melankoli

Nyduschad i morgonrock, nymålade naglar, nybakad grönsakspaj till knytisen i köket... En timme tills jag måste vara på plats.
Och jag påminns igen om att jag faktiskt inte gillar nyår. Inte ens de gånger då jag varit bjuden på stora fester är det riktigt roligt. Alltid en känsla av melankoli. Nån slags separationsångest, kanske?
De bästa nyårsaftnarna var de jag firade med min kompis, hon jag ska till ikväll, och hennes barn, bara vi, en jäkla massa mat och godis och minst två filmer. Lugnt, opretantiöst och tryggt.
Men det kommer säkert att bli trevligt ikväll. God mat, trevliga (om än något, i mitt tycke, klubben för inbördes beundran) människor och bra musik. Nyktert, så jag kan ta bilen. Och jag kommer vara pigg imorrn. Synd att inte gymet har öppet.


Men jag känner mig sorgsen. Melankolisk.
Alltid på nyår.