onsdag 31 juli 2013

det lugnar trots allt ner sig

Jag skickade.
Och jag fick svar, fast det dröjde som fasen. Så nu blev jag lite less och därmed botad från min noja.
Tror jag kan ta det här på den nivån det är nu.
Det får väl vara lite sporadiskt och bara lite på kul och så får vi se vad som händer.

Fast en del av mig vill fortfarande bli bekräftad och åtrådd. Avgudad och beundrad. Kommer alltid att vilja.

Herregud, jag har väl ett eget liv!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du läste det du skrev innan men kunde inte kommentera. Det där med meddelanden och sms...vad kan göra en människa mer galen och frusterarad?? Jag säger också att jag bryr mig inte men ändå är det jag som funderar på alla varför i hela världen. Duger jag inte? Har jag sagt något? Är jag ointressant? Vill han inte ha mig? Behöver jag ändra på mig själv?

Ja jag vill banka huvudet i väggen och röra om ordentligt för det är väl ffs inte mitt fel att fanskapet inte skickar. Ååååååh hemska, hemska sms!!! Du gör mig korkad och osäker.

Maria sa...

ha ha ha... är det jag har att säga. :D PS jag har ett ligg på väg hit. :)

Antoinette sa...

Sms är en pina när man inte får dem och jävligt najs när det piper till..
Idag har det dock gått rätt bra, jag lyckades hålla mig.. Och fick ett mess.
Fast nu svarade jag iofs en grej som gjorde att jag känner mig lite out on a limb, så nu är vi där igen med väntan... :/ Ingen stor grej alls, men tillräckligt för att jag ska vilja ha en respons.

Maria; wohoo! vem?

Antoinette sa...

Och nu fick jag svar :)

Anonym sa...

Man blir helt nojjig men ack så roligt det är när man har någon man vill ha mess av! ;)