tisdag 19 juli 2011

Jag är en bra människa som ibland gör fel

Nähä. Ingen yoga. Jag kom 1 minut försent och de hade låst dörren.
Det var ju liksom bara droppen som fick bägaren att rinna över. Fy fan vilken skitkväll. Vilken skitjävla patetisk människa jag känner mig som.

Jag känner mig dålig för att jag inte riktigt orkat ha tålamod med mamma. Brusat upp för snabbt ibland nu under resans gång. Irriterat mig på onödiga saker.
Jag känner mig tjock och svullen efter allt stillasittande i bil och fikor med glass och bakverk. Det toppar jag med att köpa hem glass idag. Halleluja.
Jag har inte fått svar på mitt senaste mail, som jag skickade sent igår kväll. För jag kunde ju inte låta bli att maila efter att jag hade ringt förra måndagen, fast jag hade tänkt att han skulle få höra av sig. Jag är svag, so shoot me. Och jag har fått svar, hela tiden. Men inte nu. Inte idag.

Och jag vet. Jag vet att jag är en bra människa, som ibland gör fel. Som det här med mamma. Jag är inte usel för att jag inte har fixat det helt. Det har inte varit enbart jobbigt, det har varit trevligt också. Även fast jag lite känner att jag inte räcker till. Men jag vet att det är mina tankar, inte fakta.
Och jag vet att jag imorgon tar tag i vikten igen. Det blir löpartur på morgonen och shakes i några dagar tills jag hittar formen igen.
Och jag vet att han kommer att svara på mailet. Förr eller senare. För han är en sån som svarar.

Jag ska bara gråta lite först.

6 kommentarer:

Åsa sa...

Åh. Kram på dig, imorgon är en annan bättre dag....!

Anna sa...

Kram!

Truth sa...

Du är en fantastisk människa som är just människa med fel och brister precis som vi alla, och du, varje dag är en ny start. Puss på dig!

Antoinette sa...

Tack hörni!
Kram!

Aurora sa...

Jag kan också vara dålig med mina föräldrar ibland men jag tänker att om det är NÅGON som förstår det där så är det ju just de. Därmed inte sagt att man kan bete sig hur som helst. Mer att det är så villkorslöst att det faktiskt inte gör så mycket.

Antoinette sa...

Fast det känns inte så för mig.
Kan vara det att jag alltid känt att jag inte riktigt räcker till.. Och så vill jag vara sådär perfekt och bra, som jag vill, och när jag inte är det... Då blir det jobbigt. Fast jag vet att det är ok.