torsdag 30 juni 2011

Var har de varit, alla känslorna? Och vart tar de vägen nu?

Okej. Ett sorteringsinlägg på g.
För jag behöver sortera nu. Mina känslor, mina tankar.. Allt som snurrar runt i huvudet.

Så nu bara skriver jag.

Den här killen. Dejt no 2. Det var ju honom jag träffade igår igen, mitt i mensmageångest och pmsbitcheri. 
Han bjöd på middag och sen sjöng vi. Jag skulle coacha honom lite, men sjöng väl lika mycket själv.
Vi hade så jäkla trevligt. Han är så trevlig. Så lätt att prata med. Så lik mig i så mycket. Märkligt, en kille som jag nästan räknade bort, som inte var min typ. Och så är det så mycket som stämmer. En del som inte stämmer med. Som att han bara varit singel i ett halvår. Som att han precis börjat jobba med sig själv, vilket är bra, men som jag vet av erfarenhet kan väcka så mycket konstigt. Och ändå. Så många "jaså du med?".

Så jag blir rädd. För jag skulle kunna känna nånting här. Känslor som inte funnits i min kropp och själ de senaste åren och jag vet inte hur man gör. För tänk om jag känner och så känner inte han?

Jo, jag vet. Man måste våga för att vinna. Jag ska inte stänga av nu, jag vill ju känna. Är trött på att vara en robot. Men det är så läskigt. Jag har konstiga reaktioner och känslor och jag vet inte var jag ska göra av dem riktigt.
Och samtidigt. Vi har träffats två gånger. Jag vill så gärna bara vara i nuet, njuta av att ha träffat en rolig människa, nån att ha kul tillsammans med. För ses igen, det ska vi. Helst på en helg, så vi kan sjunga mer. Och dricka vin. Det var det han som sa. Men inget fysiskt, utom en kram när jag gick. Om jag ska tolka så var den något längre än en vanlig kram. Men jag ska ju inte tolka, bara vara.

Åh, frustration!!! Jag kan inte vara duktig och inte tolka, inte idag när jag har helvetesmens, trappar ner på mediciner och känner mig tjock och fläbbig och tankarna bara surrar och får inget fäste!
Hur gör man då?! Vad gör jag nu? Ska jag höra av mig, ska han? Han är bortrest tills på söndag kväll nu. Idag har vi inte hörts, varken via mail eller sms. Förstorar jag upp det här? Jajamensan! Visst gör jag det! Men jag känner mig som en nybörjare.

Hjälp!

Edit. Nu har vi hörts. Han mailade.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men så klart att det känns massor och upp och ner...har inga råd alls att ge dig. Jag tycker det är jättespännande att han verkar klaffa med dig :)

Kram

Amy Glaad sa...

Blunda och hoppa. Det är läskigt, jag vet. Men det blir bättre!