Jag håller mina löften, minsann!

Okej, håll i er.

Ett och ett halvt år av celibat är... Över!

Jag och en kompis gick ut igår, på ett av de roligare ställena i stan. Det var ganska lite folk, men av någon anledning var vi oemotståndliga. Vi tänkte egentligen att detta skulle vara måttstocken, den vi skulle toppa nästa gång, då vi planerar att vara lite smalare och lite snyggare, men när vi hade räknat till åtta ragg, gav vi upp den tanken.

Vi dansade, dansade, dansade och nånstans där började jag dansa med en lång, snygg man. Och sen gick det som det gick. Han följde med hem och jäklar! Tror inte vi sov många timmar. Men det är väl så med de yngre männen... Han var 83:a. Hjälp. Barnarov! Men, det var så mysigt. Han var en sån där som ville gosa, ligga nära, hålla om... Underbart.
Jag är egentligen inte så mycket för ONS, men det här var helt klart värt det.

Och vet ni. Han frågade inte efter mitt telefonnummer. Men det gör inget, märkligt nog. Jag frågade inte efter hans heller. Vill han höra av sig så vet han vart jag bor. Jag skulle kunna tänka mig mer av dessa aktiviteter, men det är helt ok om vi inte ses igen.

Jag tror jag kommer ha träningsvärk imorrn...