Att vara sann mot sig själv

Jag skrev ett mail till min väninna.

Hej XXX
Tänkte bara förklara lite hur det känns just nu.
Du säger och skriver att du saknar mig och att du vill ses, men du tar inga initiativ till att göra det. De gånger vi bokar in att ses så bokar du av samma dag, utom de gånger jag ska komma ut till dig.
Samtidigt ser jag att du gör saker med andra.
Det gör att det känns som om jag inte betyder så mycket. Jag har börjat ta för givet att du ska boka av när vi ses och det är så trist när jag får rätt.
Jag vet hur det kan vara, XXX och jag tror inte att du gör det för att vara taskig. Samtidigt tycker jag att jag är värd lite effort. Lite ansträngning. Och när det inte verkar så blir jag ledsen och besviken. Så är det. Därför orkade jag inte svara på ditt sms igår.
Hoppas att din mensvärk är bättre idag.
Jag är inte sur eller arg, bara just ledsen och lite besviken.
Ta hand om dig,
kram A

Jag känner att det inte är min grej att bara svälja längre. För varje gång jag gör det så liksom lossnar en liten bit av mig och jag försvinner. Jag vet inte hur hon kommer att ta det. Det är ju faktiskt inte så att jag vill avsluta vänskapen, jag vill bara förklara hur jag känner. Man kan tycka att det är fegt att ta det på mail, men jag är tydligast i skrift, helt klart. Jag blev ledsen och besviken, då ska jag tala om det.
Sen blev jag ju lite arg och sur också, men det gick ändå över rätt snabbt...