lördag 2 juli 2011

så jävla jobbigt

Fy fan.
Jag hatar att inte vara robot.
För det är så jobbigt. Jag bara har en massa känslor hela tiden. Jag dras emellan att softa och att överanalysera. Hela tiden. Ena sekunden är jag glad, andra känns det bara skit.Jag är glad att han hör av sig, fast han åkt bort. I nästa sekund tänker jag att hade han verkligen brytt sig, då hade han hört av sig under konserten. Vi snackar alltså konsert med hans allra största idoler. What so ever hade det vart ok om han inte hört av sig alls. Och då har han mailat två gånger sen vi sågs senast, i onsdags. Jag kan inte hålla på att ställa ultimatum, inte när vi känt varann i två veckor. Inte över huvud taget.
Men jag är knäpp. Knäpp och vill inte känna mest.

Så, jag har pendlat idag. Mellan att vara skitglad och att vara ledsen. Allt under samma kväll. samtidigt som jag jobbat på att inte vara bäst. Verkligen.
Men jag fick skjuts hem. Och ett bra samtal på vägen, som kanske kan leda till något. Rent affärsmässigt i alla fall.
Orkar inte tänka på det andra nu. Orkar bara dricka konjak och sova...

4 kommentarer:

Maria sa...

Det går över!! Du vet ju att övergångsperioden kan vara lite knasig, "bara" att vänta ut bättre tider... Sov gott! :) (2 v kvar t Harry)

Antoinette sa...

Jag vet..
Har haft knas idag, med synrubbningar, yrsel och skit oxå..
Längtar!

Maria sa...

Oj! Jag ångrar att jag trappade ner på Hawaii, för man blir lite downers, men det gick snabbt över. Trappade ner m 25 mg i taget i några dagar.

Antoinette sa...

Jo.. jag känner det.. men samtidigt, även fats det är jobbigt så vet jag ju.
Nån gång ska man ju sluta, så nu är lika bra.