Jag behöver skriva av mig lite.
Inget särskilt egentligen.
Det är bara för mycket.
Jag har rejäl söndagsångest inför denna vecka. Sista veckan med dubbeljobb. Jag är rädd att gamla jobbet ska passa på att jäklas, jag är rädd att inte kunna vara på topp på nya. Dessutom har jag inbokade kvällar tre gånger denna vecka. Rep, rep och jobbmöte. Folk som tjatar om AW på fredag. Och hela lördag dag uppbokad. Samt halva söndagen.
Jag sitter här och känner hur käkarna krampar ihop och tårarna kommer. Fast det är nog bra. Då kommer det ju ut i alla fall. Jag är alldeles för bra på att hålla det inom mig tills det inte går längre och allt bara brister. Vart som helst, när som helst.
Och så vet jag att jag mår bättre om jag tränar. Men när ska jag hinna det då?
Men det är den här veckan, ser jag nu när jag tittar i almanackan. Nästa vecka är tom. Förutom de vanliga onsdags och söndagsrepen.
Jag tror det är rädsla också. Att jag inte ska klara av det jag vill klara, det jag föresatt mig att klara. Det jag tagit på mig.
Fröken Duktig, det är jag det.
Och jo, jag vet att man inte behöver klara allt. Att man får vara svag, att man får vara liten. Att människor inte tycker sämre om en för det, jag vet det där. I huvudet.
Men det är jävligt långt ner till hjärtat.
Men det är väl bara att bryta ihop och gå vidare...
8 kommentarer:
Bara att du reflekterar över det är sunt, vännen. Att du inser det ohållbara. Och att du ser "slutet". Det betyder inte för den skull att det är okej. Men det betyder att du kommer fixa det.
Och lova mig att när du tagit dig igenom den här omänskilga situationen av dubbeljobbande, stanna upp och ANDAS. Boka in mera "me time".
Jag är precis som du. Det är inte ett alternativ att INTE lösa ut läget. Jag är inte liten och svag. Andra får gärna vara det, jag ser inte ner på dem. Men jag lyckas inte med att vara det själv.
Så jag har inga bra tips. Jag tycker att det är bra att du gråter, det upptäckte jag i fredags att det lättar på trycket... Ska inte säga "bit ihop" men väl: kör på denna veckan -DU KOMMER FIXA DET - och landa på andra sidan. Och du kommer aldrig sätta dig i en sådan här situation igen. Det är jag övertygad om, precis som jag själv är gällande mitt läge.
Tusen kramar från en "superwoman" till en annan. WE ROCK! Och snart ska vi andas lite också, visst?
Tack!
Jag har faktiskt redan skrivit in i almanackan veckan efter denna; Jag, jag, jag och jag! Bara för att komma ihåg att inte planera in nåt annat bara för att det är tomt...
Jag lär mig lite för varje gång jag hamnar i detta läge, för det är inte första gången. Den här gången är det dock inte bara jag som försatt mig i denna situationen. Planen var ju faktiskt inte att jag skulle dubbeljobba.
Visst klarar vi det. Visst kommer vi tillbaka. och visst lär vi oss.
Och, vi ROCKAR!
Andas...
Kramar!!!
Det viktigaste är att du lyssnar på din kropp. När det säger stopp är det STOPP!
Precis som FoK skriver så fixar du detta men lova dig själv att börja vara snällare mot dig själv. Säga nej när det blir för mycket.
Som jag skrev till FoK om hennes jobbsits....Ingen tackar dig när du trillar ihop!
Jätte kram!!
Tack vännen!
Jag försöker lyssna.. Och balansera så gott jag kan i den här jobbiga situationen.
Jag gör mitt bästa, mer kan ingen göra.
Kram!
KRAM!
Kram anna!
Usch, jag vet precis, jag varit på jobbet och ordnat undan en massa grejer och städat hemma också. på så sätt har jag en bättre grund för hög belastning. Känns skönt eftersom det var länge sedan jag sopade rent på det här sättet, så jag hoppas att jag sover gott i natt. Och hoppas att du gör det med!
Vad skönt att du hunnit ikapp lite!
Det blir liksom lättare på nåt sätt när det är rent runt omkring en..
Jag är faktiskt trött, konstigt nog. Trodde inte jag skulle bli det ikväll. Men det är väl urladdningen...
Sov gott!
Kram!
Skicka en kommentar