Jag är jätterädd för att trilla ner i depressionen igen. Så rädd, att jag kanske stänger av mer än vad som är bra för mig, jag vet inte.
Det blir bra att träffa den där kuratorn imorgon, då kanske jag kan få lite sorterat i huvudet... Om relationen till mina föräldrar, deras sorg och hur den påverkar mig. För det gör den. Ibland skjuter jag bort min egen sorg för att de är ledsna. Jag tror inte det är så bra, kanske. Och lite råd, på hur jag ska gå vidare. För det är det som är så jobbigt, jag vet inte hur man gör.
5 kommentarer:
Det verkar som en god idé att ha kuratorkontakt, är det någon gång det behövs är det väl i en sån här situation.
Kram
Jag tycker också att det är en bra idé att prata med någon utanför familjen.
Min moster dog i en olycka för några år sedan och jag tog hand om mormor och morfar när min mamma och syster åkte till Tyskland på begravningen. Det är det värsta jag varit med om. Att se någon förlora sitt barn och syster. Och det är svårt att stötta och hjälpa när man själv mår så dåligt, som i ditt fall.
Jag jämför verkligen inte nu, för att förlora ett syskon är det värsta jag kan tänka mig. Och även om vi inte känner varandra i verkligheten så tänker jag på dig hela tiden och jag gråter när jag läser.
Det tar tid, men jag tror på att prata mycket om det. Och skriva, när det känns bättre.
Stor kram!
KRAM fina du. Och bra att du pratar med någon. Och SÅ bra att du är öppen med sorg. Det tycker jag är det viktigaste av allt.
Ens föräldrar ska ju vara ens trygghet hela livet, de man kan luta sig på - såklart blir det konstigt när de är ledsna och inte kan trösta en. Jobbigt och helt naturligt.
En dag i taget, kära du...
kram!
hej, vill bara säga att jag fortfarande tänker på dig varje dag och hoppas att du är ok. Att du tar dig igenom dagarna.
Skicka en kommentar