Upp o ner, ner o upp..
Jag känner mig frustrerad över mitt jobb. Just nu känns det som om jag bara gör fel hela tiden. Fel fel fel. Jag är fel. Jag kanske inte ska jobba där? Jag kanske har fel inställning?
Fast jag gör ju bara vad vi har sagt och ändå blir det fel.
Jag måste vakta mina steg, för hur påverkar jag annars gruppen? Inte tala om ifall jag känner mig låg, inte tala om att jag sovit dåligt, för det sänker ju stämningen. Men vi ska vara öppna och flexibla och beredda på förändring! Jämt! Och möjliggöra, till förbannelse. Fast vi pratar ju om att vi inte kan möjliggöra för mycket, för då bränner vi ut oss. Ändå är det de som möjliggör till det extrema som blir uppmärksammade. Inte fan blir jag uppmärksammad om jag försöker hålla mig själv samman, se till att jag funkar.
Wow, verkligen ett höjdarjobb för en överpresterare som jag! På det här sättet kan jag se till att jag aldrig behöver vara nöjd med det jag gör, det finns alltid nåt att sträva efter, nya mål att nå. Aldrig njuta av det jag faktiskt gör bra.
Fast jag vet att jag är bra. Jag vet det! Ibland är det bara så jävla långt mellan hjärna och hjärta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar