melankoli

Nyduschad i morgonrock, nymålade naglar, nybakad grönsakspaj till knytisen i köket... En timme tills jag måste vara på plats.
Och jag påminns igen om att jag faktiskt inte gillar nyår. Inte ens de gånger då jag varit bjuden på stora fester är det riktigt roligt. Alltid en känsla av melankoli. Nån slags separationsångest, kanske?
De bästa nyårsaftnarna var de jag firade med min kompis, hon jag ska till ikväll, och hennes barn, bara vi, en jäkla massa mat och godis och minst två filmer. Lugnt, opretantiöst och tryggt.
Men det kommer säkert att bli trevligt ikväll. God mat, trevliga (om än något, i mitt tycke, klubben för inbördes beundran) människor och bra musik. Nyktert, så jag kan ta bilen. Och jag kommer vara pigg imorrn. Synd att inte gymet har öppet.


Men jag känner mig sorgsen. Melankolisk.
Alltid på nyår.

trevligt häng och funderingar över imorgon kväll

Äsch.
Jag låter jävligt präktig i de tidigare inläggen.
Missförstå mig rätt, jag tycker precis allt jag skrivit. Och jag är på rätt väg, jag förändrar saker. Men ibland går det ganska långsamt. Ibland gör jag samma misstag over and over och ser det inte förrän långt senare. Skjuta upp saker är jag bra på det med, särskilt städande.
Jag antar att det jag menar är att det är viktigt att bli medveten, till att börja med..

Annars har jag mest slappat idag. Tvättat och börjat sortera ut kläder. Gått en promenad. Sen ringde M och frågade om jag ville hänga med till närmaste gallerian och titta i affärer. Det ville jag. Efter det hamnade vi på ett ställe härute i förorten och tog en öl och så småningom på ett annat ställe och tog ytterligare en öl och åt mat. Riktigt god mat för övrigt, i alla fall jag. Risotto med västerbottensost, tryffel och Portobellosvamp.
Och så pratade vi om en massa olika saker och om sex. En jäkla massa sex. Jag har en teori om att nu när han börjar stadga sig så vill han höra om mitt singelsexliv, för att få en krydda i tillvaron... Eller så är han bara kille och tycker det är kul att höra om sex. Skitsamma, för han och jag ska inte ha sex igen i alla fall. Oavsett om han träffar nån eller ej. Jag är lite för svag för honom för det.

Imorrn ska jag på nyktert nyårskalajs, vilket ju är trevligt. Det har inte drösat in andra inbjudningar direkt. Det här kommer bli bra, fast det är en massa folk som ingår i ett sammanhang, som inte jag gör. De är trevliga och öppna, det är inte det, men det går inte att undvika att känna sig lite utanför. På det sättet är jag lite halvosugen.
Det är i såna här stunder jag verkligen skulle vilja ha en kille. För egentligen skulle jag bara vilja vara hemma och äta god mat och slappa. Men jag vet att om jag satt ensam hemma så skulle jag känna mig så sjukt ensam på kvällen och bli jättedeppig.
M skulle på fest med sin dejt, men han var så där lagom sugen han med. Han sa att han tänkt fråga mig om jag ville fira med honom och bara slappa, men att han tänkt att jag inte ville. Idiot. Det hade jag väl velat. Fast det var väl lika bra, det blir nog bra som det blir.
Det är bara en kväll och snart är den över.

Apropå mitt senaste inlägg.. A kind of a årskrönika, I guess..

Vad har jag gjort då, som är så fantastiskt och annorlunda?
Jag vet inte.
Jag har inte svaren. I wish. Men jag har börjat i alla fall. Jag tänker på hur jag agerar, jag försöker välja nya vägar (även om jag inte ser vissa mönster förrän efteråt) och jag har tagit hjälp. KBT'n hjälpte massor. Planen är att fortsätta med nån form av coachsamtal nu, för att få input av en utomstående.

Förra nyår satt vi ett gäng och pratade om hur vi ville att våra liv skulle se ut. Jag minns att jag, som var ganska mitt inne i depressionen, sa att jag ville öppna mig mer. Våga utsätta mig, våga leva. Släppa in människor, även om jag riskerade att bli sårad. Det här är absolut inget jag har gått och tänkt på dagligen, men ändå.. Nånstans måste det ha legat och grott.
För när jag ser tillbaka är det precis vad jag har gjort. Öppnat upp. Släppt in. Vågat mer. Visst har jag gått på en del minor, men jag har också vunnit två nya vänner. Och jag har haft mer sex sista kvartalet av 2011 än på de senaste 2,5 åren! Jag slutade med antideppmedicinen också. Och det har gått bra, efter den hemska avtändningen hemma hos A. Kan inte tacka dig nog, fina du.

Annars är 2011 det svartaste året nånsin. Det värsta hände. Min bror blev påkörd och dödförklarades dagen efter. Mitt liv är nu uppdelat i ett före och efter och det gör fortfarande så väldigt, väldigt ont. En saknad som inte går att beskriva, ett sår som aldrig kommer läkas.
Men jag lever. Jag är här och nu. Jag lever och jag vågar, jag öppnar upp och jag ser framåt.
2012 fortsätter jag med det.

