det lugnar trots allt ner sig

Jag skickade.
Och jag fick svar, fast det dröjde som fasen. Så nu blev jag lite less och därmed botad från min noja.
Tror jag kan ta det här på den nivån det är nu.
Det får väl vara lite sporadiskt och bara lite på kul och så får vi se vad som händer.

Fast en del av mig vill fortfarande bli bekräftad och åtrådd. Avgudad och beundrad. Kommer alltid att vilja.

Herregud, jag har väl ett eget liv!

Inga problem alls...

Det går ju jättebra det här med att ta det lugnt och ta det som det kommer. Verkligen. Jag kollar inte alls mobilen varannan minut, trots att jag mycket väl skulle höra om det kom ett mess. Är inte ett dugg stressad över att vi inte hörts sen sent igår kväll. Kliar inte alls i fingrarna att skicka ett mess, fast jag bestämt att jag inte ska skicka först idag.

Varför jag nu bestämt det. Vill väl ha nåt slags jäkla bevis på att han tänker på mig, skulle jag tro.

Jag är inget bra på att jobba ensam heller. Har liksom inga direkta uppgifter, vilket gör att jag blir seg och har tid att tänka på sms. Imorrn kommer en kollega och vi ska släpa saker, det blir skönt. Ska nog börja släpa lite själv redan idag, får ändå inget gjort vid datorn.

Och alldeles nyss ställde sig en man i buskaget utanför kontorsfönstret och kissade. Lovely...

nojjor och insikter

Jag fick lite av en insikt idag, om varför jag nojjar så, trots att det egentligen känns ganska bra.

Jag är rädd att tappa ansiktet. Rädd att jag ska ha sagt att han är intresserad, att han gillar mig, för att sen bli dumpad. Som att jag skulle känna mig dum isåfall. Vilket jag ju absolut inte har nån anledning till.
För ska man se på det krasst så har han sagt att jag är fin. Han har sagt att det är lätt att vara med mig, han har sagt att han vill att jag hälsar på honom i nya lägenheten och till och med att han kanske kan vara lite barnledig mitt i semestern. Kanske. Det var han som tog upp det, inte jag. Han sms:ar hyfsat regelbundet (även om jag gärna skulle bli överröst med sms), han skickar låtar på Spotify och vi har galet bra sex. Ren fakta, liksom.
Då är det ju inte så konstigt om man antar att det finns ett intresse. Att han faktiskt gillar mig. Och skulle jag ha fel, eller om han slutar med det.. Då är det så. Och det är faktiskt inget som får mig att verka dum alls.
Jo, jag är rädd för att verka för på också. Att skrämma bort, så jag ransonerar sms:en, svarar inte på en gång, trots att jag egentligen skulle kunna skicka hur många sms som helst. Jag glömmer liksom bort att han kanske också blir glad när det plingar till i telefonen. Att han kanske också väntar.

Det är skönt att skriva ner allting här i bloggen, för det blir så mycket klarare. Jag ser mina mönster och jag kan hantera mina rädslor lättare då. Skuffa undan dem.

Han skickade en bild på utsikten från sitt köksfönster på landet förut. Jag svarade "Så fint!" och lite senare skrev jag "det är nåt visst med kök" för det tycker jag. Jag älskar kök, sitter mycket hellre vid köksbordet än i soffan om man ska sitta och prata.
Nu skickade han en bild på själva köket och skrev "kök".

Jag tycker det är gulligt.

det är fan jobbigt att känna saker

Men ÅH vad det här går upp och ner och fram och tillbaka.
Igår fick jag både låtar och sms i hyfsad mängd, då kändes allt lugnt och fint.
Idag har jag i och för sig fått en låt, med tillhörande kommentar som vittnar om att han vill att vi ses igen, men sen.. Inget.
Att han sen kör bil skitlångt idag (inte igår som jag trodde) för att hämta sina barn och förmodligen går in i ett helt annat mode än barnfrisingeldejtingfestamodet.. Det tar inte mina nerver hänsyn till. De vill bara ha bekräftelse.
Och det är ju inte som att jag har sms:at heller. Faktiskt.

