...lyser med sin frånvaro.
Ännu en trist dag vid datorn.
Trodde väl aldrig att jag skulle säga det, men jag saknar att jobba. Lite, i alla fall. Att ha ett sammanhang att gå till.
Visst är det skönt att inte behöva stiga upp aptidigt och att få rå sin tid, men samtidigt...
Det är tur att jag har sången, så jag kommer ut och träffar folk några gånger i veckan ändå. Idag, till exempel. Fast det var inget höjdarrep idag. Det blir väl sällan det efter ett sånt rep som vi hade senast. Det var ju så kort emellan också, så vi hade inte hunnit repa så mycket hemma och det märktes. Det är svårt, det där. Jag känner ju, hör ju i huvudet, hur det ska låta och jag vill att det ska låta så på en gång, men det måste få ta den tid det tar. Jag vet det. Ändå blir jag lite frustrerad.
Inte har jag sprungit idag heller. Skulle ut på en promenad, men då ringde pappa och behövde skjuts. Eftersom jag hade hans bil var det bara att sätta sig bakom ratten.
Jag tappar lite när jag inte har rutiner! Jag försöker skapa mina egna, men det är inte helt lätt när man inte måste.
På onsdag ska jag i alla fall på ett möte på en vikariepool. Jag måste ju få in pengar nånstans, även om det inte är så kul att vicka.
Jaha. Det var mitt spännande liv idag. Tjoho.
2 kommentarer:
Jag tyckte du hade lagt upp det så bra med ditt "schema" för dagarna...försök hålla det så gott det går så det blir lite rutin av din strukturplan, t ex äta måltider vid vissa tider, motionera vid vissa tider, söka efter jobbannonser vid vissa tider etc. Men jag vet precis hur det är när man är ensam o ingen annan att hänga med så dagarna bara rinner iväg till "ingenting". Utan så mkt cash att röra sig med blir ju vardagen begränsad därtill, allt kostar ju om man så bara ska gå på museum.
Jag vet och jag försöker, men det är så svårt när man inte behöver.
Och så den där förlamande känslan av att vara totalt pank. Fy fan.
Skicka en kommentar