The definition of insanity

Jag är så trött på de här idéerna om att allt kommer att bli annorlunda efter nyårsafton.
Newsflash; Det blir det inte!
Ditt liv kommer att vara lika tråkigt, roligt, innehållslöst, spännande, långsamt och spontant som innan. Ingenting förändras bara för att du skriver 12 istället för 11. Det där är bara en jävla siffra, inte nåt magiskt som förändrar din tillvaro.
"Det nya året ska bli si och så.." Nä, det kommer det inte att bli.
Om du inte tar tag i det själv förstås. Förändrar. För det kan du göra, absolut. Men vet du, det kan du göra idag. Du behöver inte vänta tills på söndag, jag lovar.
För som han sa, den gode Einstein;
The definition of insanity: doing the same thing over and over again and expect different results.

Hittad lista. Låter bättre än snodd.

1. VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag hade träffat kille (senaste exet) på sommaren och var hyfsat nykär. Trodde fortfarande att kärleken övervinner allt. Som jag bedrog mig...
Trivdes rätt bra på dåvarande jobbet, men var less på sången (eller egentligen allt merjobb runtomkring) och lade ner den. För alltid, trodde jag...

2. VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Singel och deprimerad. Ny antideppmedicin, som började verka så smått, plus KBT-terapi. Vantrivdes på jobbet och funderade på om jag skulle säga upp mig, med eller utan nytt jobb. Det blev utan, fast jag fick nytt inom en vecka.

3. FEM SNACKS DU GILLAR?
Popcorn, ostbågar, cocktailtomater, oliver och rökta mandlar

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Okej. Sa jag att min hobby är sång? Jag kan jävligt många låtar utantill.

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MILJARDÄR?
Betala alla lån och skulder, resa massor, både långt och kort, satsa helt på min egen firma, bjuda familj och vänner på en lyxresa till nåt bra ställe, köpa bil.

6. FEM DÅLIGA VANOR?
Snoozar. Fast det har blivit bättre sen jag skaffade ljusväckarklockan.
Lämnar disk till morgondagen. Lämnar det mesta i städväg till morgondagen, ärligt talat.
Stänger aldrig skåpsdörrar. Inklusive kylskåpsdörren, när jag lagar mat. M (ex-sambon) blev galen på mig.
Köper pocketböcker hela tiden, fast jag inte har plats för nya.
Fastnar framför datorn på kvällarna...

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA?
Sjunga! Yoga! Äta god mat med tillhörande gott vin och gott sällskap! Resa! Bada!

8. FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I ELLER KÖPA?
Det är farligt att säga aldrig... Men. Tights och kort tröja i kombo går ju bort. Axelvaddar. Brr. Skinnsoffa är hemskt fult och oskönt, samt såna där stora solfjädrar som var poppis att ha på väggen på 80-talet.  Och UGGS. Jäklar vad fula de är.

Väldigt oväntat, men ganska tillfredsställande besök

Ska ut till pappa ikväll och äta middag.
Har tänkt att det vore trevligt med lite fysiskt umgänge, så här efter jul, så jag mailade hansombaravillhasex och sa att jag var hemma och att jag hade FF. Tänkte att vi skulle komma fram till att vi kunde ses nån dag.
Började klä på mig efter badet och plötsligt knackar det på dörren.
Där står han.
Det hade jag inte riktigt räknat med. Alls.
Här ser för jävligt ut, grejer överallt, mammas madrass och täcke fortfarande framme, saker i hela köket.. Och jag, som var halvklädd, osminkad och inte alls beredd på att få besök.
Men vi hann med en del ändå...

..och nu är det över, för i år.

Sitter på tåget på väg hem.
Vi överlevde. Det har till och med gått ganska bra.
Hotellet var fint, frukosten god, men det var väldigt stängt. Baren stängde redan fem, gymmet var inte öppet alls. Lite synd, när jag nu packat träningskläder.
Promenerat mycket har vi gjort. Gått runt i ett ganska folktomt Göteborg, stannat och fikat, gått lite till.
Ätit en god och lite lyxig middag. Druckit Irish coffee. Gått på bio. Träffat lite släkt.

Inte pratat speciellt mycket om anledningen till att vi gör som vi gör i år. Lika så skönt. Jag orkar inte. Det är nog med att jag måste genomlida skiten, men nu är det över.

Och nu åker vi hem och mitt jullov fortsätter. Känns skönt att veta att jag nu kan vara ledig med gott samvete, utan att känna massa måsten. Imorrn skriver vi papper.

Flyr

Nu flyr jag stan tillsammans med mor min. Förmodligen kommer det bli dåligt med uppdateringar eftersom tillgången till dator kommer vara begränsad.
Ha det bra i helgen allihop.

Färdigväntat!

Jag fick det!
Och jag ökar 2000 i lön från senaste jobbet...
Och har en stor chans att få jobba med sånt jag verkligen vill jobba med, kanske mer och mer...

Det var en bra julklapp.

i väntans tider

Hatar att vänta.
Försöker aktivera mig.
Har tvättat. Färgat håret. Diskat.
Dricker kaffe nu och slösurfar.

