fredag 21 oktober 2011

Realitycheck

Jag vill egentligen inte skriva så mycket om M. Tänker att han inte ska få ta för stor plats, men samtidigt.. Tankarna snurrar ju, de gör ju det på mig. Inte lika mycket nu, som förr, men ändå. Och då behöver de skrivas ner, så är det.
Idag var han så där jobbig, som han kan vara. Och det var bra. En liten påminnelse, just ja, det var så han kunde vara.
För den här senaste tiden har varit så himla... Trevlig, ser ni. Trevlig och mysig. Mysigt att ha nån som kommer hem. Mysigt att dricka te ihop. Mysigt att äta ihop. Jävligt mysigt att sova ihop, särskilt som han är precis lika kramig som jag. Vi trivs ihop, helt enkelt. Han skulle ju egentligen flyttat för flera veckor sen, men det är strul med badrum, möbler som ska hämtas i andra delar av Sverige och får jag stanna? Och jag är inte nödbedd nu när jag vant mig vid att ha nån här och när det funkar så bra, som jag nog aldrig trodde. Jag kommer sakna att ha honom här och han kommer sakna att vara här, det vet jag. Det har vi pratat om. Han kastade till och med fram ett förslag om att skaffa en stor lägenhet och bo i varsin ände. På skämt, men ändå inte.
Jag har inte gått och blivit kär i honom, det har jag inte. Jag passar mig, för det vore katastrof. We're not ment to be, inte som par. Han är en sån som jag har fallit för in the past, en sån jag inte ska ha nu. Jag skulle försvinna igen, är jag rädd. Börja ge avkall på mig själv. Som det funkar nu är det alldeles lagom, även om jag stör mig lite på att han uppenbarligen inte tänder på mig. Jag menar, vi sover tillsammans varje natt och han försöker inte ens! Det är bekräftelsedemonerna. Men jag vänjer mig liksom vid honom, att han är här i min lägenhet, i mitt liv. Ibland är det svårt att se skillnad om man bara flyter med.
I alla fall, garden är uppe, men det är svårt när det är så mysigt! 
Men idag, i morse, då kom den där mindre trevliga sidan fram igen. Den där lite gapiga, ytliga sidan. För han är ytlig och gapig och generaliserande, jag kan störa ihjäl mig på det.
Det var bra att den gjorde det. Mysigheten har en tendens att nöta ner min gard lite, men nu är den uppe igen.
Fine with me.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tycker nog att det är bra att du får se den sidan med, även om det är bra i SMÅ doser.. *L*

Antoinette sa...

Jo, det behövs för att hålla balansen, liksom! :)

Maria sa...

Är det den sidan som gör att han är som de du brukade falla för? Eller är det något annat?

Antoinette sa...

Hmm. Han är väldigt självsäker och lite av en player. Av nån märklig anledning har jag dragits till sånt. Fattar inte varför, det är väl den där bad boy-grejen eller nåt. Tänkte sluta med sånt nu. :)

Maria sa...

Du skriver ju inte så mkt om hans personlighet egentligen, och så är han kramig, så du vet, det blir lätt att fylla i med lite allt möjligt... :)

Antoinette sa...

Jo, jag vet.. :)