Fortfarande fruktansvärt bakis.
Fan, jag har sovit hela dagen.
Jag får alltid lite ångest så här dagen efter, hade nästan glömt det. I alla fall om jag varit smart nog att börja kolka i mig whisky på småtimmarna. Ångest för att ha verkat korkad, sagt dumma grejer.. Varit allmänt pinsam. Och där var vi tillbaka till kontrollbehovet igen. Och den där idiotiska idén om att jag måste vara perfekt och aldrig får göra fel eller bort mig. Jag vet ju allt det här. men det är långt mellan tanke och förståelse..
Ganska lustigt, eller vad man ska säga, jag coachar ju folk hela dagarna att våga pröva, våga misslyckas, att det är ok. Fast inte för mig då... För jag måste ju vara perfekt.
Min terapeut skulle ha skrattat åt mig. Jag skrattar faktiskt lite åt mig själv. Det är väl bra det, i alla fall.
Ännu en sak jag hade glömt; bakfyllekåthet. Fan vad jobbig den är! Längtar så mycket efter lite hud mot hud...
5 kommentarer:
Precis så där känner jag med när jag är bakis, åh tänk om jag var pinsam och de andra tyckte säkert det och fan vad jag snackar en massa osv.. Jobbigt, man är ju knappast värre än någon annan ändå.
Nej och jag blir ju sällan eller aldrig otrevlig iaf. Mest flamsig och lite osammanhängande..
Jag blir inte heller otrevlig, mest glad och surrig..
Så egentligen har vi inget att oroa oss för! :)
Nej, vi har ju inte det men det gör man ju ändå.
Skicka en kommentar