Det känns lite som om ju senare hon ringer, desto sämre besked är det. Om de ville ge mig jobbet skulle de ju ringa på en gång, tänker jag.

Åh, denna väntan!!! Ring nu då!

fördelar med fysiska ansträngningar

Träning.
Bra skit. Bara för att jag är en listmänniska ska jag nu lista bra anledningar till att träna. Så kan jag gå tillbaka och läsa dem om jag råkar glömma igen..

• Jag får ut en massa adrenalin som annars lätt förvandlas till ångest - jag mår bättre
• Jag blir stolt över mig själv för att jag släpat mig iväg till gymmet - jag mår bättre
• Jag behöver inte få dåligt samvete om jag vill äta lite skit, eftersom jag faktiskt gjort av med kalorier - jag mår bättre
• Jag blir inte ens särskilt sugen på skit, utan mer sugen på nyttig mat - jag mår bättre
• Jag får muskler och känner mig snyggare - jag mår bättre
• Jag blir fysiskt trött och kanske kan somna utan kemiska hjälpmedel - jag mår bättre

Som sagt, bra skit.

(parantes;
Imorrn får jag veta om jag fått det där jobbet. Jag hoppas faktiskt. Ganska mycket. Fast det inte var det jag tänkte egentligen att jag skulle jobba med.
Ojoj. Hoppas hon hör av sig tidigt.)

tänkte bara säga..

att efter lite droger igår (ja, ångestdämpande då), en lång natts sömn, gos med djuret, samt en spontanfika med bästaste så känns livet bättre och rent av uthärdligt. Trots frånvaro av bekräftelse från det otäcka könet. Eller kanske just därför.

Nu skiter jag i allt vad män och ångest och jul heter och går och tränar istället. Fy fan vad skönt!

Det är en jävligt jobbig kväll ikväll.
Jag vet inte om det är anspänning efter jobbintervjun, eftersom det blir lite på riktigt det här med att börja jobba igen, om det lossnade nåt när jag var hos kiropraktorn eller om det är det att jag är hemma hos pappa och vaktar katt och ser bilder på honom. Jag vet inte. Bara att det gör ont idag. Saknaden är så oändligt, oändligt stor.
Det gör ont och jag känner mig så ensam.

jo, intervjun då

Det kändes faktiskt bra.
Intressant, helt klart. Hon hade intervjuat tre andra idag, imorgon skulle hon ringa referenser och sen får jag veta på onsdag. Skönt med snabba bud.
Magkänslan säger att jag är inne, men jag vet ju inte hur hon var mot de andra tre. Men om de erbjuder mig jobbet och ger mig en hyfsad lön så tackar jag ja.
Fortsättning följer..

Känslor, känslor, känslor....

Här tänkte jag skriva ett inlägg om att det är som om jag är lätt att ta för given. Det känns ofta så i alla fall. För att jag är snäll kanske? Inte så jävla besvärlig, fast det är tydligen det man ska vara? Då är det värt att bry sig?
Fast det är ju inte riktigt sant. Det är bara vissa.
Lite var det för intervjun jag var på idag. Jag vet att vissa personer, som jag tycker, eller kanske hoppas, ska bry sig inte verkar göra det. I alla fall ha de inte hört av sig och frågat hur det gått. Det svider att känna sig oviktig.
Å andra sidan så är det faktiskt flera fina människor som har hört av sig och frågat.
Det är de viktiga, de som betyder något.
Så är det.

Annars är det.. blått. Min bror finns med hela tiden nu. Vi hängde ju alltid på jularna. Bara en sån sak som att det skulle vara roligt att göra julgodis. Men jag tar mig inte riktigt för, för det var hans grej. Särskilt de jular vi firade hos pappa. Oftast hade vi då bestämt att dra ner på godiset, både pappa och jag har tendenser till att äta till det är slut och varken han eller jag behöver det, om man säger så.
Men så kom brorsan och upptäckte bristen på knäck, varpå han genast börjar experimentera med det som finns hemma. De senaste åren hade han med sig egna ingredienser, Oftast var det något som saknades eller fick läggas till, som det året då vi gjorde knäck i muffinsformar.
Han var en sweet tooth, min bror.

Jag hoppas de har knäck i himlen. Annars lär de ha det i år.

Glömde..

Jo, jag glömde.
Jag ska på en jobbintervju på måndag.
Visserligen inom min gamla bransch, som jag egentligen vill ifrån, men let's face it. Jag måste komma ur den här ekonomiska krisen jag är i. För att göra det behöver jag ett heltidsjobb med månadslön. Så är det. Och jag kan ju faktiskt fortsätta titta efter andra jobb under tiden, eller utveckla mitt eget.
Om det är bra arbetstider och om jag får en sjysst lön, så ska jag absolut fundera på det. Om de erbjuder mig jobbet, förstås.

Inte riktigt min dag idag

Men ÄSCH!
Dagen efter och allmänt sugen. Chattar med hansombaravillhasex och lyckas till slut komma fram till att han ska komma hit. Eller, han lyckas få mig att erkänna att jag vill att han ska komma hit. Jag vill ju inte fråga rakt ut.
Jaha, så duschar jag och fräschar till mig lite... Och så går han och får ryggskott!
Det är inte riktigt min dag idag, tror jag.
Jaja. Bara att ladda om och börja se fram emot kvällens glöggmys. Jäklars vad jag ska frossa kolhydrater!

