Jag blir lite paranoid. Tror att folk pratar om mig. Tror att folk tycker att jag är dum, fånig, opålitlig. Varför de nu skulle tycka det.
Högpresteraren i mig blir stressad av att bara sitta hemma. Samtidigt orkar jag inget annat. Andan tryter så fort jag rör mig snabbare än snigelfart.
Som när jag var ute och promenerade igår. Gick bland villorna och plötsligt kom ett killgäng ut från ett hus och började gå bakom mig. Fullkomligt ofarliga killar. Men mitt tantjag gillar inte att ha folk bakom sig, ofarliga eller ej, blev nervöst och började gå fortare.
När jag kom hem var jag helt färdig och redo att gå och lägga mig fast klockan bara var 9. Fast det gjorde jag inte. Jag satt uppe och tittade på repriser av Criminal Minds.
Sen vaknade jag faktiskt kl 9 imorse. Av mig själv. Det om något borde vara ett tecken på att jag börjar bli frisk.
2 kommentarer:
Så där knäpp kan jag också bli ibland men då brukar jag tänka att alla andra är ganska så upptagna av sitt och sig själva och då känns det genast bättre. Hoppas det gör det för dig med.
Kram
Haha, ja det är de nog.. :)
Kram!
Skicka en kommentar