avskrivning

Jag bara måste skriva av mig, för idag är en sån där dag. Inget särskilt har väl egentligen hänt, men jag är galet skör. En stressig eftermiddag, en kollega som antyder att hon inte tycker stämningen är lika bra som den varit och jag tar på mig allt. Går i försvar för saker som jag inte behöver försvara. Lägger ansvar på mina axlar, som absolut inte behöver finnas där. Tänker att nog alla tycker att allt är mitt fel, att det är jag som är anledningen till allt. Jag som är stressad och stressar, som säger saker fel. Att ingen gillar mig eller vill jobba med mig. Jag känner mig dålig, för jag måste ju vara ofelbar, untouchable, och jag får ångest.
Det var längesen nu, vilket gör det nästan ännu jobbigare. Men det har varit mycket på sista tiden och den här helgen fick jag ingen vila, min hsp går i spinn och sånt här händer.

För egentligen vet jag ju. Visst, jag är en av komponenterna på jobbet, men det finns fyra till. Och vad är det värsta som kan hända då? Att alla skulle tycka att jag var dålig? Att jag inte styrde upp tillräckligt? Att jag försöker styra upp för mycket? Jaha? Det är ju inte MITT jobb att få det att funka. Det är vårt tillsammans. Vi har alla styrkor och svagheter. Man kan inte vara bäst jämt. Alla kan inte gilla mig jämt och det är ok. Det är ok att alla inte gillar mig. Det är till och med ok att någon är sur på mig, om det skulle vara så. Jag måste inte vara ofelbar. Jag måste inte ha ryggen fri. Jag får begå misstag och göra fel, precis som vi alla får.

Och bara att skriva detta gör att jag kan släppa det, nästan helt.