Jag antar att det här är bra för min karaktär eller nåt. Men jobbigt är det. Tur att det är springdag imorrn.

Jag har dock inte bara nojat över uteblivna sms, utan även städat (hjälpligt), tvättat och varit ute och ätit med goda vänner. Nån jäkla måtta får det ju vara...
Imorrn börjar jag jobba. Kanske lika bra, så man får annat att tänka på.

milstolpe i badväg och att reda ut tankarna som snurrar..

Skulle städa idag, men solen sken och L messade från klipporna..
Skönt häng med trevliga människor och jag badade. I bikini. Bland folk. Detta, mina vänner, är oerhört. Jag vet inte när det hände senast.
Tänk vad det kan göra, att få känna sig bekväm naken med någon. För det gör jag med honom.

Jag hade ett meddelande när jag vaknade förresten. Och sen fick jag ett till, nere på klipporna, att han flyttstädade och svettades. Vi messade lite fram och tillbaka, jag skickade en bild på mig själv nybadad, han sa att jag var fin (fast det var jag inte direkt, mest bara blöt) och jag sa att han fick åka och bada när han svettats klart, för det var skönt i vattnet. När jag kom hem hade han skickat en låt på Spotify och jag vet inte om texten betyder nåt eller inte, men i vilket fall inser jag att jag håller på att falla lite och jag är rädd. Livrädd. Jävla skitlivrädd är jag.

Samtidigt så vill jag ju utsätta mig, jag vill känna. Jag har testat att inte känna i bra många år nu, det är lugnt och jävligt trist. Och vad är det värsta som kan hända? Jag blir ledsen. Ja, men vet ni, jag överlever. Jag överlevde att min bror dog, då överlever jag det mesta.

Och han är fin. Jag tror han tycker om mig, inte bara som ett ligg, utan mig. Sen vart det leder, om det leder nånstans, det vet jag fortfarande inte. Såklart. Men jag måste våga blotta mig, våga ge. Och våga ta emot. Han säger att jag är fin. Han säger att han vill att jag ska hälsa på i nya lägenheten. Jag ska tro på det.

Även fast det är läskigt.

Och nu har jag inte fått nåt mer sms sen dess och genast kommer onödiga tvivlande tankar farande... För jag vet att han skulle köra långt nu ikväll. Dessutom är det inte hans jobb att bekräfta mig med sms. Så jag släpper det nu, så fort orden landade på skärmen.

Men tre veckor hörni. Det är fan lång tid. Känns skönt på ett sätt, att jag inte behöver fundera på om vi ska ses, eftersom jag vet att vi inte kan. Men tre veckor. Jag vill ju träffa honom. Prata. Ta på honom.

Fan..

ta det lugnt..

Vad ska jag göra med den här mannen?
Eller, just nu vet jag vad jag ska göra. Ingenting, för nu har han barnen ett bra tag framöver. Och det är nog ändå det som är grejen här. Go with the flow. Se vad som händer. Men det är svårt för ett kontrollfreak som jag!
Igår köpte vi thaimat, åt på balkongen. Drack finöl och jag tittade på när han packade flyttkartonger. Sen tog han en paus. En väldigt trevlig paus. Vid två kom vi i säng och då var vi nog ändå vakna några timmar till. Imorse, när vi vaknade, så bad han mig sjunga för honom. En låt, den första jag nånsin sjöng offentligt. Fast det kunde ju inte han veta. Sen sjöng jag en annan, som visade sig vara en av hans absoluta favoriter. Sen låg vi i timmar och sjöng och lyssnade på musik. Gamla låtar, favoritlåtar..

Jag vet inte vad det här är, om det är något. Men jag är hemskt förtjust.

sill och sms

Det var längesen jag var så knäckt som igår. Jag var inte bakis så jag mådde illa eller så, jag var bara så sjukt trött och sliten. Var hungrig, åt två tuggor och blev proppmätt. Låg på soffan och slumrade till Topchef och Masterchef, men slutligen tog jag mig i kragen och åkte iväg med bilen till pappa.
Där blev jag bjuden på sill och potatis. Bästa bakfyllematen by far!
Min faster dök upp med en kompis, de ska göra Stockholm i helgen. Hon är skön. Det är inte så stor skillnad mellan oss, 12 år, så hon har alltid känts lite som ett mellanting av kompis och släkting.
Sen kom M dit, mest för att han kom hem från Södern då och vi hade pratat om att ses, så han kom och hämtade mig. Han fick lite sill också. Sen åkte vi hem till honom och satt på hans balkong och drack rosé till tre. Men det är ju semester.

Och idag.. Idag åker jag ut till en annan förort och hjälper nån att flyttpacka. Eller om han skulle packa och jag bli packad och sjunga uppmuntrande visor. Det tyckte jag var en bra deal. Igår hade han varit ute med tjejkompisar på konsert och då hade han berättat för dem om vilka fina kläder jag hade sist vi sågs, en typ 50-talskjol och en randig top. Skrev han. Och så skriver han strofer ur låttexter. Jag vet inte, vågar inte tolka. Men han gör mig lite svag i benen.

taxi mitt i natten

Så.
ML och jag gick ut och hamnade på en uteservering. Himla trevligt, massor av vin och öl och smågalna människor som trängdes i vår soffa.
Jag visste att blueskillen var ute och firade sin födelsedag, men hade bestämt mig för att inte messa mer, bollen låg ju som bekant hos honom. I vilket fall messar han vid ett, när han är på väg hem. De hade varit på väg till samma ställe som vi var på, men fastnat på vägen och sen blev det för sent. Vi messar lite fram och tillbaka och plötsligt sitter jag i en taxi på väg hem till honom. Helt galet, men väldigt trevligt. Väldigt trevligt nu på morgonen också... Han jobbar ju idag, men man kan väl säga att det blev en rejäl sovmorgon.
Han är så otroligt lätt att umgås med. Bara hänga, prata skit, hångla.. "Det är så bra att man kan skoja med dig" sa han. "Man kan inte det med alla"
Jag har ingen aning om vad som händer nu.  Jag vet att han har sina barn i tre veckor och att han inte kommer vara i stan så mycket. Vi har inte direkt sagt nåt om att ses igen, bara att vi hörs.
Men det känns, just nu, ganska lugnt. Jag gillar honom massor, jag tror han gillar mig, men det är ju så mycket runtomkring. Och jag vet fortfarande inte vad han vill med dejtandet och jag vet inte riktigt vad jag vill med honom heller.
Så vi får se.

Nu ska jag slänga mig i soffan och bakissvulla, shit vad sliten jag är... Och så är det springdag idag. Ojoj...

Back in town

Jag är hemma i stan! Bilkörandet har gått bra. Jag har blivit fantastiskt väl omhändertagen av A och hennes E. God mat, vin, prat.. E och hans kompis tog till och med ut mig i skogen så jag fick springa igår. Det blev hastighetsrekord av det hela. Fördelen med att springa med 25-åringar..

Men nu är det helt ok att vara hemma. Bara några dagar kvar av semestern nu. Ikväll går jag ut med ML. Imorrn ska jag tvätta kl 9. Bra plan.

Vad gäller sms:andet.. Jo, det har fortsatt, lite sådär. Ibland har han skrivit "först", ibland jag. Idag tog jag mod till mig och skrev att jag gärna träffas igen. Sen mådde jag nästan fysiskt illa. Jag har ju fan inte nerver för dejting. I vilket fall fick jag till svar att han gärna träffades igen. Sen visade det sig lite svårt att boka upp nåt, det var födelsedagar och flytt och sånt. Så bollen ligger där nu och jag släpper taget. Jag gillar honom verkligen och ses gärna igen, men jag tänker fan inte tjata. Nån jäkla måtta får det vara.

Nu måste jag blåsa håret.

Bye bye

Äh, nu skiter jag i killar och sms och drar till skogs! :)

Roadtrip till A, det blir grejer det. Måla hus, dricka vin och prata massa skit. Faktiskt första gången jag kör så långt själv, det känns lite spännande.

Jaha. Bara för det fick jag ett sms nu. Okej, lite glad blev jag.
Men, jag drar ändå! Skönt ska det bli.

Adios, Hasta la Vista och allt det där!

totalt onödig frustration (nästan)

Okej, jag ville inte skriva om detta, men det stör mig.
Jag har blivit lite bortskämd. Det har droppat in ett sms lite då och då sista tiden. Och nu har jag inte fått nåt sen i förmiddags och jag skickade ett vid fyra som jag inte fått svar på. Visst, det var ingen fråga eller så. Och jag vet ju inte vad han pysslar med idag och inte har jag med det att göra heller. För vi har bara setts en gång.
Det stör mig att det stör mig och därför behövde jag skriva om det för att riktigt på pränt få se hur dumt det är. Så, nu väljer jag att skita i det. För det är så, jag väljer, jag bestämmer. Så det så!

Bra, nu har jag fått det ur mig.

Bra saker idag:
Hälsat på hos pappan & fru och lånat bil för att åka till Värmland imorgon.
Ätit pannkakor och pratat ikapp med bästaste.
Gått på spontanbio med pappa.
Klarat distansmålet jag satt upp denna vecka, samt slagit hastighetsrekord per kilometer. Frustration är bra ibland.

sms

Jag får sms och det gör mig glad.

Annars har jag en lugn kväll hemma. Känner mig lite sliten efter gårdagen med massa öl, hångel och för lite sömn. Funderade ett tag på att dra ut och möta upp kompisar som varit på matchen, men hon jag skulle träffa drog sig ur och då tog latmasken över.
Nu är det jag, te, vattenmelon och film. Och så sms då. Inte jättemånga, men tillräckligt för att jag ska bli glad.
Och för att tänka att det vore trevligt att ha honom i min säng igen...

för er som väntat

Ok. Dejtrapport.

Jag kände mig, trots springande, ganska svullen och seg igår. Det störde mig lite, hade ju velat vara på topp, men sen tänkte jag att det nog är mest på insidan det känns. Oftast ser man inte lika seg ut som man känner sig. Så jag släppte det.

Vi sågs vid tunnelbanan och gick till det ställe vi bestämt. Det var fullt, så vi gick till ett annat ställe. Där satt vi och pratade och det var trevligt. Det flöt på bra, vilket jag nog trodde att det skulle göra. Han kändes lite nervös, men det var ändå bra. Efter två öl kände vi att det var läge att äta något, så vi gick till en indier han kände till. Så sjukt god indisk mat! Nåt av det bästa jag ätit, faktiskt. Mera öl, mera prat och vi bestämde oss för att försöka hitta ett ställe med musik, eftersom det är en stor gemensam nämnare. Det var inte helt lätt, men till slut trodde vi att vi hittat ett ställe, på andra sidan söder, så vi bestämde oss för att promenera dit, med ett vätskestopp på vägen. Väl på plats var det ingen livemusik alls, klubben vi trodde skulle öppna hade inte gjort det än, men så småningom fylldes det på med folk, musiken höjdes och det blev spontandans i baren. Dansa, fan vad kul det är! Särskilt med nån annan som tycker det är lika kul. Det gjorde han. Det blev mer och mer dans nära varandra. Sådär nära så man vet att det kommer att hända något mer, man vet inte bara när. När stället stängde blev det en väldigt självklar fortsättning att komma ännu närmare. Och oh, vad bra hångel. Trots att karln ifråga är 30 cm längre än jag.
Så sen blev det ännu mer självklart att fråga om han ville följa med hem och lyssna på blues och dricka whisky. Fast det blev ingen whisky. Blues blev det. Och mer hångel. Och mer..
Inte hela vägen dock, inte för att jag försöker vara fin flicka utan för att jag är indisponerad för tillfället. Kände inte för att återupprepa Stockholms Blodbad. Men jag hade gärna velat. För ojoj.. Det här var en man i min smak. En som vet vad han vill, lagom rough mixat med mjukt.
Och sen blev det mer i morse. Han skulle hjälpa en kompis att flytta vid 11, men kom väl iväg runt 12.

Jag vill träffa honom igen, så mycket vet jag. Sen.. Vet jag inte. Det finns en hel del faktorer som inte är helt positiva. Som till exempel att han har barn. Och att jag inte riktigt vet vad han vill ha ut av det här med dejtandet. Och att han verkar ha rätt fullt upp, precis som jag. Men just nu skiter jag i det. Jag vill träffa honom igen, vi har pratat om att gå på soulklubb och dansa. Det vill jag gärna göra. En dejt i taget, så får vi se.

känner mig lite duktig

Idag var det tungt att springa. Jag känner mig svullen, trött, har sovit halvkasst och det känns som om mina äggstockar ska trilla ut om jag rör mig för hastigt... Men. Jag gjorde det! Jag sprang ca 4 km idag med, på en hyfsat kass tid, men jag tog mig runt.

Ikväll ska jag träffa blueskillen. Vi har messat hela veckan och jag har funderat lite över om vi byggt upp en massa förväntningar. De kan vara så svåra att infria. Men sen bestämde jag mig för att skita i det. Jag tänker vara jag, om det inte går hem så nähä. Då är det ju liksom ingen mening i alla fall, för jag är ju jag hur som helst. Det går ju inte att komma ifrån. Så, jag ska träffa honom och prata blues och sen får vi se vad som händer.

planer, mål och strunt i det, det är sommar!

I got an offer I couldn't refuse.
Tillbringa lite tid i ett hus vid vattnet. Grilla, dricka vin, prata skit och bada i Mälaren.
Strålande solsken och trevligt sällskap.

Sen kom jag hem, hem till en lägenhet som behöver städas. Ordentligt. Men idag var en av de varmaste dagarna hittills i sommar. Jag var helt enkelt tvungen att cykla ner till klipporna. Imorgon ska det bli lite kallare, har de sagt, så då ska det bli av. Städa, springa och ta mig till apoteket, det är planen för morgondagen.
Jag är lite nöjd över springandet, faktiskt. Jag kommer ut, oftast genom att lura mig själv att jag får ta det lugnt och springa korta rundan. Sen när jag väl är ute.. Igår slog jag hastighetsrekord trots trötthet och pms. Då var jag i och för sig helt färdig efteråt., men nu har jag ett mål. Jag ska klara den där rundan på under 30 min. Igår tog det ca 32.

Nästa vecka har jag lite planer på att dra på roadtrip. Eller, roadtrip blir det, frågan är bara hur lång.
Men nu; hamburgare. Och kanske en öl...

en tredjedel av semestern avverkad

Mulet och inte särskilt varmt ute. Det är ok, för det ser ut som att det ska bli fint imorrn och då ska jag träffa bästaste. Hänga, lapa sol och prata, prata, prata. Touch base.
Vi ses så sällan numer, bästaste och jag, vi lever så enormt olika liv, men det är ok. Nånstans finns vi ju ändå där, hela tiden.

Igår fick jag lite av "the talk" av M. Han tyckte att jag lägger för stort fokus på att jag inte träffar rätt och att jag tar saker för personligt. Och han har lite rätt i det. Visserligen är det ju han som får höra allt det där, han får ju ta merparten av gnället så att säga, så han kan ju tro att det är ännu mer än det är. Men han har som sagt lite rätt. Jag har varit lite under isen på sistone och då blir jag jävligt självcentrerad och tar saker personligt. Det är lite av symptomen. Nåt som hjälper är träning, så löpningen har börjat dra upp mig rejält. Jag tror att jag måste unna mig ett kort på dyra gymmet också, det kommer att bli lättare då. Fler pass, fler gym att utnyttja. Kanske fler träningskompisar också.
I vilket fall, det störde mig lite att M fick läxa upp mig, men det kanske var rättvist. Det är ju alltid tvärtom annars. Och jag vet ju att han gör det för att han tycker om mig.