Vadå substitut..?

Edit

Äsch.
Det kan kännas sådär ibland vet ni, när man känner sig lite ensam och har druckit lite för mycket för sitt eget bästa.
Egot. Självcentrering.
Ny dag, nytt ljus.
Det är lugnt.

lördagsmorgon i december

Gomorron!
Ute plaskar blötsnön och jag sitter här med en kopp kaffe, redo att lyfta.
Hade en trevlig kväll med H igår. Hamnade på en irländsk pub med trubadurer, som faktiskt var riktigt bra. Men det bästa var att vi hittade ett bord att sitta vid. Hur tant är man då, liksom?  Fast så funkade jag iofs för 10 år sen med.
Det verkar gå bättre för henne och det gör mig glad. Kanske hjälpte det lite att jag sa ifrån den där gången när hon ställde in senast. Inte så att jag tar cred för hennes utveckling, men kanske var det en av alla grejer. För nu har hon nytt jobb, extrajobbar med sitt stora intresse och verkar allmänt.. Gladare.

Nä, nu är det dags..

Funderingar, fokus och form

Funderar och reflekterar.

Tänker på att komma i form, andligt och kroppsligt. Det går ju hand i hand det där och jag har liksom kommit av mig. Träningen är inte längre självklar, den är något jag borde göra. Så vill jag inte ha det. Jag vill komma  igång igen, få en regelbundenhet. Och det är bara jag som kan få det att hända. Samma med maten.

Så nu, ny plan.

• Ta det lugnt med dejtandet ett tag, jag är ändå less på dejtingsajten just nu. Känns verkligen som om det bara finns bottenskrap, förutom ett fåtal. Min lilla 26-åring, till exempel. Men han är ju i Australien. Okej, om nåt trillar i knät på mig så tänker jag inte sopa ner det. Den andra 26-åringen, han från WF. Honom kanske jag vill träffa, men mest för att han verkar vara riktigt rolig och trevlig. 
• Foka på att låta träningen bli en vana igen. Regelbundenhet är viktigare än vad jag egentligen gör. Räcker utmärkt med ett snabbpass med lite styrka och lite kondition.
• Få ordning på maten. SKIPPA KOLHYDRATERNA! Jag vet ju att jag mår jäkligt mycket bättre utan dem. Okej, lite grönsaker kan få slinka ner. Spenat och broccoli och sånt. Och magra mjölkprodukter. Så, lite Dukantänk, fast inte hela vägen kanske. Hålla koll på vad jag äter, för att förhoppningsvis förstå vad som påverkar min hud i ansiktet. Hålla koll på kalorierna också.

Och jag börjar nu.
Inget jävla "på måndag".
Visserligen ska jag ta ett glas vin med en kompis ikväll och ha adventsmys med fina tjejer på söndag, men jag börjar ändå nu. Tänket börjar nu.

Ibland behöver jag stanna upp och reflektera. Det tror jag vi alla behöver, så vi inte glömmer vad som är värt..

När jag stannar upp och reflekterar lite, så minns jag.
Jag minns hur jag satt, för lite mer än ett år sen, och slog mig själv på benen så jag fick blåmärken. Allt för att försöka minska ångesten som slet sönder mig inuti. Känslan av att vara värdelös, tråkig, fet och ful och oälskbar.
Jag minns hur mitt liv stått still de senaste 2,5 åren. Att jag inte orkat och inte vågat.
Jag minns att jag lovade mig själv att börja leva. Först när jag slutade med medicinen. Att våga ta risker och att känna. Sen när min bror dog. Att vara passiv, att inte ta tag i mitt eget liv, att inte våga leva och känna, det vore en skymf. Han som var så otroligt levande. Han kan inte välja längre. Jag lever. Jag kan välja. Jag väljer att leva. För det är ett val och det är mitt val att göra.

Därför är det okej att känna, även när det är jobbiga känslor. Även när jag känner mig ratad, eller när det blir tokfel, som dejten senast. För jag känner.
Jag kan sitta hemma. Låta bli att känna, vara bekväm. Låta bli att utsätta mig för risken att bli sårad men då missar jag även chansen att vinna. Jag har redan vunnit två nya, goda, vänner samt en del bra sex.

Att leva kan vara svårt. Skitjobbigt ibland. Det är inte bara tjoho och high life. Men det är det också, om man vågar låta det hända. Släpp in livet, även om det gör ont ibland. Kom bara ihåg att ladda på med de där sakerna som gör att du orkar dig igenom de tuffa bitarna.

Det kanske inte alls finns nån för alla

"Det finns nån för alla", får man höra.
Men tänk om det inte är så då? Tänk om det bara är en stor fet lögn och några av oss inte hittar den där jäveln. Han kanske är på andra sidan jorden, han som är just för mig? Hur fasen ska jag hitta honom då? Om han nu ens finns.

Sug på den.

