fredag 9 december 2011

Pannkaksos och bekräftelsetorsk

Hela jag luktar pannkaksos. Det var en liten lokal, den där créperian, och de lagade galetterna och crépsen i samma rum som vi satt.
Gott var det, mysigt var det och den uslaste service jag varit med om på länge. Inte ett öre gav jag i dricks. Vi satt i två och en halv timme, enda uppmärksamheten vi fick var när vi beställde. Sen fick vi inte en blick. Men de säger ju att fransmän är snorkiga, så de kanske bara ville göra det mer genuint?
Dejten då?
Tja. Trevlig. Lite stel. Såg lite nördig ut, fast tittade man noga var han ganska snygg. Fina drag liksom. Men.. Nä. Jag tror inte han var något för mig. Det kändes lite för tungrott.
Imorgon ska jag upp tidigt igen. Repa... Känns som om jag inte gör annat än att repa, sjunga och dejta. Hur ska jag hinna jobba? Fast lite ska jag faktiskt jobba, på söndag. Det ska bli skitkul!

Just nu ser jag att hansombaravillhasex är online på msn, men han kontaktar mig inte. Det stör mig lite, måste jag erkänna. "Du kan ju kontakta honom, om du nu vill prata" säger ni. Det har ni ju rätt i, men jag vill inte direkt prata med honom. Jag vill att han ska vilja prata med mig. Se mig, prata med mig, åtrå mig, bekräfta mig! Bekräftelse... Vet inte om det är bra eller dåligt att jag i alla fall fattar varför det känns som det gör. Bra, antar jag, om jag gör nåt åt det. Så då gör jag det. Jag väljer att strunta i det, för det ger sig efter ett tag.

4 kommentarer:

Maria sa...

Jag säger definitivt inte att du ska höra av dig! Vill han, så hör han av sig, annars skit it.

Antoinette sa...

Ja, bra!! :D Precis så det ska vara, i det här fallet i alla fall. :)

Saga sa...

Gött med insikt!
Det är baksidan med att vara involverad med någon. Vilken nivå man nu än har. Att man vill att han ska höra av sig, ringa, messa, se mig, höra mig, älska mig, tjata på mig, ta mig och hela den jäääävla baletten.
Enda pluset med att vara supersingel - att man har ro i själen på ett helt annat sätt.

Dock är det rätt lite ligga...;)

Antoinette sa...

ja, det är det värsta. Att man plötsligt blir så medveten om att den andre finns och om han hör av sig eller inte..
Här tänker jag dock att jag inte ska vara den som drar. Vill inte bli för involverad heller. Då är det bättre att det blir lite mer sällan...