Home sweet home!

Hemma!
Jag har städat. Plockat, diskat och dammsugit. Och skurat toan, inte att förglömma. Nästan det nödvändigaste av allt. Imorgon är det tvättid klockan nio, sen är hemmet redo att ta emot kära mor.

Och vet ni.
Jag ringde.
Han hade precis sagt hejdå till sin mamma, som varit och hälsat på över dagen, och vi pratade i 40 minuter. Jag som inte ens gillar att prata i telefon. Vi snackar nästan telefonfobi. Men det är så lätt att prata med honom.

Och det snurrar i mitt huvud. Det går från att kännas som om det är lugnt, vi ser vad som händer, till att jag känner mig fnissig och förälskad. Eller känner av den där paniken ni vet, som man kan få i början innan man vet. För jag vet ju fortfarande inte. Även om jag har svårt att tro att nån lägger ner såpass mycket energi och intresse på en ny kompis, så vet jag ju inte. Sen har han ett bagage som heter duga, vilket också gör att jag förstår att vissa saker tar tid. Och det är bra för mig med. Samtidigt är det fortfarande saker jag måste tänka över.
För det får ju inte vara lätt.
Jag vet att det är mycket om det här nu. Men hallå, ni har varit förskonade i flera år! :) Och det är min egoblogg detta, jag behöver sortera mina tankar...