Årets tröttaste vecka, helt klart.
Det händer inte så mycket, det är väl den största anledningen till att jag inte skriver. Jag jobbar, hänger med J, sjunger (och repar lite för lite på nya låtar). Hinner inte riktigt med när livet rusar förbi. Träningen ligger fortfarande på is, eftersom förkylningen från helvetet inte ger med sig. Addera blåskatarr till det, oh joy. Tur att jag gillar tranbärsjuice.
Igår var vi på skräckfilmskväll lite spontant. Lite kul, eftersom en släkting var med i en av filmerna, så då fick jag krama lite på henne och hennes mamma. Sista filmen orkade vi inte se. Vi åkte hem och på vägen sa han att han älskade mig. Lite sådär i förbifarten, men ändå.
Vad har jag annars att berätta? I måndags satt jag på ett pendeltåg i tre timmar. När vi slutligen fick klättra av hade jag turen att få skjuts med en vänlig dam. Måste komma ihåg att det finns vänlighet och vettiga människor, särskilt en dag som denna.
Fast jag ändrar inte min profilbild. Kan inte se hur det hjälper nån i Paris. Tänker mycket på världen dock, tänker och förskräcks. Och är nånstans lite lättad över att jag inte behöver uppfostra ett barn i den värld vi har nu, för jag tror allvarligt att mänskligheten kommer lyckas köra den i botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar