Är så väldigt rädd för den där ångestspiralen. Är så rädd att hitta mig själv där igen, liggandes på golvet, slående mig själv på benen för att kunna fokusera på den fysiska smärtan mer än den psykiska.
Jag vet att ångest inte är farligt. Att det egentligen är bättre att låta trollen komma ut i solen, att de spricker då. Att ångesten försvinner om jag låter den skölja över och förbi. Men jag är ändå så rädd att fastna.
Vilken tur jag ändå har, som har sången. Ett sammanhang där jag kan koppla bort, gå utanför mig själv och vara i stunden. Så jävla skönt.
Nu är jag hemma. Dricker varm choklad med rom, det avsteg jag får göra från min sockerfrihet. Fast det är inte riktigt socker i ens.Varm choklad och om en liten stund en sömntablett.
Och så funderar jag på att leta fram papprena från KBT'n. Kan ju inte skada, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar