När jag stannar upp och reflekterar lite, så minns jag.
Jag minns hur jag satt, för lite mer än ett år sen, och slog mig själv på benen så jag fick blåmärken. Allt för att försöka minska ångesten som slet sönder mig inuti. Känslan av att vara värdelös, tråkig, fet och ful och oälskbar.
Jag minns hur mitt liv stått still de senaste 2,5 åren. Att jag inte orkat och inte vågat.
Jag minns att jag lovade mig själv att börja leva. Först när jag slutade med medicinen. Att våga ta risker och att känna. Sen när min bror dog. Att vara passiv, att inte ta tag i mitt eget liv, att inte våga leva och känna, det vore en skymf. Han som var så otroligt levande. Han kan inte välja längre. Jag lever. Jag kan välja. Jag väljer att leva. För det är ett val och det är mitt val att göra.
Därför är det okej att känna, även när det är jobbiga känslor. Även när jag känner mig ratad, eller när det blir tokfel, som dejten senast. För jag känner.
Jag kan sitta hemma. Låta bli att känna, vara bekväm. Låta bli att utsätta mig för risken att bli sårad men då missar jag även chansen att vinna. Jag har redan vunnit två nya, goda, vänner samt en del bra sex.
Att leva kan vara svårt. Skitjobbigt ibland. Det är inte bara tjoho och high life. Men det är det också, om man vågar låta det hända. Släpp in livet, även om det gör ont ibland. Kom bara ihåg att ladda på med de där sakerna som gör att du orkar dig igenom de tuffa bitarna.
8 kommentarer:
Läste det här inlägget två gånger, och du har så rätt. Vi har val. Tack för att du fick mig att tänka efter. Jag hade en jobbig dag.
Kram!
Vad glad jag är att det hjälpte dig! Det hjälpte mig att skriva det också.. Man behöver påminna sig eller bli påmind ibland.
Och det är bättre att känna saker än att sitta hemma med ett pausat liv.
Stor kram till dig!
Jag håller med dig, det är så viktigt att låta sig känna. Inte bara leva i det trygga invanda hela tiden. Jag har nog hamnat lite i jobba-äta-sova cirkeln nu och det känns så där måste jag erkänna.
Jag tror också att det är så himla viktigt att stanna upp och reflektera över hur himla bra man faktiskt har det. Det gör man alltför sällan.
Du är klok du.
Det är lätt att hamna där, just för att det är bekvämt.
Sen, inte som pekpinne, men för att förtydliga; man har det inte alltid bra! Ibland är livet skit och man mår jättedåligt, just för att man vågar utsätta sig. men det är det som är livet. Utsätter man sig inte så sitter man ju där i sin trygga vrå och livet trallar på utanför ens fönster...
Ibland så.. ;)
Kram!
Klart man inte alltid har det bra om man mår dåligt, jag menade inte alls välmåendet med den kommentaren. Jag menade mer allmänt, att vi har tak över huvudet och mat i magen. Sånt man gärna tar för givet som man inte alls borde göra. Jag tror att det är nyttigt att reflektera över det stora hela ibland också. Lite så tänkte jag.
Kram
Jag förstod det, men ville ändå förtydliga. :)
Kram!
Bra och viktig tanke där! Kram
ja. Man ska bara komma ihåg den emellanåt..
Kram
Skicka en kommentar