Random

Fortfarande inte ett ljud från väninnan. Ja, förutom att hon skriver på Fejan om hur synd det är om henne för att hon är sjuk, samtidigt som hon checkar in på lokala puben om kvällarna. Jaja.

Jag har visst råkat boka in två dejter nästa vecka. Och jag har inte sagt nåt till M. Inte för att jag behöver det. Visst inser jag att jag gör detta lite av självbevarelsedrift, för att komma ihåg att det finns andra killar och för att få bekräftelse. För jag är ju där och balanserar på kanten, ni ska inte tro att jag inte vet om det. Bara för att jag vet att M inte är rätt kille, så betyder det inte att mina känslor fattar det. För han är liksom här hela tiden och har är ju verkligen inte bara dryg och ytlig, herregud. Han är ju rolig och trevlig och go också. Jag gillar ju honom. Annars skulle han inte få bo här.
Men det blir bra med dejterna. Jag har bestämt med mig själv att jag inte behöver säga nåt så länge det inte blir en andra dejt.

Nu ska jag snart åka och repa, vilket känns kul, men lite.. obekvämt. Vi behöver ha ett snack nämligen, om prioriteringar och att göra det man ska mellan repen. Det är väl framförallt en av oss som inte gör det och det sinkar oss. Inte så kul. Men, lika bra att ta det nu.

Jag har ätit choklad i helgen och det var gott. Nu är det tillbaka till den smala vägen.

Och om drygt två veckor åker jag...