från oseriös flört till... ja vadå?

Idag var det riktigt nära att jag träffade msn-killen.
Var ute i Täby på en kick-off med stämman i kören, när jag plötsligt fick ett mess från okänt nummer. Det visade sig vara han. Jag har ju inte ett helt vanligt efternamn, så han hade hittat mig på eniro. "Det var bara ett infall", bedyrade han, han är inte nån stalker... Trodde jag väl inte heller, men jag blev lite förvånad.
I alla fall, vi messade lite fram och tillbaka, han menade på att jag skulle komma in till stan. När jag satte mig i bilen för att åka hem (ja, jag var nykter hela kvällen!) messade vi lite till och plötsligt ringer han.
Ett tag var jag lite inne på att faktiskt möta upp honom, och inte fega ur som sist, men när jag kom hem insåg jag att klockan skulle bli över två innan jag var i stan. Jag ville ju inte ta bilen in. Kändes lite sent, plus att jag är tokpank, så jag bangade till slut. Det är ju det där med att han har tjej också. Även om det lät på honom som om det var på väg att avslutas, men det är klart att han kan säga så till mig.
Fast nu är jag rätt nyfiken på honom, som person. Efter vårt msn-maraton förra helgen, då vi faktiskt pratade "normalt" om lite djupare grejer, så blev jag det. Han gick liksom från oseriös flört på nätet till en riktig person, nån som skulle kunna vara intressant att träffa.
Ja, vi får väl se.
Just nu känns det bara lite bra för självförtroendet att man är så intressant för nån att han snokar rätt på ens nummer. Jag vilar i det. Oavsett.