Och ja, jag har en dag av misströstan. Kan vara relaterat till att jag blev magsjuk inatt, alternativt matförgiftad, och känner mig allmänt ynklig och ämlig.
Det går över.

Nej, nej och åter nej. Nej.

Nej.
Nej nej nej.
Note to self: ALDRIG hemmadejt förrän tidigast fjärde dejten!

Det var så misslyckat.
Jag textade honom från tunnelbanan; "nu är jag på väg". Klockan var då halvsju. Vi hade kommit överens om att ses sju. Han svarar: "oj då, redan, jag som inte hunnit duscha!" Bara där... Sen när jag kom dit så stod han i duschen. En halvtimme senare.
Och så det här med middag. Okej att han sa att "det är trevligt att laga mat tillsammans", men då tänker jag att middagen är i princip klar och man får typ hjälpa till med att skära sallad. Om det är andra dejten och man vill göra intryck. Men, nej. Inget var klart. Till råga på allt hade han glömt att handla nåt, så han stack ut och jag fick göra i ordning maten (okej, jag hade väl kunnat följa med, men jag var inte så sugen på det..).
Jaha, sen åt vi och det var väl gott. Men han var jävligt trögpratad. Bara satt och tittade. Jag höll låda som aldrig förr och inser att om jag tystnar så kommer han att vilja hångla. Bara för att vi hånglade sist vi sågs. jag kände FÖRVÄNTNINGARNA och det gav mig lite panik. Okej, glöm "lite".
Sen skulle vi äta ost och kex och sitta i soffan. Han försöker sätta sig nära och "råka" nudda mig, jag får tokpanik och säger att jag måste hem, för jag ska jobba imorrn. Big lie.

Alltså, jag vet inte. Det var ju helt ok att hångla med honom sist, nu var det plötsligt uteslutet. Jag tror faktiskt det var just det, att det fanns FÖRVÄNTNINGAR i luften. Vi hånglade ju på första dejten, då måste vi göra det nu med... Nä.
Grejen är att om vi setts på en restaurang hade det inte blivit såhär, det är jag nästan säker på. Det var FÖRVÄNTNINGARNA som gjorde att jag freakade. Vilket ju kan tyckas märkligt, med tanke på hansombaravillhasex, men där var det ju så.. Ja, det var ju bara det. Det var så givet.

Jag tror jag är lite mätt på dejtande för ett tag. Kanske ska pausa till efter jul. Har en kille jag faktiskt vill träffa från dejtingsajten, annars kan det få vara lite. Måste landa, känner jag. Kan räcka med flörten jag har på wordfeud nu, en 26-åring som pluggar till lärare och gillar yoga..

Middagsdejt och tisdagsblues

Middagsdejt idag. Hemma hos, och jag är just nu riktigt osugen. Jag känner mig tjock, svullen, tråkig och lite låg. Har tänkt mycket på brorsan idag, särskilt nu på eftermiddagen. Kanske för att jag var hemma hos pappa och barnvaktade kattskrället och det var nåt vi brukade dela på, han och jag. Eller så behövs det inte ens nån direkt orsak. Jag saknar honom så jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland.
Men, jag ska ta min dåliga kroppskänsla och min blues och ta mig iväg på den där middagen. Blir det trist så får jag väl ursäkta mig och gå hem, herregud.
Annars har det varit bra idag, tisdag till trots. Var äntligen och klippte mig hos min "riktiga" frisör, han som jag klippt mig hos sen han råkade färga min lugg turkosgrön för 14 år sen. Han är inte helt billig, det är anledningen till att jag gått till en annan, men nu bestämde jag mig för att detta var en julklapp till mig själv. Han blev jätteglad när han såg mig! Så, vi avhandlade ca 2 år på 1,5 timme och det var supermysigt.

Nä, hopp i badet..

Dagens "you can do it"

I stand on my own two feet. I accept and use my own power.

It is safe for me to speak up for myself.

att man blir blå fast man egentligen har det så bra

En bra dag idag, ändå är jag lite söndagsblå.
Saknar att ha ett sammanhang tillsammans med nån annan, tillsammans med en man. Nån att höra ihop med. Kom på mig själv med att sakna M idag, fast egentligen saknar jag inte alls honom. Inte det vi hade heller, men jag saknar att ha nån här.
Men skit i det nu.

Jag har dammsugit, lagat en linsgryta, badat och skrubbat mig, samt bytt sängkläder. Eventuellt kokar jag en kopp varm choklad sen. Med lite honungsrom. Det blir bra.

dejt med soffan och en skål med glass

En av de närmaste dagarna hade jag namnsdag och ingen grattade mig. Inte ens mamma. Okej, det är inte riktigt min namnsdag, det är en bokstav fel, men ändå..
Fast jag överlever väl det med.
Jag skojar, det hoppas jag ni förstår. Vi är inte så mycket för sånt firande i min familj. Inte fars och mors dag heller. Fast när jag var liten, då fick jag alltid ett nattlinne av farmor på just den här namnsdagen.