Idag blir det middag och bio med la familia. Dessutom ska jag väl bestämma dag med bluesmannen. Jag ser verkligen fram emot att bara få grotta ner mig i bra musik! Själva dejten känns liksom underordnad, jag vill bara prata blues!

känner mig som en isglass en högsommardag

Har varit ute och sprungit. Det går fortfarande inte fort, men bättre och bättre. 5 kilometer blev det idag. Tyvärr missbedömde jag tillgången på skugga på vägen, så jag har sprungit större delen av vägen i gassande sol. Jag smälter just nu. Det rinner överallt, armar, bröst, rygg, panna, smalben... Jag visste inte ens att man kunde svettas så på smalbenen.
I hemlighet tycker jag det är lite colt.

Annars är jag numera stolt ägare av en sticksåg. Jag har använt den också. Det gick bra, men den lät ju helt sjukt högt. Jag gillar inte saker som låter högt, vill inte göra väsen av mig. Men den gjorde som sagt jobbet.

Idag har jag inte hört av bluesmannen. Men det är ok. Jag tänker inte ha några förhoppningar ändå och vi sa ju faktiskt redan i fredags att vi skulle höras när han kom hem imorrn kväll. Sen att vi hördes ändå.. Äh, det blir som det blir.

En perfekt dag

Efter att ha blivit akterseglad av min bipolära väninna H, tillbringade jag denna soliga dag i solstolen på balkongen.
Observera att jag inte klagar. Min balkong är, om inte ett av världens underverk, absolut ett av Stockholms. Sol mellan 11 och 21, med en lite "sila genom löven-paus" däremellan runt 17.

Vid 18-tiden tog jag nya fina strandväskan, filten och bubblet och begav mig ner till Vinterviken, för klipphäng, picknick och mys med vännen L, hennes pojkvän F och hennes kompis S, som jag inte hade träffat tidigare.
En perfekt kväll. Prat, skratt, sol, vin.. Diskussioner om dejter, skolpolitiken, självutveckling, hur man söker jobb...
Vi avslutade det hela på lokala hipsterhaket med fantastiska drinkar.

Nu sitter jag här och lyssnar på spellistan jag fick igår. Jag ser verkligen fram emot att träffa den här mannen och bara prata musik. Varenda låt är " åh den här.." Vi har messat lite idag, trots att han försvinner ut i de hälsingska skogarna till land without täckning. Sen att han är fel på flera sätt, det skiter jag i. Jag vill bara prata blues. Han kommer hem på söndag kväll, vi får se.. Det senaste han skickade var nån jäkla smiley som jag var tvungen att googla för att fatta (=tant), jag skickade en vanlig smiley tillbaka...

Edit: Nu skickade han gonatt och en bild på en kakelugn ute i torpet... Jag älskar kakelugnar.

Sova nu kanske. Pappan kommer kvart i tio för att skjutsa mig till Ikea. Wish me luck.

chilla?

Pratade precis med M, som alltid, och ondgjorde mig över karlar. Eller bristen på dem. De intressanta, alltså.
För han idag... Nej. Snäll och trevlig, men nej. Han var i alla fall gullig nog att säga att jag var jättesnygg, även efter jag sagt att det inte klickade.
Men jag är så trött. Så trött på att dejta kille efter kille som jag inte tänder på.
M säger att det ordnar sig. Att jag ska chilla. Och det kan ju han säga, som har typ 4 tjejer på g.
Grejen med min kära vän M är att han är ett hett villebråd. Man i 35-40års-åldern, utan barn, rökfri, snygg, lätt att ha att göra med.. Han har alltid ett gäng snygga, trevliga tjejer på g och ja, jag är avundsjuk. Som tjej i samma läge är man inte riktigt lika attraktiv. Så är det bara. Inte på nätet iaf och det är ju där jag hängt mest nu, eftersom jag aldrig går ut.
Sen att han egentligen vill ha en han inte kan få... Hur typiskt är inte det?

I vilket fall.. Jag behöver komma ut mer i det verkliga livet, så är det bara. Jag ruttnar på nätet. Okej, idag har jag i alla fall fått en jäkligt bra spellista av en kille. Jag är nästan lite kär i honom bara på grund av spellistan, för den är sjukt bra.
Men ändå, jag behöver komma ut. Frågan är bara vart..

göra vad jag vill

Sen kväll, eller natt egentligen, ett glas vin från Spanien och bloggen. Det är semester det.
Just det här att få vara uppe, inte behöva gå och lägga sig för att man ska klara av morgondagen utan att falla ihop av trötthet, det är det som är det sköna. Ledighet. Frihet, jag får göra vad jag vill med min tid.
Idag har jag inte gjort något alls. Det har regnat som bara den, för tydligen kan det bara vara fint väder en dag i taget den här sommaren. Imorgon ska det bli fint igen, säger yr.no. Jag sov länge. Det är som att jag behöver det, kroppen återhämtar sig väl. Jag drömmer så mycket nu också, och så verkligt. I natt drömde jag att jag av misstag råkat bjuda hem flera dejter samtidigt. Det blev en väldigt jobbig stämning i drömmen. Nånstans där vaknade jag och det kändes sjukt verkligt allting. Igår drömde jag att jag skulle gifta mig med en som jag egentligen inte alls ville gifta mig med.

Funderar på det här med dejtandet och tänker att jag lite ska låta det komma. Inte jaga. Dejta, absolut, men framförallt fokusera på mig själv, sången och träningen. För jag vet ju att jag har mycket lättare att träffa folk när jag är nöjd med mig själv. Pratade med M om det här idag och han är så väldigt positiv å mina vägnar. "Det kommer när det är dags, bara ta det lugnt!" Lätt för honom att säga, som dejtar massa snygga tjejer som inte vill annat än att ha nån form av relation med honom.. Fast han hittar ju inte det han vill ha, han heller.

Imorrn ska jag på en fikadejt. Han har försökt få till det i två år, stackaren och nu ska det bli av. Sen ska jag träffa en före detta kollega och äta glass och det ser jag nästan mer fram emot.
Men vem vet?

inte den här gången heller...

Män.
Hur många har jag dejtat i år egentligen? Jag skulle kunna räkna efter, men jag orkar inte. Många är det i alla fall. Jag har jobbat på bra. Betat av.
Hur många har fått det att pirra? Det går att räkna på en hand. Jag behöver inte ens en hand. Den enda som egentligen var intressant, var han innan jul. Han, som liksom bara försvann. Det är väl därför jag minns honom.
Och visst, jag har haft sex. En hel del. Och det allra mesta har varit bra, rent tekniskt, men det där, det lilla extra.. Nej.
Så nu är frågan; Hur svårt ska det vara? Hur många ska jag behöva dejta? Eller så är det som när man letar efter något; man hittar alltid det man söker på sista stället man letar på...
Jag har dejtat två män på tre dagar. Trevliga män med intressanta jobb och rolig fritid. Men jag tänder inte på dem. Kan inte se mig själv kyssa dem. Är jag ytlig? Kanske. Jag vet inte om jag försöker spela utanför min egen liga. Kanske är det den här typen av killar jag ska satsa på? Som sagt, rent intellektuellt är det ju inga problem.
Min ena dejt pratade om kärlekens tre chakran. Hjärta, huvud och kön. Allt måste finnas med, om det ska vara på riktigt. Jag tror han har rätt. Det måste vara hela paketet.

Det var väldigt längesen jag träffade nån som hade det. Som fick mig att känna det.

Jag längtar. Och fortsätter dejta.

Sommar, sommar, sommar

Inser att jag inte legat sen innan Spanien. Hånglat har jag ju gjort och nästan-legat, med Italienaren. Men inte legat.
Nu vill jag ju i och för sig helst ligga med nån jag gillar, nån som det kan bli nåt mer med. Helst. Eller, det är det jag vill, punkt. Dock är det mycket möjligt att det blir andra varianter också, tills jag hittat den där.

