Tur att inte alla dagar slutar som de började.
Shit, sista repet innan tävlingarna. Fem sovningar kvar, sen är det Västerås nästa. Det känns helt overkligt. Men vi är så redo vi kan bli. Visst hade det varit bra med en månad till, men nu är det som det är. Bara vi kommer ihåg att sjunga tillsammans, njuta av musiken och ha kul, så går det nog bra.
Jag är helt slut efter repet ikväll. Vi gav verkligen järnet. Och det låter bra. Jag började inte ens gråta idag... Vilket jag har gjort de senaste gångerna för att rösten inte har hållit och jag har känt mig som att jag är den som förstör för alla. Tur att de andra står ut med mig! Jäkla dramaqueen, det är vad jag är ibland. Fast det känns helt ok att vara det ibland.
Nä, tänk om man skulle gå o lägga sig i tid för en gångs skull... :)
3 kommentarer:
De andra har garanterat sina egna nojjor och är rädd att du tycker att de förstör, helt mänskligt. Ska bli spännande att höra hur det går!
Det är väl inte så konstigt att du känner press. Hoppas du får vila stämbanden litegrann. kramar
Mathilda: Det har de nog. Och som tur är tycker de att jag är bra.. :)
Kaktus: Det blir ju så när man är tävlingsmänniska! ;) Kram!
Skicka en kommentar