Nu går det så där upp och ner igen. I ena sekunden är jag uppe, för att jag har yogat, fått en surprise hemmakväll, köpt nya böcker. I andra sekunden känner jag mig nere och ensammast i världen. Vill messa någon, få bekräftelse. Inte så himla konstruktivt.
Det känns lite som att jag måste bevisa att jag har ett intressant liv. Inte bara sitta hemma. Vilket jag ju verkligen inte gör. Jag har jobbet, nytt jobb snart dessutom, jag har kören, ny kvartett, filmprojekt, träningen, jag har min familj, jag har vänner. Fast jag tror det är lite det. Jag träffar inte mina vänner så jätteofta, förutom när det är sångrelaterat. Många av dem har familj och barn, det är väl en del i det hela. Jag saknar vänner som jag kan äta middag med då och då, eller bara hänga. Lite som med M, innan han blev ihop.
Försöker komma ihåg hur mycket bra jag har. Tänker inte messa nån, inte ikväll i alla fall. Kanske imorrn, om jag vill. Men inte bara för att jag är låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar