söndag 16 oktober 2011

sex appeal?

Jag har nåt slags oro i kroppen.
Adrenalin, som liksom surrar runt. Jag alternerar mellan att vilja göra saker, skura fönster, städa och att sunka ner mig totalt framför datorn.
Inatt kunde jag inte sova. Jag var helt slut efter heldagsrepet. Väl hemma lagade vi mat och slappade i var sitt soffhörn/vid datorn hela kvällen, men sen... Klarvaken.
Och det liksom stramar åt över bröstet och tårarna tränger fram, men jag orkar inte gråta när han är här. Jag orkar inte riktigt vara så liten. Orkar inte blotta mig. Jag vet att jag kan, men jag orkar inte. Orkar bara hålla det på en lättsam nivå just nu.

Nu fick jag plats på yogan i eftermiddag, så jag hoppas att lite av frustrationen försvinner där. Sen åker jag direkt ut till pappa för söndagsmiddag.

Jag vet att jag skrivit det förut, men det skiter jag i. Min blogg, mina ord, mina tankar. Det är fan trevligt att ha nån här. Inte alls speciellt jobbigt, vilket jag hade trott. Och det kanske är det som är frustrerande. Att det finns nån här och att det känns bra, fast det inte är på riktigt. Nån att laga mat med. Nån att vakna med. Att äta frukost med. Att smågnabbas med.
Och jag vet att det är bra att vi inte har sex numer, jag vet att jag har lätt att blanda ihop känslor när jag har det regelbundet med nån och det vore verkligen bara skitjobbigt. Det är tillräckligt med att det kommer att kännas tomt när han flyttar, för det kommer det. Det är mysigt att ha nån att kramas med också, om än lite frustrerande ibland. Samtidigt går det inte att komma ifrån, jag känner mig lite ratad. Varför försöker han inte ens, liksom? Är jag så osexig?
Inte för att jag tar några initiativ heller. Skulle aldrig falla mig in. Tänk om jag skulle göra det och han skulle nobba? Det skulle mitt självförtroende aldrig överleva. Plus att hjärnan vet allt det där med confused feelings och allt det där.
Jag måste dejta lite snart, tror jag. För att hålla isär, om inte annat. Eller för att få bekräftelse, ja, det är nog det som är grejen. Jag behöver bekräftelse.
Patetiskt?
Ja.
Men det bjuder jag på.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår helt hur du tänker. Men så klart vill man ha bekräftelse, vem vill inte det. Klokt att inte ligga och ha sig och ena sidan för känslorna brukar blomma ut förr eller senare. Vet inte hur man skulle göra för att hålla dom borta?! Inte om man ligger regelbundet.

Antoinette sa...

Det blir ju väldigt dubbelt.
A: vill ha sex och bekräftelse.
B: vill inte ha skiten som (oftast) kommer efter.

Nä, det är bättre utan, trots allt.