Ikväll har jag dejt med soffan. Den har känt sig lite ensam på sistone, så jag ska ägna den all min uppmärksamhet ikväll. Fast först ska jag åka och handla lite. Jag måste ju prova den där glassen som jag har fått gratiskuponger för. Om jag hittar den.
Funderar på en julskinka också. Tänker ju inte fira jul, men julskinka är gott! Och hyfsat magert. Får se vad jag hittar..
Hansombaravillhasex hade pajat knät när han var här senast, berättade han idag på msn. Nej, jag hörde inte av mig, det var han. Han ville nog höra om jag hånglat på dejten igår. Eller, han ville höra om jag hånglat på dejten igår. Det var han ganska tydlig med. Sen sa han att han skulle till en kompis och kolla på "så mycket bättre" och jag tror han ville att jag skulle fråga om det var en tjej. Det frågade jag INTE. Så det så.

Nähä, dags att köra lite bil, kanske..

Pannkaksos och bekräftelsetorsk

Hela jag luktar pannkaksos. Det var en liten lokal, den där créperian, och de lagade galetterna och crépsen i samma rum som vi satt.
Gott var det, mysigt var det och den uslaste service jag varit med om på länge. Inte ett öre gav jag i dricks. Vi satt i två och en halv timme, enda uppmärksamheten vi fick var när vi beställde. Sen fick vi inte en blick. Men de säger ju att fransmän är snorkiga, så de kanske bara ville göra det mer genuint?
Dejten då?
Tja. Trevlig. Lite stel. Såg lite nördig ut, fast tittade man noga var han ganska snygg. Fina drag liksom. Men.. Nä. Jag tror inte han var något för mig. Det kändes lite för tungrott.
Imorgon ska jag upp tidigt igen. Repa... Känns som om jag inte gör annat än att repa, sjunga och dejta. Hur ska jag hinna jobba? Fast lite ska jag faktiskt jobba, på söndag. Det ska bli skitkul!

Just nu ser jag att hansombaravillhasex är online på msn, men han kontaktar mig inte. Det stör mig lite, måste jag erkänna. "Du kan ju kontakta honom, om du nu vill prata" säger ni. Det har ni ju rätt i, men jag vill inte direkt prata med honom. Jag vill att han ska vilja prata med mig. Se mig, prata med mig, åtrå mig, bekräfta mig! Bekräftelse... Vet inte om det är bra eller dåligt att jag i alla fall fattar varför det känns som det gör. Bra, antar jag, om jag gör nåt åt det. Så då gör jag det. Jag väljer att strunta i det, för det ger sig efter ett tag.

Skitväder och dejt

Tänk att det ska vara så dåligt väder varje gång jag ska träffa stackars crépes-mannen. Men, den här gången ställer jag inte in. Idag släpar jag mig iväg till stan.

Annars har jag haft en ganska slapp och skön dag. Tänkte imorse att det går ganska bra att vara själv igen. Fast jag saknar M's och mina lediga morgnar. När vi låg kvar i sängen och pratade skitlänge, för att tillslut gå upp och sätta på en stor kanna te och våra obligatoriska, perfekt kokta ägg. Småprat vid frukostbordet, DN's Stockholmstest... Det var mysigt!
Kanske dags att hitta nån annan att helgmysa med? Kanske redan ikväll..?

Vi får väl se!

Några timmar senare...

Jamen hörni.
Fan vilken bra grej egentligen.
Man blir sugen, chattar med hansombaravillhasex, han erbjuder sig att komma över, man säger ja och sen har man tokmycket riktigt bra sex, ligger och pratar en stund och sen åker han hem.

Jag kan leva med den dealen ett tag. I alla fall tills jag hittar nån att bli kär i. Vi får väl se imorrn, då blir det ett nytt försök med han som vill gå och äta crépes, han jag dissade i lördags. Ny chans imorrn, alltså!

Kanske skulle borsta håret. Jag har knullrufs..
Och jo, ryggen känns riktigt bra. Kanske var det här jag behövde?

Ooops..

Jag gjorde det igen.
Bjöd in hansombaravillhasex.

Ojoj.

Hoppas ryggen håller...

Att få öppna

Åh, jag måste få skryta lite, här på min egoblogg!

Vi hade showrep idag, inför februarishowen på Södran, och vi jobbade med starten. Hela showen kommer att inledas med en ensam a cappellaröst. Sen fylls det på med röster och stämmor tills hela kören är med.
Gissa vem som sjunger solot?

Jag får inleda en show på Södran och jag kommer att göra det skitbra! Jag gjorde det så bra nu på repet att regissören och vår dirigent till och med förlängde solobiten så den blir längre än vad som var tänkt från början.

Nu är jag mycket glad och stolt. Maila om ni vill komma och titta, så får ni mer info. Det kommer att bli en jävligt bra show!

Sex och sånt

Aj.
Fortfarande ont i ryggen, trots coaching och tips från hansombaravillhasex. Via msn, that is. Hela dagen och hela kvällen. Och så massa sexprat också, men absolut inte bara. Vilket gör mig lite förvirrad, men jag skiter i det. Fast jag hoppas lite på en repris, så snart ryggen funkar igen..

Jag har tänkt lite på det där. Hur saker och ting liksom går i rätt ordning.

