Halvtolv. Elva och trettio.
När somnade jag igår egentligen? Jag orkade inte se klart på CSI NY, så klockan måste ha varit runt ett.
Så vad blir det, drygt tio timmar?
Jaha, det var ju faktiskt inte så farligt ändå.
Ingen frukost finns hemma, eftersom jag vägrar att handla mer innan pengarna kommit in på icakortet. Men Nutrilett funkar. I alla fall till frukost. Lägg sen till en vitamindrink, en kopp förkylningste och lite senare två stora baljor espresso med varm mjölk. Det bör hålla mig flytande (haha, i'm killing my self here!) fram till lunch.
Förhoppningsvis blir min klippning av idag. Känns inte som att det kommer att göra ont att sitta i min kompis trädgård och sola lite en dag som denna.
Demonstrerat har jag inte gjort på... Jag vet inte ens hur längesen.
Inte för att jag inte vill, eller tycker att det är fel, absolut inte. Jag är uppvuxen på 70-talet, för guds skull! Jag gick förmodligen i första-majtåg innan jag ens kunde gå.
Men jag är sorgligt nog för slö för att komma iväg. Inte så organiserad. Varken i mig själv eller i något mer politiskt sammanhang.
Skänker dock en tanke och en önskan att solidaritet ska bli ett inneord igen, så här i kristider och att egoismen ska få lagoma proportioner.
Nu; kaffe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar