Jag är jätterädd för att trilla ner i depressionen igen. Så rädd, att jag kanske stänger av mer än vad som är bra för mig, jag vet inte.
Det blir bra att träffa den där kuratorn imorgon, då kanske jag kan få lite sorterat i huvudet... Om relationen till mina föräldrar, deras sorg och hur den påverkar mig. För det gör den. Ibland skjuter jag bort min egen sorg för att de är ledsna. Jag tror inte det är så bra, kanske. Och lite råd, på hur jag ska gå vidare. För det är det som är så jobbigt, jag vet inte hur man gör.
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Till mig själv
Det känns okej just nu.
Jag ville skriva det, till mig själv, så att jag kommer ihåg att det kan göra det.
För det kanske inte är okej imorgon. Kanske inte ens om en timme.
Men just nu har jag ett lugn i mig. Inget adrenalin som flödar okontrollerbart. Inget hål i magen. Inga järnband som kramar om bröstkorgen.
Just nu känner jag mig lugn. Och det är ok.
Jag ville skriva det, till mig själv, så att jag kommer ihåg att det kan göra det.
För det kanske inte är okej imorgon. Kanske inte ens om en timme.
Men just nu har jag ett lugn i mig. Inget adrenalin som flödar okontrollerbart. Inget hål i magen. Inga järnband som kramar om bröstkorgen.
Just nu känner jag mig lugn. Och det är ok.
måndag 29 augusti 2011
Förvirrade random tankar
Jag tror jag stängde av efter torsdagen.
Som en vattenkokare, som slår av när vattnet börjat koka. Det blev liksom för mycket sorg på en och samma gång.
På ett sätt är det skönt, på ett annat är jag livrädd för vad som händer om nån slår på den där vattenkokaren igen. Jag skäms nästan lite över att inte gråta hela tiden. Fast jag vet. Jag vet att det är normalt, att kroppen inte orkar. Men idag kände jag mig nästan glad, på kvartettrepet. Och det var så skönt. Sen ringer mamma och jag vet att hon har det jobbigt. Hon är ensam, vi är här och hon är däruppe. Fast jag vet också att hon har massor av vänner, bonusfamilj, omkring sig. Ändå får jag dåligt samvete. Vet knappt ens av vad.
Det är inte det att jag inte gråter. Det gör jag, lite då och då. Men inte sådär som för några dagar sen.
Jag går mest omkring och känner mig lite fel. Fel om jag är för ledsen, fel om jag är för glad. Enda gången det känns riktigt bra är när jag sjunger eller när jag springer.
Jag träffade min kusin igår, vi sprang tillsammans. Hon gick igenom en stor sorg för ca 10 år sen och det var så skönt att prata med nån som varit precis där jag är nu. Som vet och som har kommit vidare. Inte ur, men vidare.
Jag svamlar, jag vet det. Men det är så det är just nu.
Som en vattenkokare, som slår av när vattnet börjat koka. Det blev liksom för mycket sorg på en och samma gång.
På ett sätt är det skönt, på ett annat är jag livrädd för vad som händer om nån slår på den där vattenkokaren igen. Jag skäms nästan lite över att inte gråta hela tiden. Fast jag vet. Jag vet att det är normalt, att kroppen inte orkar. Men idag kände jag mig nästan glad, på kvartettrepet. Och det var så skönt. Sen ringer mamma och jag vet att hon har det jobbigt. Hon är ensam, vi är här och hon är däruppe. Fast jag vet också att hon har massor av vänner, bonusfamilj, omkring sig. Ändå får jag dåligt samvete. Vet knappt ens av vad.
Det är inte det att jag inte gråter. Det gör jag, lite då och då. Men inte sådär som för några dagar sen.
Jag går mest omkring och känner mig lite fel. Fel om jag är för ledsen, fel om jag är för glad. Enda gången det känns riktigt bra är när jag sjunger eller när jag springer.
Jag träffade min kusin igår, vi sprang tillsammans. Hon gick igenom en stor sorg för ca 10 år sen och det var så skönt att prata med nån som varit precis där jag är nu. Som vet och som har kommit vidare. Inte ur, men vidare.
Jag svamlar, jag vet det. Men det är så det är just nu.
fredag 26 augusti 2011
Tack
För alla era kommentarer och för er medkänsla.
Den värmer, den gör det. Det märkliga är att vilka floskler som helst värmer. För jag har insett att de inte är floskler. De är bara sanna.
Jag orkar inte riktigt svara er enskilt, så det får bli så här, men jag vill att ni ska veta att jag läser allt och att det betyder nåt.
Nu måste jag lära mig att gå vidare. Jag vet inte hur man gör. Det här är min ventil. Fortsätt gärna kommentera, även om ni inte vet hur. För det hjälper mig. Och det är väl en sån sak man ska bli bättre på va? Att be om hjälp.
Hörni.
Ta hand om er.
Den värmer, den gör det. Det märkliga är att vilka floskler som helst värmer. För jag har insett att de inte är floskler. De är bara sanna.
Jag orkar inte riktigt svara er enskilt, så det får bli så här, men jag vill att ni ska veta att jag läser allt och att det betyder nåt.
Nu måste jag lära mig att gå vidare. Jag vet inte hur man gör. Det här är min ventil. Fortsätt gärna kommentera, även om ni inte vet hur. För det hjälper mig. Och det är väl en sån sak man ska bli bättre på va? Att be om hjälp.
Hörni.
Ta hand om er.
torsdag 25 augusti 2011
och jag känner mig så ensam.
Bara jag nu. Bara jag som ska buffra mellan mamma och pappa. De sårar varann fast de inte vill och jag vill ta bådas och ingens parti.
Imorgon åker mamma hem till norr och jag är så orolig för att hon ska bli ensam. Jag hoppas och tror att hon inte blir det och jag tror att det är viktigt för henne att få vara huvudperson i sin egen sorg. Här tar pappa över. Inte för att han vill, men för att han är sån. Det märks. Mamma håller det inom sig.
Förut kunde jag prata med min bror om sånt här. Vi kunde dela det, hur de är, våra föräldrar.
Jag har varit stum idag, efteråt. Avstängd.
men nu kom det över mig igen.
Och jag blir så arg och förtvivlad och jag vill bara skrika. Men det gör jag inte.
Bara jag nu. Bara jag som ska buffra mellan mamma och pappa. De sårar varann fast de inte vill och jag vill ta bådas och ingens parti.
Imorgon åker mamma hem till norr och jag är så orolig för att hon ska bli ensam. Jag hoppas och tror att hon inte blir det och jag tror att det är viktigt för henne att få vara huvudperson i sin egen sorg. Här tar pappa över. Inte för att han vill, men för att han är sån. Det märks. Mamma håller det inom sig.
Förut kunde jag prata med min bror om sånt här. Vi kunde dela det, hur de är, våra föräldrar.
Jag har varit stum idag, efteråt. Avstängd.
men nu kom det över mig igen.
Och jag blir så arg och förtvivlad och jag vill bara skrika. Men det gör jag inte.
Farväl
Så.
Idag var det dags.
Visning i kapellet på karolinska.
Bara att komma dit var ju en historia i sig. Vi startade naturligtvis för sent, med tanke på köerna. Natten till idag har vi väl sovit kanske 2-3 timmar, eftersom både min farbror och farmor kom upp. Dessutom körde mina bägge fastrar hit från Göteborg och kom fram ca 5 imorse. Så att vi var lite långsamma i starten var kanske inte så konstigt.
Hursomhelst.
Vi kom fram.
Att se honom ligga där. Liksom uppstoppad, vilket han förstås var. Man såg att de tagit ögonen, för det var liksom märkligt platt under ögonlocken.
De hade gjort honom fin. Sminkat bort den värsta likblekheten, men han var så kall. Iskall. Så hemskt och så oförklarligt orättvist.
Hans vänner kom dit. Några av dem, ett tjugotal. De behövde också se för att förstå.
Jag gav mig ut när vi kom hem. Orkade inte springa, kroppen är för dränerad på energi, men jag var tvungen att vara ensam och att röra på mig. Och jag grät. Jag pratade med min bror och grät.
Och det blir inte bättre.
Idag var det dags.
Visning i kapellet på karolinska.
Bara att komma dit var ju en historia i sig. Vi startade naturligtvis för sent, med tanke på köerna. Natten till idag har vi väl sovit kanske 2-3 timmar, eftersom både min farbror och farmor kom upp. Dessutom körde mina bägge fastrar hit från Göteborg och kom fram ca 5 imorse. Så att vi var lite långsamma i starten var kanske inte så konstigt.