Jag var ju deprimerad en längre tid, vi snackar år, och åt antidepressiva som helt tog bort sexlusten. Det var ju i och för sig ganska praktiskt när man var singel, men det medförde ju också att jag, innan jag träffade M (fd sambon) inte haft sex på 1,5 år. Innan den gången var det väl ett år emellan. Snacka om att ligga av sig. Jag som alltid älskat sex och tyckt att det varit jätteviktigt. De antidepressiva fick mig också att gå upp i vikt och de i kombo med själva depressionen har gett mig en sån sjuk kroppsångest. Under rätt lång tid vill jag knappt visa mig bland folk, för jag tyckte jag såg så tjock och ful ut. Ni som hängt med ett tag kanske känner igen detta. Minns inte hur tydlig jag var med det. Det har blivit bättre, men jag vill fortfarande bli av med ca 10 kilo och jag gömmer mig gärna om en kamera dyker fram. Fast nu kan jag faktiskt titta på mig själv i spegeln och tycka att jag är fin.

I alla fall, det här med sex och att tappa farten. Visst minns jag hur man gör, men seriöst, det blir lite märkligt. men jag har haft tur. Eller så var det meningen.. Det går liksom i rätt ordning allting nu. Först M, där det var väldigt... Inte försiktigt, men ganska lugnt. Vi skulle ju inte alls ha sex egentligen, så det var som att vi gjorde det i smyg. Vilket var lagom, då. Sen att sova tätt ihop, bli omhållen varje natt, har också fått mig att bli mer vän med kroppen.
Sen kommer hansombaravillhasex. Helt galen. Ful i mun, grov, fast jäkligt rolig och upphetsande. Han tar fram den där lite mer dirty Antoinette, hon som fanns där innan, men som tappades bort under de torra åren. Han tar fram det roliga och lättsamma i sex, som jag också behöver bli påmind om. Fast jag vet inte om jag pallat det om jag inte haft M innan.
Så.
Lite snurrigt inläggg, men summan av kardemumman är att ibland kommer saker i rätt ordning... När jag väl träffar mr Right är jag tillbaka i form igen!

Ryggskott!

Jag satt på golvet och sorterade räkningar, då det plötsligt gjorde skitont i ryggen. Inte att det knakade till eller nåt, det gjorde bara ont i hela korsryggen. Det vill inte gå över. Jag har badat varmt, jag har smort med Voltaren Gel, jag har försökt hålla mig i rörelse... Det gör bara ont!
Jag som nästan hade tänkt försöka få lite sällskap ikväll. Tror inte jag vågar mig på såna aktiviteter med den här ryggen.
It's a shame..

Sliten, på flera sätt

Tror inte att det blir nån direkt svårighet att få till en repris av lördagen om jag skulle vilja. Det är en jäkla fart på både msn och sms.
Och.. Det vill jag nog. Det var bra sex och jag har nog aldrig skrattat så mycket under tiden. Dessutom, som sagt.. Ingen risk för känslor, det är alldeles för absurt.

M (fd sambon) var här ikväll. Vi har druckit två kannor te och snackat massor av skit. Det är verkligen vår grej, vi dricker te. Och pratar skit. Oerhört spännande.. Fast väldigt trevligt. Han frågade så klart om jag fått ligga. Jag är inte riktigt klar över hans reaktion på svaret, dock. Hur han nu ska reagera, men skit samma. Han ligger ju med tjejen han har träffat, så.. Äsch, jag tror han är glad för min skull. Sen pratade vi sex, fast gammalt sex, typ. Och om vänstertrafik vs högertrafik och gamla kungar. Så gör vi. Jag gillar honom som fan. Det känns dessutom väldigt skönt att han inte längre är den senaste jag hade sex med.

Jag har känt mig jäkligt sliten idag, för övrigt. Hängig och trött och svullen. Det har varit rätt mycket de senaste veckorna sen jag kom hem. Rep, dejter och lite för mycket alkohol. Plus att jag har träningsvärk, både efter yogan och efter aktiviteterna i lördags.
Showerna i söndags gick bra, dock, fast vi missade nästan en entre. Så pinsamt. Det har aldrig hänt, i hela mitt liv, att jag kommit försent ut på scen. Nu funkade det, men det var på gränsen. Vi gjorde hur som helst numret väldigt bra, trots den stressiga starten. Känns i alla fall bra att vara så proffsiga som vi är nu, att vi funkar även i såna lägen. Jag pratade lite med bandet efteråt, tyckte nämligen att de var väldigt bra och de berömde också sången. Skitkul! Jag blir jätteglad för alla positiva omdömen, men det känns lite extra när det är andra musiker, som man dessutom tycker spelar bra själva. Hade velat prata mer med dem, men vi var precis på väg att gå. Synd. Några av dem var rätt söta och de var som sagt jäkligt bra. Det skulle vara rätt nice att träffa en musiker.

när man får oväntat besök

Så bjuder jag inte på kaffe...
Så här.
Jag avbokade crepesdejten.
Kände att jag var hängig och osugen på att gå ut i ruskvädret. Ville stanna hemma och ladda för konserten.

