Vardag, schmardag...

Man skulle ju kunna tro att jag skulle spotta ur mig inlägg nu när jag är hemma.
Men det är ju liksom det. Jag är hemma. Det händer inte så fruktansvärt mycket och jag orkar inte riktigt vara kreativ i mitt skrivande.
Men, eftersom detta är min ego-blogg, så skiter jag i det och vardagsbloggar en masse för tillfället.

Som idag.
Sov för länge (igen) och har sen inte direkt uträttat något. Jo, jag sökte ett jobb. Ett roligt jobb, jag hoppas att jag i alla fall får komma på intervju. Ska söka ett till imorgon. Det tar ju energi, att försöka författa ihop roliga, intressanta, faktaspäckade, lättlästa ansökningar.
Sen laddade jag skruvdragaren för att borra upp den sista hyllan. Fast då kom jag på att jag inte hade några bra skruvar, så det sket sig.
Och så var det dags för finalen, veckans höjdpunkt. Tre, jag säger tre!, pass efter varann på gymet. Yoga, core och spinning. Jag hade varit duktig och bokat i förväg för att slippa stå i kö, men tji fick jag. Nu hade tydligen problemen med datasystemet utökats till hämta-ut-biljettautomaterna också, så alla fick stå i kö. Det var en lång kö.
Till slut kom jag in i alla fall. Yogan gick bättre än förväntat, kanske för att jag hade fredagens tröghet i minnet. Coren var jobbig, men bra och spinningen... Jag trodde jag skulle dö. Helt slut. Hon skullle ha oss att stå hela tiden, den lilla människan därframme. Vansinnigt! Vid ett tillfälle satte jag mig. Det har aldrig hänt förut, jag är inte den som ger upp, men jag trodde jag skulle svimma. Jag blev liksom alldeles kall. Fast efter några minuter sittandes kunde jag köra på igen.

Nu ska jag fixa fruktsallad och slänga mig i soffan och titta på Förnuft och känsla.

Och hörni.. Jag har inte haft ångest på flera dagar! Bara en sån sak.