Hursomhelst.
Vi kom fram.
Att se honom ligga där. Liksom uppstoppad, vilket han förstås var. Man såg att de tagit ögonen, för det var liksom märkligt platt under ögonlocken.
De hade gjort honom fin. Sminkat bort den värsta likblekheten, men han var så kall. Iskall. Så hemskt och så oförklarligt orättvist.
Hans vänner kom dit. Några av dem, ett tjugotal. De behövde också se för att förstå.
Jag gav mig ut när vi kom hem. Orkade inte springa, kroppen är för dränerad på energi, men jag var tvungen att vara ensam och att röra på mig. Och jag grät. Jag pratade med min bror och grät.
Och det blir inte bättre.
onsdag 24 augusti 2011
Idag gör det ont. Det gör ont och jag kan inte andas.
Min farbror kommer upp ikväll. Jag hörde hur min pappa pratade med honom i telefon och jag insåg plötsligt att jag inte har nån att prata med på det viset. Aldrig. Jag har inte längre någon bror.
Såna småsaker som påminner. Det är de som gör så ont.
Min farbror kommer upp ikväll. Jag hörde hur min pappa pratade med honom i telefon och jag insåg plötsligt att jag inte har nån att prata med på det viset. Aldrig. Jag har inte längre någon bror.
Såna småsaker som påminner. Det är de som gör så ont.
tisdag 23 augusti 2011
där han dog
Vi var där idag, på olycksplatsen.
Jag ville ju inte först. Ville inte se platsen där min lillebror dog, för det gjorde han ju. Han dog där.
Men vet ni, det var fint.
Hans vänner hade tänt ljus. Lagt dit blommor, gitarrsträngar, salmiakcreme, öl, lappar, hockeytröja och halsduk, sånt som var han. Min lillebror. Jag hade fått sms under dagen att det var fint, att många stod där och pratade om honom, skrattade och grät tillsammans. Precis så var det. Både hans vänner och människor som bara gick förbi, stannade till och greps av eftertanke. Han fortsätter påverka.
Vi träffade mannen som var med honom fram till att ambulansen kom. En andlig man, full av österländsk visdom, som har en yogastudio precis där det hände. Han var tacksam över att ha fått vara där för min bror. Han gav oss sitt kort. "Ring närsomhelst", sa han. "Mitt i natten, närsomhelst!" Och jag tror faktiskt att han menade det. Han såg saker hos oss.
Några fler bitar till pusslet har fallit på plats. Jag är nu ännu mer skeptisk till hur hon som körde bilen inte kunde hinna stanna. Det är en trottoar, för helvete! Man kör över en trottoar för att svänga in på gatan. Hon körde på honom bara nån meter efter trottoarkanten!
Yogamannen visade oss precis vart min bror legat och det var jobbigt. Jag är glad att det regnat så mycket att allt blod sköljts bort, för det var tydligen mycket blod.
Som sagt, jag ville inte åka dit, men jag är glad att jag gjorde det. För det lättade, lite, lite.
Jag ville ju inte först. Ville inte se platsen där min lillebror dog, för det gjorde han ju. Han dog där.
Men vet ni, det var fint.
Hans vänner hade tänt ljus. Lagt dit blommor, gitarrsträngar, salmiakcreme, öl, lappar, hockeytröja och halsduk, sånt som var han. Min lillebror. Jag hade fått sms under dagen att det var fint, att många stod där och pratade om honom, skrattade och grät tillsammans. Precis så var det. Både hans vänner och människor som bara gick förbi, stannade till och greps av eftertanke. Han fortsätter påverka.
Vi träffade mannen som var med honom fram till att ambulansen kom. En andlig man, full av österländsk visdom, som har en yogastudio precis där det hände. Han var tacksam över att ha fått vara där för min bror. Han gav oss sitt kort. "Ring närsomhelst", sa han. "Mitt i natten, närsomhelst!" Och jag tror faktiskt att han menade det. Han såg saker hos oss.
Några fler bitar till pusslet har fallit på plats. Jag är nu ännu mer skeptisk till hur hon som körde bilen inte kunde hinna stanna. Det är en trottoar, för helvete! Man kör över en trottoar för att svänga in på gatan. Hon körde på honom bara nån meter efter trottoarkanten!
Yogamannen visade oss precis vart min bror legat och det var jobbigt. Jag är glad att det regnat så mycket att allt blod sköljts bort, för det var tydligen mycket blod.
Som sagt, jag ville inte åka dit, men jag är glad att jag gjorde det. För det lättade, lite, lite.
måndag 22 augusti 2011
...och det blir inte lättare
Det blir inte det.
Det kommer aldrig att bli det.
Min bror är borta. Min fina bror, som lämnade så stort avtryck i så många människors liv, är borta.
Tack för era ord och tankar. De gör det inte lättare, men de värmer.
Jag dammsuger internet efter ord och kommentarer om min bror just nu. På hans Facebooksida har många, många av hans vänner redan skrivit, lagt ut musik och bilder.
Ikväll träffades flera av hans närmsta vänner, ett tjugotal, och vi kom också dit. Jag trodde det skulle bli hemskt och jobbigt, men det var bra. Fint. Att få träffa och prata med alla dessa människor som tyckte om och blev berörda av min bror. För han berörde. Så mycket. Så många.
Några av hans vänner åkte till olycksplatsen efteråt och lade dit blommor och tände ljus. Så fint, men jag kommer inte klara att gå dit. Jag vet inte om jag nånsin kan röra mig på den delen av söder igen.
Älskade, älskade bror. Det var ju du och jag. Nu är det bara jag. Hur i helvete ska jag klara mig utan dig?
Det kommer aldrig att bli det.
Min bror är borta. Min fina bror, som lämnade så stort avtryck i så många människors liv, är borta.
Tack för era ord och tankar. De gör det inte lättare, men de värmer.
Jag dammsuger internet efter ord och kommentarer om min bror just nu. På hans Facebooksida har många, många av hans vänner redan skrivit, lagt ut musik och bilder.
Ikväll träffades flera av hans närmsta vänner, ett tjugotal, och vi kom också dit. Jag trodde det skulle bli hemskt och jobbigt, men det var bra. Fint. Att få träffa och prata med alla dessa människor som tyckte om och blev berörda av min bror. För han berörde. Så mycket. Så många.
Några av hans vänner åkte till olycksplatsen efteråt och lade dit blommor och tände ljus. Så fint, men jag kommer inte klara att gå dit. Jag vet inte om jag nånsin kan röra mig på den delen av söder igen.
Älskade, älskade bror. Det var ju du och jag. Nu är det bara jag. Hur i helvete ska jag klara mig utan dig?
söndag 21 augusti 2011
Min bror är död
Igår, fredag, blev min bror påkörd av en ouppmärksam förare, som svängde från Renstiernas gata till Åsögatan. Min bror sprang över Åsögatan, blev träffad av vanen och omedelbart medvetslös. Han hade inte ens avvärjningsskador på kroppen. Han var bara skadad från hakan och uppåt. Bara. Han vaknade aldrig upp.
Klockan 14.50 idag förklarades han hjärndöd. Eftersom vi tror att han vill donera sina organ, han var nämligen en människa som ville ge till andra, så kunde de inte stänga av respiratorn, som drivit hans andetag sen han opererats. Vi fick alltså säga adjö till en människa som såg ut som om han bara låg och sov.
Jag hatar människan som gjorde detta.Jag vet att det inte var meningen, men jag kan inte förlåta. Hon borde sett sig för, så enkelt är det.
Det här är det värsta som kan hända.
Jag skiter i om jag går i personlig konkurs. Ingenting är värre än det jag upplevde inatt och det jag upplever nu.
Min bror var en fin människa. En människa som gjorde avtryck. Vad fan skulle han dö för?
Jag vill inte gå och sova. Jag är rädd för att drömma att han lever och sen vakna upp och så är det inte sant.
Han fattas mig. Han fattas mig så oerhört. Det var ju han och jag, liksom.
Men inte längre.
Nu är det bara jag.
Och det gör så ont.
Klockan 14.50 idag förklarades han hjärndöd. Eftersom vi tror att han vill donera sina organ, han var nämligen en människa som ville ge till andra, så kunde de inte stänga av respiratorn, som drivit hans andetag sen han opererats. Vi fick alltså säga adjö till en människa som såg ut som om han bara låg och sov.
Jag hatar människan som gjorde detta.Jag vet att det inte var meningen, men jag kan inte förlåta. Hon borde sett sig för, så enkelt är det.
Det här är det värsta som kan hända.
Jag skiter i om jag går i personlig konkurs. Ingenting är värre än det jag upplevde inatt och det jag upplever nu.
Min bror var en fin människa. En människa som gjorde avtryck. Vad fan skulle han dö för?
Jag vill inte gå och sova. Jag är rädd för att drömma att han lever och sen vakna upp och så är det inte sant.
Han fattas mig. Han fattas mig så oerhört. Det var ju han och jag, liksom.
Men inte längre.
Nu är det bara jag.
Och det gör så ont.
fredag 19 augusti 2011
okej, så här blev det
Tråkigt? Okej?
Jag vet inte, känner mig bara inte så snygg idag. Det blev lite av en opepp när tjockklänningen plötsligt inte passade.
Men skitsamma. Det lär ju bara vara tjejer där ändå.
Jag vet inte, känner mig bara inte så snygg idag. Det blev lite av en opepp när tjockklänningen plötsligt inte passade.
Men skitsamma. Det lär ju bara vara tjejer där ändå.
försök till pepp
Försöker peppa mig själv inför kvällen.
Oavsett hur fattig jag är ska jag i alla fall få gå ut och ha grymt trevligt ikväll. Få gratis mat och gratis vin. Det är inte helt fel, det.
Jag har badat, fixat håret (fast det blir inte riktigt bra) och sminkat mig. Snart kommer pappa med bilen, som jag ska låna i helgen.
Det regnar, men det skiter jag i.
Jag kunde inte ha klänningen jag tänkt. Fast det är min tjockklänning som jag hade när jag vägde mest hittills. Jag verkar ha jobbat upp musklerna kring bröstkorgen, för det är där det skiter sig.
På måndag ska jag ringa soc och se om jag kan få ett tillfälligt lån därifrån. Och så håller vi tummarna för att a-kassan vill ge tillbaka lite av allt jag betalat in genom åren.
Och så finns det ju alltid de som har det värre. Allt är en fråga om perspektiv. Det gäller att komma ihåg det.
Oavsett hur fattig jag är ska jag i alla fall få gå ut och ha grymt trevligt ikväll. Få gratis mat och gratis vin. Det är inte helt fel, det.
Jag har badat, fixat håret (fast det blir inte riktigt bra) och sminkat mig. Snart kommer pappa med bilen, som jag ska låna i helgen.
Det regnar, men det skiter jag i.
Jag kunde inte ha klänningen jag tänkt. Fast det är min tjockklänning som jag hade när jag vägde mest hittills. Jag verkar ha jobbat upp musklerna kring bröstkorgen, för det är där det skiter sig.
På måndag ska jag ringa soc och se om jag kan få ett tillfälligt lån därifrån. Och så håller vi tummarna för att a-kassan vill ge tillbaka lite av allt jag betalat in genom åren.
Och så finns det ju alltid de som har det värre. Allt är en fråga om perspektiv. Det gäller att komma ihåg det.
Men här kommer ett till..
Förlåt, men jag kan inte låta bli.
Plan B gick åt skogen. Det är klart jag inte får låna pengar när jag är arbetslös! Borde jag ju ha fattat själv.
Fast jag tänkte inte så långt. Jag har ju liksom inte varit arbetslös förut.
Det här suger så hårt. Jag ska aldrig vara arbetslös mer. Never ever.
Det här med företaget kan jag glömma just nu. Har ingen energi alls till att tänka på det nu när jag är i ekonomiskt kaos.
Jag mår skit av det här.
Plan C då. Låna av mamma och pappa. Fy fan.
Plan B gick åt skogen. Det är klart jag inte får låna pengar när jag är arbetslös! Borde jag ju ha fattat själv.
Fast jag tänkte inte så långt. Jag har ju liksom inte varit arbetslös förut.
Det här suger så hårt. Jag ska aldrig vara arbetslös mer. Never ever.
Det här med företaget kan jag glömma just nu. Har ingen energi alls till att tänka på det nu när jag är i ekonomiskt kaos.
Jag mår skit av det här.
Plan C då. Låna av mamma och pappa. Fy fan.
Klädinlägg, värsta modebloggen! Hjälp...
Håll i hatten! Ett inlägg som inte handlar om Antoinettes dåliga ekonomi...
Jag har ju som sagt blivit medbjuden på Guldknappen imorrn, av finaste Maria. Guldknappen är en modegrej. Självklart kommer då frågan; vad ha på sig??? Jag tänker lilla svarta (för att jag har gått upp lite i vikt och svart känner jag mig bekväm i), långt, vitt "knutet" pärlhalsband, samt pärlörhängen och eventuellt pärlarmband. Till det ett par svarta pumps, med dragkedja. För att det typ är de svarta, snygga skor jag har, som jag kommer på i alla fall. Ska inventera skoförrådet imorrn.
Svart och vitt är klassiskt, tänker jag. Eller blir det tråkigt?
Jag har ju som sagt blivit medbjuden på Guldknappen imorrn, av finaste Maria. Guldknappen är en modegrej. Självklart kommer då frågan; vad ha på sig??? Jag tänker lilla svarta (för att jag har gått upp lite i vikt och svart känner jag mig bekväm i), långt, vitt "knutet" pärlhalsband, samt pärlörhängen och eventuellt pärlarmband. Till det ett par svarta pumps, med dragkedja. För att det typ är de svarta, snygga skor jag har, som jag kommer på i alla fall. Ska inventera skoförrådet imorrn.
Svart och vitt är klassiskt, tänker jag. Eller blir det tråkigt?
Ingen jättebra bild, jag vet, men ni får en idé om det i alla fall.
Och så en stickad sjalgrej till, om det blir kallt. Tänkte jag.
Såhär:
Vad tror ni?
torsdag 18 augusti 2011
Waa, waa, waa... Fast lite positivt också. Som tur är.
Det är en klagoblogg just nu detta, men det är det jag behöver. Få skriva av mig ångesten.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra i månadsskiftet, om inte a-kassan snabbar på. Så vitt jag vet finns ingen jag kan låna av och vad banken säger nu när jag är arbetslös kan jag ju bara gissa.
Även om jag skulle få massor av vick, så får jag inga pengar förrän månaden efter. Typ i oktober, då.
Om jag bara visste att jag skulle få a-kassa så skulle jag fan kunna ta ett sms-lån eller nåt. För då kan jag ju betala tillbaka hela skiten på en gång, så slipper man alla vidriga räntor.
Imorgon ska jag ringa min bank och kolla om det går att lägga på lite på mitt existerande lån. Jag ska ringa skatteverket också, och kolla vart mina skattepengar har tagit vägen. Och så ska jag följa upp några av jobben jag sökt. Ringa och kolla om ansökan kommit in, påminna om min existens, liksom.
Jag märker dessutom att jag lätt trillar in i dåliga beteenden. Deppressionsbeteenden. Jag är inte där, absolut inte, men jag måste hålla koll. Inte låta bli att göra roliga saker för att jag känner mig seg och tråkig. Till exempel.
Det finns en liten ljuspunkt i mitt elände. Dels är det fina Maria, som bjudit med mig på Guldknappen imorgon. Gott sällskap, gratis mat, vin och goodiebag! Det ska bli så kul!
Sen kom jag på en sak. För flera år sen strulade jag med en kille, som sen aldrig hörde av sig. Pinsamt nog kom jag inte ihåg vad han hette, heller.. Men, han glömde i alla fall sin klocka och kom aldrig tillbaka efter den. Det är en ganska sjysst klocka och nu har jag bestämt mig för att panta den. Kanske kan få några hundra, så jag kan köpa lite mat i alla fall.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra i månadsskiftet, om inte a-kassan snabbar på. Så vitt jag vet finns ingen jag kan låna av och vad banken säger nu när jag är arbetslös kan jag ju bara gissa.
Även om jag skulle få massor av vick, så får jag inga pengar förrän månaden efter. Typ i oktober, då.
Om jag bara visste att jag skulle få a-kassa så skulle jag fan kunna ta ett sms-lån eller nåt. För då kan jag ju betala tillbaka hela skiten på en gång, så slipper man alla vidriga räntor.
Imorgon ska jag ringa min bank och kolla om det går att lägga på lite på mitt existerande lån. Jag ska ringa skatteverket också, och kolla vart mina skattepengar har tagit vägen. Och så ska jag följa upp några av jobben jag sökt. Ringa och kolla om ansökan kommit in, påminna om min existens, liksom.
Jag märker dessutom att jag lätt trillar in i dåliga beteenden. Deppressionsbeteenden. Jag är inte där, absolut inte, men jag måste hålla koll. Inte låta bli att göra roliga saker för att jag känner mig seg och tråkig. Till exempel.
Det finns en liten ljuspunkt i mitt elände. Dels är det fina Maria, som bjudit med mig på Guldknappen imorgon. Gott sällskap, gratis mat, vin och goodiebag! Det ska bli så kul!
Sen kom jag på en sak. För flera år sen strulade jag med en kille, som sen aldrig hörde av sig. Pinsamt nog kom jag inte ihåg vad han hette, heller.. Men, han glömde i alla fall sin klocka och kom aldrig tillbaka efter den. Det är en ganska sjysst klocka och nu har jag bestämt mig för att panta den. Kanske kan få några hundra, så jag kan köpa lite mat i alla fall.
onsdag 17 augusti 2011
Jaha. Nu förstår jag.
Ont i halsen, feber (okej, väldigt lite feber, men ändå!) PMS och skit.
Inte undra på att jag varit kranky de senaste dagarna.
Har i alla fall anmält mig till vikariepoolen idag, sa att jag kunde börja jobba på måndag. Så vi får väl se vad som händer nu.
För tillfället sitter jag och fantiserar om allt jag ska handla när jag kommer på fötter igen. Då tänkte jag vara smalare också, för det kommer ju att ta tid. Jag ska bli sjukt ekonomisk, har jag tänkt.
Nu ska jag först och främst fixa jobb, så jag kan betala mina räkningar. All of them. Sen ska jag klippa kreditkorten. No more kredit. Cash is king.
Inte undra på att jag varit kranky de senaste dagarna.
Har i alla fall anmält mig till vikariepoolen idag, sa att jag kunde börja jobba på måndag. Så vi får väl se vad som händer nu.
För tillfället sitter jag och fantiserar om allt jag ska handla när jag kommer på fötter igen. Då tänkte jag vara smalare också, för det kommer ju att ta tid. Jag ska bli sjukt ekonomisk, har jag tänkt.
Nu ska jag först och främst fixa jobb, så jag kan betala mina räkningar. All of them. Sen ska jag klippa kreditkorten. No more kredit. Cash is king.
tisdag 16 augusti 2011
ångest, ångest, ångest
Alltså, jag mår verkligen inte bra av den här arbetslösheten.
Eller avsaknaden av inkomst, skulle jag kanske säga. Det är enormt jobbigt att inte veta när pengar kommer in nästa gång. Just nu har jag inte ens råd att köpa mjölk till kaffet. På riktigt. Det är noll och minus på alla konton, inklusive kreditkorten.
Jag vill inte ens tänka på de räkningar som ännu inte är betalda, för att inte tala om de som kommer nästa månad.
Jag märker att jag liksom blir lamslagen av situationen, trots mina scheman och veckomål. Det är jättejobbigt bara att motivera mig själv att stiga upp för klockan 10.
Idag har jag i alla fall varit ute och sprungit en liten runda och ikväll blir det yoga.
Eller avsaknaden av inkomst, skulle jag kanske säga. Det är enormt jobbigt att inte veta när pengar kommer in nästa gång. Just nu har jag inte ens råd att köpa mjölk till kaffet. På riktigt. Det är noll och minus på alla konton, inklusive kreditkorten.
Jag vill inte ens tänka på de räkningar som ännu inte är betalda, för att inte tala om de som kommer nästa månad.
Jag märker att jag liksom blir lamslagen av situationen, trots mina scheman och veckomål. Det är jättejobbigt bara att motivera mig själv att stiga upp för klockan 10.
Idag har jag i alla fall varit ute och sprungit en liten runda och ikväll blir det yoga.
måndag 15 augusti 2011
mitt spännande, händelserika liv
...lyser med sin frånvaro.
Ännu en trist dag vid datorn.
Trodde väl aldrig att jag skulle säga det, men jag saknar att jobba. Lite, i alla fall. Att ha ett sammanhang att gå till.
Visst är det skönt att inte behöva stiga upp aptidigt och att få rå sin tid, men samtidigt...
Det är tur att jag har sången, så jag kommer ut och träffar folk några gånger i veckan ändå. Idag, till exempel. Fast det var inget höjdarrep idag. Det blir väl sällan det efter ett sånt rep som vi hade senast. Det var ju så kort emellan också, så vi hade inte hunnit repa så mycket hemma och det märktes. Det är svårt, det där. Jag känner ju, hör ju i huvudet, hur det ska låta och jag vill att det ska låta så på en gång, men det måste få ta den tid det tar. Jag vet det. Ändå blir jag lite frustrerad.
Inte har jag sprungit idag heller. Skulle ut på en promenad, men då ringde pappa och behövde skjuts. Eftersom jag hade hans bil var det bara att sätta sig bakom ratten.
Jag tappar lite när jag inte har rutiner! Jag försöker skapa mina egna, men det är inte helt lätt när man inte måste.
På onsdag ska jag i alla fall på ett möte på en vikariepool. Jag måste ju få in pengar nånstans, även om det inte är så kul att vicka.
Jaha. Det var mitt spännande liv idag. Tjoho.
Ännu en trist dag vid datorn.
Trodde väl aldrig att jag skulle säga det, men jag saknar att jobba. Lite, i alla fall. Att ha ett sammanhang att gå till.
Visst är det skönt att inte behöva stiga upp aptidigt och att få rå sin tid, men samtidigt...
Det är tur att jag har sången, så jag kommer ut och träffar folk några gånger i veckan ändå. Idag, till exempel. Fast det var inget höjdarrep idag. Det blir väl sällan det efter ett sånt rep som vi hade senast. Det var ju så kort emellan också, så vi hade inte hunnit repa så mycket hemma och det märktes. Det är svårt, det där. Jag känner ju, hör ju i huvudet, hur det ska låta och jag vill att det ska låta så på en gång, men det måste få ta den tid det tar. Jag vet det. Ändå blir jag lite frustrerad.
Inte har jag sprungit idag heller. Skulle ut på en promenad, men då ringde pappa och behövde skjuts. Eftersom jag hade hans bil var det bara att sätta sig bakom ratten.
Jag tappar lite när jag inte har rutiner! Jag försöker skapa mina egna, men det är inte helt lätt när man inte måste.
På onsdag ska jag i alla fall på ett möte på en vikariepool. Jag måste ju få in pengar nånstans, även om det inte är så kul att vicka.
Jaha. Det var mitt spännande liv idag. Tjoho.
söndag 14 augusti 2011
Typisk söndag utan soffmys
Jag känner mig ledsen och lite ynklig.
Läser om soffmys och parhelger på facebook och jag undrar; varför får inte jag soffmysa? Varför vill ingen soffmysa med mig?
Jag skulle kunna ge jävligt mycket för nån att soffmysa med just precis nu...
Är astrött på att vara själv och undrar vad det är för fel? Varför hittar inte jag nån?
Önskar att jag var mindre kräsen.
Läser om soffmys och parhelger på facebook och jag undrar; varför får inte jag soffmysa? Varför vill ingen soffmysa med mig?
Jag skulle kunna ge jävligt mycket för nån att soffmysa med just precis nu...
Är astrött på att vara själv och undrar vad det är för fel? Varför hittar inte jag nån?
Önskar att jag var mindre kräsen.
kalldusch
Så fick jag mail på fejjan från honom.
Bla bla bla, jag har nog träffat nån.
Jaha. Så roligt för dig. Grattis.
Vad är det för fel på mej?????
Och så blir jag så less på mig själv, för jag ville ju inte ens ha honom, med alla hans problem. Ändå kommer egot och bara: Han ville inte ha dig. Du dög inte.
Skit.
Bla bla bla, jag har nog träffat nån.
Jaha. Så roligt för dig. Grattis.
Vad är det för fel på mej?????
Och så blir jag så less på mig själv, för jag ville ju inte ens ha honom, med alla hans problem. Ändå kommer egot och bara: Han ville inte ha dig. Du dög inte.
Skit.
från oseriös flört till... ja vadå?
Idag var det riktigt nära att jag träffade msn-killen.
