Veckan fortsatte lite i samma stil. Hormonerna lockade fram demonerna, som jag hoppats var borta. De samlade bara krafterna. "Är han verkligen lika översvallande i messen nu?" "Kommer inte messen lite mer sällan?" "Han kanske har ångrat sig?"
Som tur är vet jag att det inte är sant. Demonerna är bara rökpuffar, jag gör allt jag kan för att ignorera dem.
Igår var han med på konsert. Träffade hela kören och min pappa på samma gång. Krävs en modig man för det. Och jag fick hångla på trappan till Historiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar