Så idag.
Första dagen på mensen. Ont i magen, allmänt, ni vet, nere.
Skulle träffa J på en fika, eftersom vi sen inte ses förrän på onsdag, hemska tanke. Hann stå och tycka synd om mig själv ett tag och när han kom svämmade hormonerna över. Eller snarare ögonen, när jag skulle förklara hur jag mådde.
Och vet ni. Han tog det. Utan problem. Bara kramade och pussade på mig och sa att jag var fin. Trots att jag visade mig svag, var ett jäkla hormonmonster.
Jag kanske faktiskt har träffat rätt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar