Jag tände just ett ljus. Inte själv, utan via datorn. Svenska kyrkan har ljusträd runt om i landet, där man kan tända ljus för dem man vill tänka lite extra på nu runt allhelgona. Och även om du inte var det minsta kyrklig, min bror, snarare tvärtom, så tände jag ett ljus för dig nu. Jag hoppas det var ok.
Jag saknar dig fortfarande så himla mycket. Det gör så ont att du inte är här. Inte är med. Att du aldrig får träffa J. Jag tror du hade gillat honom.
Vi gick förbi platsen förra helgen, förresten. Jag ville visa gatstenen, men den var borta. Jag vet inte om den bytts ut, eller om den bara nötts ner. De bygger ju rätt mycket däromkring. Vet du att vänstersväng är förbjudet där, numera?
Nånstans har jag så svårt att acceptera det. Att du verkligen är borta för alltid.
Jag åker aldrig till kyrkogården, vet du. Pappa gör det, mamma också när hon är i stan. Men för mig är det inte rätt. Då känns det bättre att tända ett ljus här hemma. Eller på djurgården, via nätet. Trots kyrkan.
Du fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar