag kväll, när jag ska träffa nattsällskapet. Jaja, vi ska väl inte bara ligga. Skogspromenad, mat och film står på schemat.

Ni ska jag och min IBS-mage gå och lägga oss. Så går det när man är mensig, har ont i magen och tycker synd om sig själv och vräker i sig Vasa Delikatess med bregott. För att inte tala om naturgodis, cashewnötter och 500 gram vindruvor till middag. Hej vuxenlivet.

Vi gillar dagar som blir bättre

Dagen började sådär, ni vet när allt liksom är jobbigt, kläderna sitter fel, sjalen för tajt runt halsen, datorn krånglar... Men den blev bättre.
Avslutade med en yogadate med L. Det var så sjukt längesen vi sågs, men nu fick vi träna ihop i alla fall. Lille P var med också, men han blev inlämnad på miniSats. Det verkade inte ha gått nån nöd på honom alls när vi var klara.
Jag trodde det skulle vara jättejobbigt att yoga idag, eftersom jag redan känner av träningsvärken from hell, men jag var alldeles ovanligt mjuk. Märkligt, men jag tackar och tar emot.

Sent igår kväll hörde han av sig förresten, nattsällskapet. Sa att han var busy på dagen, men kvällen/em var fri. Så. Eftersom min plan här är att bryta inövade tankemönster och öva på "fake it til you make it", alltså ljuga så man tror sig själv, agerar jag som att det är världens mest självklara sak att han vill träffa mig. Varför skulle han inte vilja det? Jag är trevlig, hyfsat smart och snabbtänkt, ser bra ut och är en j***l i sängen. Så det så!
Nu ska jag dricka te och titta på GoT. Och längta efter morgondagens frukost. Kalorierna är obönhörligen slut denna fastedag...

vi avslutar med något positivt

Okej, men jag kom på en bra sak.
Jag var snygg på gymmet idag. På ett sånt där svettigt, röd i ansiktet-sätt. Såg proportionerlig och bra ut. Kände mig lite cool.
Det var skönt.

för och nackdelar

Äsch, jag känner mig låg. Längtar efter närhet och nån som tycker om bara mig.
Jag ska visserligen ha mens närsomhelst, men lite är det kanske efterdyningar av några väldigt välfyllda veckor. Och våren. Den gör mig glad och ger mig energi, men den gör mig lite blå också.

Kanske känns det bättre imorrn.

Signed, sealed..

Ännu en galen vecka går mot sitt slut.
Fast helgen har inte varit galen. Väldigt lugn, faktiskt.
Men, nu har jag skrivit på mina anställningspapper, outat mig på nuvarande jobbet (och gottat mig i bekräftelse), haft diverse möten, genrep och till och med hunnit träna lite. Och dammsuga.

Annars är det inte så mycket nytt. Jag kommer inte kunna gå imorrn, på grund av två (!) pass på gymmet idag. Ett var Bodycombat, ett kampsportsinspirerat pass. Sjukt jobbigt, men jäkligt kul.

Jo, och så har jag messat nattsällskapet, men han har inte svarat. Det suger ju lite förstås.

Nattsällskapet

Det var en himla trevlig kväll igår, trots att jag fick stryk i biljard. Några matcher vann jag i alla fall. Och märkligt nog gick det bättre när jag blev lite full, men det är ett jäkligt litet fönster man har innan det tippar över till att mest bli ofokuserad.
Jag hade funderat lite på om det skulle kännas konstigt när vi sågs, eftersom det var såpass längesen, men det gjorde det inte. Eller, jag bestämde mig för att inte tycka det. Vi möttes med en kram och en puss på munnen. Sen gick vi och åt indiskt. Kanske att samtalet gick lite trögt, eller kanske trevande, först, men lite tror jag att han är sån. Ingen babblare, som jag. Mer norrländskt tyst. Eller inte tyst så, men kanske mer eftertänksam.
Sen blev det som sagt biljard tills vi blev lite för fulla. Då tänkte han att vi skulle åka hem och det höll jag med om. På vägen hem köpte vi galet mycket snacks, som vi sen åt ganska lite av. Vi försökte se en film också, men det gick inte så bra det heller. Det är ändå väldigt nice att hitta nån man synkar så bra med på det planet. Och som inte ger sig, med tanke på att mina antidepressiva gör mig lite trögstartad.
På morgonen skulle jag iväg till heldagsrep, men det slutade med att jag blev ca en timme sen. Jag hade ställt klockan jättebra, men det var så mycket som skulle hinnas med där innan jag åkte.. Och sen kände jag att jag ville äta frukost i lugn och ro, så att jag hann känna in känslan. Inte behöva fundera på om det kändes ok eller inte. Det kändes ok. Vi hörs, sa vi (eller han) innan jag gick. Fast det blir väl jag som får höra av mig om det följer samma mönster. Det är ok. Tror inte han är the love of my life, men jag gillar att vara med honom, på flera sätt, och det räcker bra just nu.

Kan säga att det kändes hyfsat lätt att släppa på fabsexgudinnan, som vi personifierar i en av låtarna, idag! Dessutom var det flera av tjejerna som kommenterade hur snygg jag var. Tänk vad lite fysisk närhet kan göra..

Nu har jag (som vanligt, typ) asmycket i veckan och kanske även veckan som kommer. Jag vet att han har barnhelg nästa helg och helgen efter det är jag i Karlstad. Men det löser sig, är det meningen så blir det av, annars.. Blir det nåt annat. Jag har tillförsikt, som alltid dagen efter. Fråga igen om nån dag, när jag är frustrerad för att jag inte hört nåt... Eller så bestämmer jag mig för att inte bli det. Så säger vi!