Jag älskar verkligen utfall. Kliva upp och ner för en hög låda, med ena benet först, det älskar jag också. Särskilt med det vänstra benet först. Det älskar jag verkligen.
Fast allvarligt. Vad sjukt bra det är med nån som står och säger vad man ska göra hela tiden. Och som ser till att man gör det, när man helst bara vill ge upp. Tio veckor med det här, min vanliga träning och inget gluten eller synligt socker nu. Det ska bli väldigt spännande att se vart det leder. Borde mäta mig, så jag kan jämföra, för vi kör mycket mage och ben.
Sen är det ju kul att få beröm också, till exempel att få höra att jag är starkare än de flesta som börjar med PT såhär.
Det är kul att börja jobba också. Eller, det är det ju faktiskt. Jag jobbade hemma idag, rätt skönt efter lite för mycket öl igår, men imorrn tänkte jag försöka vara på jobbet ca 9. Det är ju ingen där som klockar mig, men det är skönt att komma igång. Ska gå igenom pärmar och komma i fas lite, tänkte jag.
Jag har haft en liten närhetssvacka, saknat den där någon, men det känns bättre efter ett rejält gympass. Mer träning, alltså, så slipper jag saknaden. Och blir fit på köpet. Win-win?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar