Waa, waa, waa... Fast lite positivt också. Som tur är.

Det är en klagoblogg just nu detta, men det är det jag behöver. Få skriva av mig ångesten.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra i månadsskiftet, om inte a-kassan snabbar på. Så vitt jag vet finns ingen jag kan låna av och vad banken säger nu när jag är arbetslös kan jag ju bara gissa.
Även om jag skulle få massor av vick, så får jag inga pengar förrän månaden efter. Typ i oktober, då.
Om jag bara visste att jag skulle få a-kassa så skulle jag fan kunna ta ett sms-lån eller nåt. För då kan jag ju betala tillbaka hela skiten på en gång, så slipper man alla vidriga räntor.
Imorgon ska jag ringa min bank och kolla om det går att lägga på lite på mitt existerande lån. Jag ska ringa skatteverket också, och kolla vart mina skattepengar har tagit vägen. Och så ska jag följa upp några av jobben jag sökt. Ringa och kolla om ansökan kommit in, påminna om min existens, liksom.

Jag märker dessutom att jag lätt trillar in i dåliga beteenden. Deppressionsbeteenden. Jag är inte där, absolut inte, men jag måste hålla koll. Inte låta bli att göra roliga saker för att jag känner mig seg och tråkig. Till exempel.

Det finns en liten ljuspunkt i mitt elände. Dels är det fina Maria, som bjudit med mig på Guldknappen imorgon. Gott sällskap, gratis mat, vin och goodiebag! Det ska bli så kul!
Sen kom jag på en sak. För flera år sen strulade jag med en kille, som sen aldrig hörde av sig. Pinsamt nog kom jag inte ihåg vad han hette, heller.. Men, han glömde i alla fall sin klocka och kom aldrig tillbaka efter den. Det är en ganska sjysst klocka och nu har jag bestämt mig för att panta den. Kanske kan få några hundra, så jag kan köpa lite mat i alla fall.