onsdag 1 juni 2011

Den där känslan

Åkte iväg på kören, trots halsont och hängighet. Har ju redan varit borta två gånger och hade hamnat alldeles för långt efter om jag missat denna gång också. Fast jag sjöng inte, satt bara och lyssnade.
Och kände mig så där som jag kan göra ibland. Med, fast utanför.
Vet inte varför det blir sådär.
I alla fall blev det lite bättre längs med kvällen. Ända tills jag skulle hem, fick skjuts med en tjej, och ser att det är folk jag känner på kvarterskrogen. Antar att en del av tjejerna gick dit också. Och så känner jag mig utanför igen, för att ingen frågade om jag skulle med. Egentligen hade det ju bara varit att gå dit om jag nu ville, herregud. Men jag orkade ju inte, trött och eländig, första dagen ute på ett tag. Så jag ville ju inte ens. Ändå kommer den, känslan. Känslan av att missa något.

Den är inte direkt logisk, den känslan.

Nu är jag i alla fall hemma. Ganska skönt känns det faktiskt. En liten ångestdämpare fick slinka ner också, så snart känns det nog ännu bättre.
Jag tror att jag glömde en tablett häromdagen, det kan vara det som orsakar det här. Lägg sen till pms och allmän eländighet...
Åh vad jag vill sluta vara beroende av de där jäkla pillrena. På tisdag ringer jag doktorn, nu ska vi trappa ner!

För egentligen var det ju en riktigt bra kväll.

2 kommentarer:

Kattis sa...

Känner igen känslan, den är inget vidare. Man får fokusera på det som är bra under dagen, de gånger man ÄR med, på hur lätt man tar med någon annan som man kanske glömt fråga någon gång. Äsch, du vet.

Kram

Antoinette sa...

Jag vet. :)
Kram!