Balkongen idag. Varmt, svetten rinner när jag sitter där. Sådär rann det inte när jag var liten. Jag minns hur jag tyckte det var både lite äckligt och häftigt, att ta i så det droppade. Nu behöver jag inte ens ta i. Jag bara sitter där, i solstolen, läser min bok och dricker mitt kaffe.
Sen svettades jag ännu mer då jag cyklade iväg på upptäcksfärd in the hood. Hittade så småningom ner till vattnet, följde strandkanten och hamnade i skogen. Kände mig ganska vilse där ett tag, men sen hittade jag ut.
Ikväll ska jag på dejt. Jag har liksom inga höga förhoppningar, känner mig lite.. Som att jag tappat tron på att det ska finnas nån som jag faktiskt kan falla för och som faller för mig. Men det är en fin kväll, han verkar rolig och det ska bli gott med ett glas rosé.

onödig söndagsångest

Min kropp har inte riktigt förstått att jag har semester. Den är lite söndagsnojig, trots att min hjärna talar om för den att den kan lugna ner sig. Vi ställer ingen klocka imorgon.

En helg in på semestern och jag har varit uppe till fem både fredag och lördag. Inatt/morse när jag skulle cykla hem från webcastandet, messade M. Han hade varit på fest med ett gäng åttiotalister och kände sig gammal och lite uppgiven. Jag blev lite förvånad, för han brukar inte höra av sig på fyllan, men han visste ju att jag skulle vara uppe. I vilket fall, han bad mig komma dit och sova, så jag gjorde det. Det tog ju inte längre tid att cykla dit än hem. Vi satt uppe och pratade om hur vi behöver hitta uteställen där folk är i vår ålder. "Vi måste göra vår grej, vi måste skapa vårt eget. Jag vet att det fanns en mening med att jag flyttade hit och att vi träffades!" Hjärtat. Han var ganska dragen, men jag håller lite med honom ändå. Vi behöver gå ut och vi behöver göra det där folk, som är i alla fall i ungefär samma åldersspann, går. Det är liksom inte intressant med tjugoåringar.
Sen sov vi. Bara sov. Varsitt täcke. Inga problem, faktiskt.
I morse gjorde vi frukost, han bråkade på mig om hur jag öppnade ostpåsen och jag blev förbannad och gick ut på balkongen och sen blev vi sams igen. Ungefär som vanligt, alltså.

Annars har jag varit på dejt. Det var sådär kluvet. En himla intressant människa, men inget klick rent fysiskt. Så jäkla synd, såntdär. Han kom från en stad ganska nära där jag växte upp. Naturligtvis hade vi gemensamma bekanta. Och naturligtvis kom det förbi nån han kände på fiket där vi satt och naturligtvis var den personen i sällskap med en person jag spelat sommarteater med för 20+ år sen. Naturligtvis. Världen är liten, trots allt.

Semester

Äntligen semester.
Äntligen slipper jag ställa klockan. Äntligen kan jag sitta uppe hela natten och sova till halvett om jag vill. Äntligen kan jag ägna en hel dag åt att spela Candy Crush saga om jag vill, utan att ha dåligt samvete för att jag inte GÖR något, för att jag inte utnyttjar tiden...

Min kropp har gått på sparlåga hela veckan. En helt vansinnig trötthet och trögtänkthet, kombinerad med att vilja äta massor av skräp. Det senaste kan i och för sig ha lite att göra med att jag druckit alkohol varje dag, som om jag redan haft semester. Inte mycket, men tillräckligt för att sätta igång skräpmatstarmen tydligen.

Men nu. Tre veckors frihet. Jag ska slappa, träna, äta bra, dricka vin, fika med vänner, cykla till nya stränder, sola på balkongen, läsa böcker, rensa garderoben och lära mig spela ukulele.

Eller inte.