Så loggade jag in på msn och började prata med hansombaravillhasex.
Grejen med honom är att han är så sjukt ful i mun, fast ändå på nåt sätt med glimten i ögat. Jag skrattar högt när vi msn:ar, samtidigt som jag blir alldeles generad. Sen kan han plötsligt ha totalkoll på vad jag gjort, om jag repat, eller skicka bra låtar och säga att de här borde ni göra.. Fjäsk, jag vet.. Men med tanke på att M, som  bott hos mig i två månader, och som jag vet att jag betyder mycket för som vän, inte ens vet vilka dagar jag repar... Jaja.
I vilket fall.
Han har tjatat ett tag om att han ska komma hit och hångla, så även igår. Jag menade på att det skulle kännas märkligt, med tanke på att vi aldrig setts på riktigt och att man inte vet om man blir sugen bara sådär.
Vi msn:ade lite fram och tillbaka om det där och det slutade med att han tyckte att han skulle komma över och se på "så mycket bättre" och prata lite skit och så fick vi se.
Och jag sa ja.
Så han kom hit. Och det blev hångel. Och mer. Och han var lika ful i mun irl och jag skrattade lika mycket.. Och det var bra. Så bra det kan bli utan känslor, liksom.
Han är dominant och jag går igång på det. Att slippa vara den som tar initiativ, den som styr.. Kanske för att jag gör så mycket sånt i vardagen? Tar ansvar, bestämmer saker.. Har svårt att låta bli. Men i sängen... Jo, det kan vara kul, men skönt att slippa också.
Och ja. Jag vet att det är galet att låta nån komma hem till en, som man inte känner. Men egentligen, det är ju inte värre än att släpa hem nån från krogen. Då vet man ju inte heller. Här har jag i alla fall avslöjat vad jag gillar, så det vet han.
Som sagt. Jag skrattade mycket och jag fick det jag ville ha och lite till. Mitt i alltihopa blev det känslosamt när brorsan kom upp. Det visade sig att han visste om det trots att vi inte pratat om det och jo. Om man googlar på mig så kommer det ju upp. Och han åkte tydligen förbi där på väg till jobbet, så han hade sett blommorna, då. Så märkligt att stå och bli tröstad av en naken man man just haft sex med.
Samtidigt som jag känner att här, här är nån jag kan knulla med utan att få känslor.

Kom hem nu efter showerna, som för övrigt gick bra, och har chattat lite idag med. Så, kanske blir det en repris nån gång, vem vet.. Time will tell...

helt galet

Jag är inte riktigt klok. Alls.
Berättar mer imorrn, om jag lever då... ;)

så mycket kul, så lite tid..

Var nog lika bra att jag inte gjorde mer än att hångla igår, för usch vad seg jag var när jag vaknade..
Kände mig riktigt hängig och låg kvar i sängen till 12.
Så småningom masade jag mig upp och åt frukost. Sen gick klockan sådär toksnabbt och jag blev sen till yogaworkshopen. Som tur var kunde de ställa upp dörren, så jag fick komma in ändå. Som jag behövde det! Yoga, det slår fan allt. Okej, kanske inte hångla. Men nu har jag öppnat upp höfterna som bara den, så bring it!

Efter yogan stressade jag vidare, nu till TGIF för att möta upp bloggtjejerna för middag och vin. Jättetrevligt att träffa alla. Oturligt nog råkar vi ju ha genrep imorrn, så jag gav upp rätt tidigt. Trist, javisst.. Jag har inget emot att vara bakis, men när det påverkar andra så känns det mindre ok.
Men det är upp i ottan imorrn och genrepa inför söndagens konsert. Sen hem och vila upp mig och sen.. Ja, då ska vi dejta lite igen. En ny. Vi ska äta crépes. Jag hade egentligen tänkt avblåsa, för jag behöver en hemmakväll, men.. Crépes! Jag måste ju träffa en kille som föreslår ett créperie som första dejt!

Sen får vi se hur det blir med snubben från igår. Jag skulle ju gärna fortsätta där vi avslutade, vi pratade om måndag eller torsdag.. Och så skulle jag ju egentligen höra av mig till konstnären. Och han läkarstuderanden från förrförra veckan eller när det var..

Mycket nu. men det är bra. Det är så jag vill ha det, just nu. Jag behöver det, både det rent fysiska hånglet och bekräftelsen. Och mycket att göra. Så tänker jag inte så mycket.

Om man inte rakar benen får man hångla!

Just nu hade jag kunnat ligga. Som fan.

Istället sitter jag här och bloggar.
Varför? För att jag är en ordentlig flicka, som inte ligger på första dejten?
Nja. Lite kanske.

Fast mest för att jag fortfarande har mens. Och sjukt håriga ben + lite till. Som jag inte rakade idag, dels för att jag inte hann, eftersom jag stötte på M (msn-killen, fd sambon) på vägen hem och pratade bort en halvtimme som kunde ägnats åt diverse hårborttagning, dels för att... Ja, ni vet ju den universala regeln. Om man inte rakar benen får man hångla.
Funkade idag med.

Eller så utstrålar jag massor av sexuell frustration.
"Jag har inte legat på två månader, hångla upp mig!"
Eller nåt sånt.

Hur som. Den här är intressant, tror jag. På riktigt.

Fortsättning följer...