fredag 26 augusti 2011

Tack

För alla era kommentarer och för er medkänsla.
Den värmer, den gör det. Det märkliga är att vilka floskler som helst värmer. För jag har insett att de inte är floskler. De är bara sanna.

Jag orkar inte riktigt svara er enskilt, så det får bli så här, men jag vill att ni ska veta att jag läser allt och att det betyder nåt.

Nu måste jag lära mig att gå vidare. Jag vet inte hur man gör. Det här är min ventil. Fortsätt gärna kommentera, även om ni inte vet hur. För det hjälper mig. Och det är väl en sån sak man ska bli bättre på va? Att be om hjälp.

Hörni.
Ta hand om er.

4 kommentarer:

Amelie sa...

Har läst din blogg ett tag... Jag vill beklaga sorgen och skickar en kram. Så fruktansvärt att förlora någon som står en så nära. Det är det värsta som kan hända. När jag var sexton hade jag en pojkvän som då dog i en bilolycka... Jag vet hur sorg känns och det tar tid. Din bror kommer alltid att finnas kvar inom dig! Ta hand om dig du med! Tänker på dig!

Aurora sa...

Du med, ta hand om dig. Och det är faktiskt så; det är inte floskler, det är sanna saker. Kram och hör av dig om jag kan göra något.

Maria sa...

Åh jag är så ledsen för din skull. Jag ville så gärna träffa din bror, men det blev inte så. När Olof Palme dog och internet inte fanns, publicerades en väldigt vacker dikt i hans dödsruna; av Alf Henriksson.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer

Kattis sa...

Tänker på dig. Kram!