Var ute i Täby på en kick-off med stämman i kören, när jag plötsligt fick ett mess från okänt nummer. Det visade sig vara han. Jag har ju inte ett helt vanligt efternamn, så han hade hittat mig på eniro. "Det var bara ett infall", bedyrade han, han är inte nån stalker... Trodde jag väl inte heller, men jag blev lite förvånad.
I alla fall, vi messade lite fram och tillbaka, han menade på att jag skulle komma in till stan. När jag satte mig i bilen för att åka hem (ja, jag var nykter hela kvällen!) messade vi lite till och plötsligt ringer han.
Ett tag var jag lite inne på att faktiskt möta upp honom, och inte fega ur som sist, men när jag kom hem insåg jag att klockan skulle bli över två innan jag var i stan. Jag ville ju inte ta bilen in. Kändes lite sent, plus att jag är tokpank, så jag bangade till slut. Det är ju det där med att han har tjej också. Även om det lät på honom som om det var på väg att avslutas, men det är klart att han kan säga så till mig.
Fast nu är jag rätt nyfiken på honom, som person. Efter vårt msn-maraton förra helgen, då vi faktiskt pratade "normalt" om lite djupare grejer, så blev jag det. Han gick liksom från oseriös flört på nätet till en riktig person, nån som skulle kunna vara intressant att träffa.
Ja, vi får väl se.
Just nu känns det bara lite bra för självförtroendet att man är så intressant för nån att han snokar rätt på ens nummer. Jag vilar i det. Oavsett.
Var ute i Täby på en kick-off med stämman i kören, när jag plötsligt fick ett mess från okänt nummer. Det visade sig vara han. Jag har ju inte ett helt vanligt efternamn, så han hade hittat mig på eniro. "Det var bara ett infall", bedyrade han, han är inte nån stalker... Trodde jag väl inte heller, men jag blev lite förvånad.
I alla fall, vi messade lite fram och tillbaka, han menade på att jag skulle komma in till stan. När jag satte mig i bilen för att åka hem (ja, jag var nykter hela kvällen!) messade vi lite till och plötsligt ringer han.
Ett tag var jag lite inne på att faktiskt möta upp honom, och inte fega ur som sist, men när jag kom hem insåg jag att klockan skulle bli över två innan jag var i stan. Jag ville ju inte ta bilen in. Kändes lite sent, plus att jag är tokpank, så jag bangade till slut. Det är ju det där med att han har tjej också. Även om det lät på honom som om det var på väg att avslutas, men det är klart att han kan säga så till mig.
Fast nu är jag rätt nyfiken på honom, som person. Efter vårt msn-maraton förra helgen, då vi faktiskt pratade "normalt" om lite djupare grejer, så blev jag det. Han gick liksom från oseriös flört på nätet till en riktig person, nån som skulle kunna vara intressant att träffa.
Ja, vi får väl se.
Just nu känns det bara lite bra för självförtroendet att man är så intressant för nån att han snokar rätt på ens nummer. Jag vilar i det. Oavsett.
fredag 12 augusti 2011
Ekonomisk kris. På riktigt.
Jag var precis med om en fruktansvärt pinsam sak.
Ni vet när man är och handlar. Man plockar på sig och kommer så småningom fram till kassan. Lassar upp allt på bandet, ska betala... Och så går inte köpet igenom.
Det hände mig nu. Jag hade inga pengar. Pank. Snorpank.
Inte vet jag när det kommer in pengar heller. Jag väntar på skattepengarna, men de skulle kommit den här veckan. Jag har inte sett röken av dem, inte inne på min sida på skatteverket heller. Vete fan när de kommer. Jag väntar på att a-kassan ska kunna bestämma sig för att ge mig ersättning, men det verkar också ta tid, på grund av ett extra papper som skulle in om sjuklön.
Jag skjuter undan tanken på räkningarna som fortfarande inte är betalda, men det ser inte ljust ut just nu.
Jag vet ärligt talat inte om jag har råd att satsa på eget just nu. Kanske måste jag vänta ett år till och verkligen se till att spara ihop en buffert. Kanske måste jag ta nåt trist jobb som jag inte vill ha, så jag har råd att existera. Det kan ju också hända att jag skulle kunna få ett roligt jobb, i och för sig. Det vore väl det bästa just nu. Fast lite suger det med, för jag ville ju verkligen prova. Det är väl inget som säger att jag inte kan köra ändå, på fritiden, men det blir motigare.
Kan jag inte bara vinna på lotto eller nåt?!
Fast just det. Då måste man ha råd att köpa en lott.
Ni vet när man är och handlar. Man plockar på sig och kommer så småningom fram till kassan. Lassar upp allt på bandet, ska betala... Och så går inte köpet igenom.
Det hände mig nu. Jag hade inga pengar. Pank. Snorpank.
Inte vet jag när det kommer in pengar heller. Jag väntar på skattepengarna, men de skulle kommit den här veckan. Jag har inte sett röken av dem, inte inne på min sida på skatteverket heller. Vete fan när de kommer. Jag väntar på att a-kassan ska kunna bestämma sig för att ge mig ersättning, men det verkar också ta tid, på grund av ett extra papper som skulle in om sjuklön.
Jag skjuter undan tanken på räkningarna som fortfarande inte är betalda, men det ser inte ljust ut just nu.
Jag vet ärligt talat inte om jag har råd att satsa på eget just nu. Kanske måste jag vänta ett år till och verkligen se till att spara ihop en buffert. Kanske måste jag ta nåt trist jobb som jag inte vill ha, så jag har råd att existera. Det kan ju också hända att jag skulle kunna få ett roligt jobb, i och för sig. Det vore väl det bästa just nu. Fast lite suger det med, för jag ville ju verkligen prova. Det är väl inget som säger att jag inte kan köra ändå, på fritiden, men det blir motigare.
Kan jag inte bara vinna på lotto eller nåt?!
Fast just det. Då måste man ha råd att köpa en lott.
torsdag 11 augusti 2011
Sorgligt, men vackert
Försöker repa på en av kvartettens nya låtar, men så fort jag slutar tänka noter och istället fokuserar på vad jag sjunger, så börjar jag gråta.
Så fruktansvärt sorglig sång. Och sjukt vacker. Ännu vackrare a cappella, faktiskt.
Frågan är bara hur jag ska kunna sjunga den från hjärtat utan att gråta varje gång...
Så fruktansvärt sorglig sång. Och sjukt vacker. Ännu vackrare a cappella, faktiskt.
Frågan är bara hur jag ska kunna sjunga den från hjärtat utan att gråta varje gång...
onsdag 10 augusti 2011
svaret på mailet
Jag har ju glömt att berätta.
Visst kom det ett mail till från honom. Sent på kvällen, så jag hade nästan börjat undra. Fast han har alltid hållit det han sagt innan, så varför skulle han sluta nu.
Tja.
Det var ett fint mail. Att han var glad över att han träffat mig, att han saknat mig, men att han förstår vad jag menar och att han inte vill stå i vägen för att jag ska träffa nån annan, nån som vill det jag vill. Jaha.
Han är en fin kille, trots allt. Men inte för mig. Den här gången heller.
Synd på så rara ärtor..
Visst kom det ett mail till från honom. Sent på kvällen, så jag hade nästan börjat undra. Fast han har alltid hållit det han sagt innan, så varför skulle han sluta nu.
Tja.
Det var ett fint mail. Att han var glad över att han träffat mig, att han saknat mig, men att han förstår vad jag menar och att han inte vill stå i vägen för att jag ska träffa nån annan, nån som vill det jag vill. Jaha.
Han är en fin kille, trots allt. Men inte för mig. Den här gången heller.
Synd på så rara ärtor..
Det är okej, faktiskt
Trots en seg start har jag fått ganska mycket gjort idag.
Det funkar rätt bra med att göra upp ett schema för varje dag. Inte för att jag alltid gör just det jag planerat, men jag slipper den där känslan av att jag inte gör det jag borde.
Det är ju så. Jag funkar bäst med struktur. Det är då jag mår bra.
Fast just nu mår jag sådär. Psyket är rätt ok idag, men kroppen hänger inte riktigt med. Jag sov till 11, bara en sån sak. Skulle sprungit idag, men jag tror jag skjuter upp det till imorgon. Känner mig liksom hängig, som om en förkylning vore på g. En ordentlig natts sömn inatt med, så tar jag en runda imorgon. Bara jag kommer ut tre gånger den här veckan är det lugnt. Dessutom tog jag ju 40 extraminuter på crosstrainern igår, så jag ligger fortfarande på plus träningsmässigt.
Det funkar rätt bra med att göra upp ett schema för varje dag. Inte för att jag alltid gör just det jag planerat, men jag slipper den där känslan av att jag inte gör det jag borde.
Det är ju så. Jag funkar bäst med struktur. Det är då jag mår bra.
Fast just nu mår jag sådär. Psyket är rätt ok idag, men kroppen hänger inte riktigt med. Jag sov till 11, bara en sån sak. Skulle sprungit idag, men jag tror jag skjuter upp det till imorgon. Känner mig liksom hängig, som om en förkylning vore på g. En ordentlig natts sömn inatt med, så tar jag en runda imorgon. Bara jag kommer ut tre gånger den här veckan är det lugnt. Dessutom tog jag ju 40 extraminuter på crosstrainern igår, så jag ligger fortfarande på plus träningsmässigt.
tisdag 9 augusti 2011
Blä, blä, blä! Lika bra att spy ut skiten...
Det var tydligen inte det där jag trodde, i ansiktet alltså, utan bara "vanliga" eksem.
Spelar roll. Jag är fortfarande röd runt näsan och munnen, lite runt ögonen också.
Alla pengar jag (inte) hade gick åt till läkarbesök och kortisonsalva, så istället för att dricka öl och lyssna på jazz på Mardi Gras-fest, sitter jag hemma och äter knäckemackor.
Lika bra kanske. Jag får ju inte sminka mig, så jag ser hemsk ut. Och så kom jag iväg och yogade.
Vilket var bra, eftersom jag smäller i mig mackor, som sagt. Med hjälp av yoga och crosstrainer ligger jag i alla fall hyfsat jämnt upp idag.
Åh, så tröttsamt med gnälliga inlägg, men den här dagen har inte mycket funkat.
Hoppas på en bättre dag imorrn.
Spelar roll. Jag är fortfarande röd runt näsan och munnen, lite runt ögonen också.
Alla pengar jag (inte) hade gick åt till läkarbesök och kortisonsalva, så istället för att dricka öl och lyssna på jazz på Mardi Gras-fest, sitter jag hemma och äter knäckemackor.
Lika bra kanske. Jag får ju inte sminka mig, så jag ser hemsk ut. Och så kom jag iväg och yogade.
Vilket var bra, eftersom jag smäller i mig mackor, som sagt. Med hjälp av yoga och crosstrainer ligger jag i alla fall hyfsat jämnt upp idag.
Åh, så tröttsamt med gnälliga inlägg, men den här dagen har inte mycket funkat.
Hoppas på en bättre dag imorrn.
En dag då livet suger
Det här är verkligen inte min dag. Alls.
Jag har lite ångest nu. Inte så lite heller.
A-kassan strular och vill ha konstiga intyg för att kunna besluta om ersättning. Jag är rädd att det slutar med att jag inte får någon och vad fan gör jag då? Går i personlig konkurs?
Jag vill verkligen inte tillbaka till det yrkesområde som jag lämnat, jag vill prova att starta eget och få jobba med det jag vill, men det verkar inte vara möjligt just nu. Det lutar åt att jag får ta ännu ett jobb jag inte vill ha, bara för att tjäna pengar och överleva.
En sista utväg finns och det är starta-egetbidrag. Jag vet inte om man kan få det för sån verksamhet som jag vill driva, men det är värt att kolla upp. Jag vet inte ens varför jag inte gjort det tidigare.
Som grädde på moset har jag fått utslag i ansiktet. Röda, fula, nariga eksem. Jag har sökt lite på nätet och det verkar vara nåt som heter perioral dermatit. För att bli fri från det måste man äta antibiotika, samt inte använda smink på flera veckor. Men så kul. Så jag ska till doktorn kvart över ett och få punga ut med ännu mer pengar. Hej kreditgräns!
Jävla skitdag. Inte kan jag tröstäta heller, för då blir jag ju tjock dessutom. Jag får gå och träna sen, så får jag ut lite ångest i alla fall.
Sa jag att det regnar..?
Jag har lite ångest nu. Inte så lite heller.
A-kassan strular och vill ha konstiga intyg för att kunna besluta om ersättning. Jag är rädd att det slutar med att jag inte får någon och vad fan gör jag då? Går i personlig konkurs?
Jag vill verkligen inte tillbaka till det yrkesområde som jag lämnat, jag vill prova att starta eget och få jobba med det jag vill, men det verkar inte vara möjligt just nu. Det lutar åt att jag får ta ännu ett jobb jag inte vill ha, bara för att tjäna pengar och överleva.
En sista utväg finns och det är starta-egetbidrag. Jag vet inte om man kan få det för sån verksamhet som jag vill driva, men det är värt att kolla upp. Jag vet inte ens varför jag inte gjort det tidigare.
Som grädde på moset har jag fått utslag i ansiktet. Röda, fula, nariga eksem. Jag har sökt lite på nätet och det verkar vara nåt som heter perioral dermatit. För att bli fri från det måste man äta antibiotika, samt inte använda smink på flera veckor. Men så kul. Så jag ska till doktorn kvart över ett och få punga ut med ännu mer pengar. Hej kreditgräns!
Jävla skitdag. Inte kan jag tröstäta heller, för då blir jag ju tjock dessutom. Jag får gå och träna sen, så får jag ut lite ångest i alla fall.
Sa jag att det regnar..?
måndag 8 augusti 2011
Kommer jag någonsin?
Jag börjar undra.
Ska jag någonsin få känna närhet igen?
Någon som tar i mig med ömhet, eller med lusta.
Någon som smeker min arm, föser undan mitt hår från ansiktet.
Någon som håller sin hand på mitt lår när vi sitter bredvid varann i soffan, bara för att han vill känna att jag är där.
Jag har sånt enormt behov av närhet och just nu känns det som om jag aldrig kommer att ha någon nära mig igen.
Ska jag någonsin få känna närhet igen?
Någon som tar i mig med ömhet, eller med lusta.
Någon som smeker min arm, föser undan mitt hår från ansiktet.
Någon som håller sin hand på mitt lår när vi sitter bredvid varann i soffan, bara för att han vill känna att jag är där.
Jag har sånt enormt behov av närhet och just nu känns det som om jag aldrig kommer att ha någon nära mig igen.
Jaa, jag vet inte jag..
Jag mailade honom förresten, äntligen. Igår blev det gjort.
Jag skrev typ att vi inte är ute efter samma saker och att om vi skulle fortsätta umgås så intensivt skulle jag trilla dit på andra känslor än kompiskänslor. Det vill jag inte. Och att jag gillar honom och uppskattar honom, men att jag behöver lägga min energi på att dejta killar som är ute efter samma sak som jag.
Idag hade han svarat. Han skrev att han blev jätteglad att höra ifrån mig och att han skulle skriva ett längre mail ikväll när han hade tid, men att han ändå ville ge ifrån sig ett livstecken.
Jaha. Ja, vi får väl se. Jag vet vart jag står, i alla fall.
Jag skrev typ att vi inte är ute efter samma saker och att om vi skulle fortsätta umgås så intensivt skulle jag trilla dit på andra känslor än kompiskänslor. Det vill jag inte. Och att jag gillar honom och uppskattar honom, men att jag behöver lägga min energi på att dejta killar som är ute efter samma sak som jag.
Idag hade han svarat. Han skrev att han blev jätteglad att höra ifrån mig och att han skulle skriva ett längre mail ikväll när han hade tid, men att han ändå ville ge ifrån sig ett livstecken.
Jaha. Ja, vi får väl se. Jag vet vart jag står, i alla fall.
Träning och mat, mat och träning...
Om det här för tillfället bli omvandlat till en tränings- och viktblogg, så får ni stå ut. Det är min ego-blogg, så jag skriver vad jag vill!
Idag kom jag i alla fall ut, men det var tungt. Herregud, så tungt. Absolut det värsta passet hittills.
Glöm springa. Glöm att hålla farten. Tänk långsam, långsam jogg, så ligger det hyfsat nära sanningen.
Och så vågen då. Fy fan. Jag tror iofs, hoppas, att jag är lite svullen i kroppen och att det är anledningen till den hisnande siffran.
Kör en kick-start denna vecka med Nutrilett varvat med proteinrik mat, men tanken är långsiktig.
Nu är jag i alla fall jäkligt peppad på att leva sunt! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre då, både i kropp och själ.
Idag kom jag i alla fall ut, men det var tungt. Herregud, så tungt. Absolut det värsta passet hittills.
Glöm springa. Glöm att hålla farten. Tänk långsam, långsam jogg, så ligger det hyfsat nära sanningen.
Och så vågen då. Fy fan. Jag tror iofs, hoppas, att jag är lite svullen i kroppen och att det är anledningen till den hisnande siffran.
Kör en kick-start denna vecka med Nutrilett varvat med proteinrik mat, men tanken är långsiktig.
Nu är jag i alla fall jäkligt peppad på att leva sunt! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre då, både i kropp och själ.
söndag 7 augusti 2011
Grusade planer
Springa idag ja.
Jodå. Om inte syndafloden hade kommit. Så pass hard core är jag inte att jag ger mig ut i ösregn och åska.
Fast jag mår lite dåligt av det, ska ni veta, att inte kunna genomföra det jag planerat och tänkt mig.
Jag ska i och för sig träna core och yoga idag, men det vore ju nice att hinna med lite kondition också. Kanske kan jag hinna ner innan det andra börjar och köra lite. Så gör vi! Ska bara hinna äta lite lunch först.
Edit. Jag måste sluta att ställa såna krav på mig själv. Det blir så antingen eller och det är då jag brukar falla. Jag ska inte göra det misstaget igen. Nu missade jag en löpning denna vecka. Jaha. So be it. Nästa vecka kör vi tre gånger igen. En vecka i taget, ingen stress. Yoga och core idag blir alldeles, alldeles lagom.
Jodå. Om inte syndafloden hade kommit. Så pass hard core är jag inte att jag ger mig ut i ösregn och åska.
Fast jag mår lite dåligt av det, ska ni veta, att inte kunna genomföra det jag planerat och tänkt mig.
Jag ska i och för sig träna core och yoga idag, men det vore ju nice att hinna med lite kondition också. Kanske kan jag hinna ner innan det andra börjar och köra lite. Så gör vi! Ska bara hinna äta lite lunch först.
Edit. Jag måste sluta att ställa såna krav på mig själv. Det blir så antingen eller och det är då jag brukar falla. Jag ska inte göra det misstaget igen. Nu missade jag en löpning denna vecka. Jaha. So be it. Nästa vecka kör vi tre gånger igen. En vecka i taget, ingen stress. Yoga och core idag blir alldeles, alldeles lagom.
lördag 6 augusti 2011
Jag lovar.
Jag är lite sur på mig själv.
Ännu en gång har jag undvikit att göra något, något socialt, för att jag inte är nöjd med hur jag ser ut.
Msn-snubben ville verkligen ses idag och vi hade förmodligen haft jäkligt trevligt, men nej. För jag känner mig tjock och ful.
Jag lovar; att från och med nu ska detta inte inträffa igen.
Ännu en gång har jag undvikit att göra något, något socialt, för att jag inte är nöjd med hur jag ser ut.
Msn-snubben ville verkligen ses idag och vi hade förmodligen haft jäkligt trevligt, men nej. För jag känner mig tjock och ful.
Jag lovar; att från och med nu ska detta inte inträffa igen.
orättvis hängighet och tankar om långsiktighet..
Vaknade vid 10 och kände mig jättehängig. Läste en stund, somnade om och sov till 14.
Helt sjukt, men jag behövde det väl. Känner mig fortfarande lite hängig och seg. Ingen löpning idag, trots att jag skulle behöva det, med tanke på hur jag ser ut. Istället sitter jag inne och äter glass. Konstruktivt, eller hur..
Jag hade ju velat se paraden idag. Hade velat vara pigg, det var därför jag var hemma igår, lade mig (relativt) tidigt. Istället är det sådär som de gångerna man är nykter på en fest för att slippa baksmälla. Då vaknar man ju ofelbart med ont i huvudet ändå.
Känner mig tjock och ful idag. Sitter och messar med msn-snubben. Han verkar vilja ses, men jag har ingen lust när jag ser ut så här. Dessutom har han tjej, även om det verkar struligt.
Fan, jag måste skärpa mig! Jag kanske ska byta strategi? Vill ju alltid gå ner mycket och fort, men det funkar bevisligen inte. Jag går ner 5 kilo, sena går jag upp dem. Kanske ska tänka om. Tänka att till nästa sommar ska jag ha kommit i form. Fått rutin på mat, motion och sånt. Äta nyttigt jämt, äta onyttigt ibland, men kontrollerat. Träna regelbundet, men inte överdriva. Köra som jag tänker nu, löpning 3 gånger i veckan, yoga två och styrka två. Självklart att vikten ska rasat iaf ca 10 kg, men det får bli en pluseffekt. Det måste den ju göra om jag kör VK samtidigt för att ha koll på vad jag stoppar i mig.
Långsiktighet. Kanske är det som är the thing?
Helt sjukt, men jag behövde det väl. Känner mig fortfarande lite hängig och seg. Ingen löpning idag, trots att jag skulle behöva det, med tanke på hur jag ser ut. Istället sitter jag inne och äter glass. Konstruktivt, eller hur..
Jag hade ju velat se paraden idag. Hade velat vara pigg, det var därför jag var hemma igår, lade mig (relativt) tidigt. Istället är det sådär som de gångerna man är nykter på en fest för att slippa baksmälla. Då vaknar man ju ofelbart med ont i huvudet ändå.
Känner mig tjock och ful idag. Sitter och messar med msn-snubben. Han verkar vilja ses, men jag har ingen lust när jag ser ut så här. Dessutom har han tjej, även om det verkar struligt.
Fan, jag måste skärpa mig! Jag kanske ska byta strategi? Vill ju alltid gå ner mycket och fort, men det funkar bevisligen inte. Jag går ner 5 kilo, sena går jag upp dem. Kanske ska tänka om. Tänka att till nästa sommar ska jag ha kommit i form. Fått rutin på mat, motion och sånt. Äta nyttigt jämt, äta onyttigt ibland, men kontrollerat. Träna regelbundet, men inte överdriva. Köra som jag tänker nu, löpning 3 gånger i veckan, yoga två och styrka två. Självklart att vikten ska rasat iaf ca 10 kg, men det får bli en pluseffekt. Det måste den ju göra om jag kör VK samtidigt för att ha koll på vad jag stoppar i mig.
Långsiktighet. Kanske är det som är the thing?
fredag 5 augusti 2011
Inspelningen
Det var en rolig upplevelse.
Jag var bortbjuden på middag i onsdagskväll och kom hem alldeles för sent, så när klockan ringde 05.00 på torsdagen kändes det sådär. Men, upp och iväg kom jag.
Från svt Drama i Värtahamnen gick en chartrad buss ut till Vallentuna, där scenerna skulle spelas in.
Jag blev kissnödig ungefär när jag satte mig i bussen. Sen blev vi lite sena, så vi började filma på en gång när vi kom fram. Ingen tid att gå på toa. Men, man är väl proffs. Det var bara att hålla sig fram till paus, ca två timmar senare.
Det var en sjysst stämning på inspelningsplatsen. Man kände sig viktig, trots att vi "bara" var statister. Regissören (som var snygg!) var noga med att ge oss positiv feedback, både som grupp, men även till enskilda. Då och då kom det sminköser och bättrade på läppar och kammade till håret på en.
Roligt också att vara med i ett större sammanhang. När jag spelat in tidigare har det ju varit mycket mindre. Här var det massa olika människor med olika specialuppgifter. Till exempel fanns en kille som enbart jobbade med att puffa ut rök ur en rökmaskin och vifta runt den i kyrkan. Undrar vad han skriver i sitt cv.
Vi höll på fram till 17.30, men jag hade kunnat fortsätta längre. Jag tycker att det är så himla kul. Nu är jag supersugen på att filma mer, i vårt lilla sammanhang (där jag får vara stjärnan). Fast nästa gång vill jag ha en sminkös, som kammar håret på mig lite då och då, precis som igår. Det kändes coolt.
Sen åkte jag på middag igen och drack massa rosévin, så idag har det inte blivit mycket gjort alls. Ingen löpning heller, så jag får göra det imorrn.
Det får bli lite isolering i helgen. Är snorpank och tjock, så det passar bra. Sova, springa och kanske söka ett jobb eller två.
Jag var bortbjuden på middag i onsdagskväll och kom hem alldeles för sent, så när klockan ringde 05.00 på torsdagen kändes det sådär. Men, upp och iväg kom jag.
Från svt Drama i Värtahamnen gick en chartrad buss ut till Vallentuna, där scenerna skulle spelas in.
Jag blev kissnödig ungefär när jag satte mig i bussen. Sen blev vi lite sena, så vi började filma på en gång när vi kom fram. Ingen tid att gå på toa. Men, man är väl proffs. Det var bara att hålla sig fram till paus, ca två timmar senare.
Det var en sjysst stämning på inspelningsplatsen. Man kände sig viktig, trots att vi "bara" var statister. Regissören (som var snygg!) var noga med att ge oss positiv feedback, både som grupp, men även till enskilda. Då och då kom det sminköser och bättrade på läppar och kammade till håret på en.
Roligt också att vara med i ett större sammanhang. När jag spelat in tidigare har det ju varit mycket mindre. Här var det massa olika människor med olika specialuppgifter. Till exempel fanns en kille som enbart jobbade med att puffa ut rök ur en rökmaskin och vifta runt den i kyrkan. Undrar vad han skriver i sitt cv.
Vi höll på fram till 17.30, men jag hade kunnat fortsätta längre. Jag tycker att det är så himla kul. Nu är jag supersugen på att filma mer, i vårt lilla sammanhang (där jag får vara stjärnan). Fast nästa gång vill jag ha en sminkös, som kammar håret på mig lite då och då, precis som igår. Det kändes coolt.
Sen åkte jag på middag igen och drack massa rosévin, så idag har det inte blivit mycket gjort alls. Ingen löpning heller, så jag får göra det imorrn.
Det får bli lite isolering i helgen. Är snorpank och tjock, så det passar bra. Sova, springa och kanske söka ett jobb eller två.
onsdag 3 augusti 2011
Panik!!!
Skulle precis ta på mig ett par byxor, som jag inte haft på ett tag, och de var för små!!
Jag hoppar upp på vågen och inser att jag gått upp 3 kilo.
Hjälp!
Jag ska inte gå upp, jag ska ju gå ner!
Damn you, ice cream! Damn you, rosé wine!
Okej. Detta är ett typiskt fall av; jag tränar ju, då får jag väl äta/dricka vad jag vill... NEJ! Det får du inte!
Så från och med imorrn; hej ViktKlubb!
Jag hoppar upp på vågen och inser att jag gått upp 3 kilo.
Hjälp!
Jag ska inte gå upp, jag ska ju gå ner!
Damn you, ice cream! Damn you, rosé wine!
Okej. Detta är ett typiskt fall av; jag tränar ju, då får jag väl äta/dricka vad jag vill... NEJ! Det får du inte!
Så från och med imorrn; hej ViktKlubb!
Struktur
Jag behöver struktur.
I allt, har jag insett. Utan struktur förfaller min värld, krackelerar som en jordplätt i öknen.
Så därför har jag lagt upp en struktur för mig själv nu när jag är arbetslös. Inte stenhårt, det är inte det som behövs. Mer som en plan. Dagliga mål fördelat på ett förmiddags och ett eftermiddagspass. Målet varje dag är att söka minst ett jobb. Gärna ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Sen har jag lite andra grejer som ska göras också. Idag ska jag till exempel röja ur skafferiet.
Just nu är planen att dricka kaffe på balkongen, men solen samarbetar inte riktigt. Den gömmer sig bakom molnen, något jag finner oerhört irriterande. När jag var ute och sprang tidigare idag lyste den minsann obarmhärtigt på mig.
Ett annat mål idag är att skriva ett mail. För att förklara vissa saker och få ett sjysst avslut. Har tänkt göra det i flera dagar nu, men skjuter upp det... Varför göra idag vad man kan göra imorgon? Men nu är det dags.
I allt, har jag insett. Utan struktur förfaller min värld, krackelerar som en jordplätt i öknen.
Så därför har jag lagt upp en struktur för mig själv nu när jag är arbetslös. Inte stenhårt, det är inte det som behövs. Mer som en plan. Dagliga mål fördelat på ett förmiddags och ett eftermiddagspass. Målet varje dag är att söka minst ett jobb. Gärna ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Sen har jag lite andra grejer som ska göras också. Idag ska jag till exempel röja ur skafferiet.
Just nu är planen att dricka kaffe på balkongen, men solen samarbetar inte riktigt. Den gömmer sig bakom molnen, något jag finner oerhört irriterande. När jag var ute och sprang tidigare idag lyste den minsann obarmhärtigt på mig.
Ett annat mål idag är att skriva ett mail. För att förklara vissa saker och få ett sjysst avslut. Har tänkt göra det i flera dagar nu, men skjuter upp det... Varför göra idag vad man kan göra imorgon? Men nu är det dags.
tisdag 2 augusti 2011
ett litet jobb
Hoppsan.
Så fick jag ett litet jobb på torsdag. Klockan halvåtta åker det en buss från Värtahamnen till en inspelningsplats i Vallentuna. Den ska jag åka med och så ska jag agera körmedlem i en liten kör i en kyrka.
Kommer att kunna ses i en tv-serie i höst.
Roligt, det är ju inte avancerat alls och inga pengar att prata om, men kul att vara med och gratis lunch.
Ja, ni kan få min autograf. Om ni ber snällt.
Så fick jag ett litet jobb på torsdag. Klockan halvåtta åker det en buss från Värtahamnen till en inspelningsplats i Vallentuna. Den ska jag åka med och så ska jag agera körmedlem i en liten kör i en kyrka.
Kommer att kunna ses i en tv-serie i höst.
Roligt, det är ju inte avancerat alls och inga pengar att prata om, men kul att vara med och gratis lunch.
Ja, ni kan få min autograf. Om ni ber snällt.
Förskjutning
Det här med att gå upp tidigt på morgonen, och komma igång med dagen, verkar ju gå åt skogen. Jag är så vansinnigt trött. Vet inte om det är kroppen som vill kompensera för förra veckans taskiga sömn, en begynnande förkylning, eller vad det kan vara.
Skit samma. Jag förskjuter dagen istället. Vill min kropp sova till kl 10 så behöver den väl det. Söka jobb kan man göra på kvällen också.
Skit samma. Jag förskjuter dagen istället. Vill min kropp sova till kl 10 så behöver den väl det. Söka jobb kan man göra på kvällen också.
måndag 1 augusti 2011
Nu är semestern slut
Hemma, efter dryga 6 kilometer i löparspåret. Eller, smågatorna i villaområdet.
Tänk om jag inte åt en massa glass hela tiden? Hur kilona skulle rinna av. Jag skyller på att jag måste kyla ner mig inifrån i den tropiska hettan vi har här, men egentligen kan jag ju lika gärna suga på en isbit. Inte lika gott, dock.
Jag tror att jag har hittat min bana nu i alla fall. Ska nog köra den här slingan ett tag och se om jag kan förbättra tiden. Använda pulsklockan.
Har inte hört ett ord från honom, förresten, om ni undrade. Inte sen sms:et han skickade när han kom hem förra söndagen. Jag har inte heller hört av mig. Orkar inte sylta in mig, jag inser det nu. Han gjorde mig en tjänst. För tro mig, det skulle kunna bli så illa, så illa. I alla fall tänkte jag skicka ett mail och liksom avsluta det hela snyggt. Det är han värd.
Och sen då? Ja, vem vet. Nu är min semester slut i alla fall. Jag ska börja gå upp i tid på dagarna, dela in dem i arbetspass. Jobba med företaget, söka lite jobb.. Komma igång igen.
Ska bli lite skönt ändå.
Tänk om jag inte åt en massa glass hela tiden? Hur kilona skulle rinna av. Jag skyller på att jag måste kyla ner mig inifrån i den tropiska hettan vi har här, men egentligen kan jag ju lika gärna suga på en isbit. Inte lika gott, dock.
Jag tror att jag har hittat min bana nu i alla fall. Ska nog köra den här slingan ett tag och se om jag kan förbättra tiden. Använda pulsklockan.
Har inte hört ett ord från honom, förresten, om ni undrade. Inte sen sms:et han skickade när han kom hem förra söndagen. Jag har inte heller hört av mig. Orkar inte sylta in mig, jag inser det nu. Han gjorde mig en tjänst. För tro mig, det skulle kunna bli så illa, så illa. I alla fall tänkte jag skicka ett mail och liksom avsluta det hela snyggt. Det är han värd.
Och sen då? Ja, vem vet. Nu är min semester slut i alla fall. Jag ska börja gå upp i tid på dagarna, dela in dem i arbetspass. Jobba med företaget, söka lite jobb.. Komma igång igen.
Ska bli lite skönt ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)