Min bästaste var just här och åt lunch.
Hon är en sån person som det alltid stormar runt. Hon drar till sig händelser, killar... Det är inte alltid roliga saker och det är nog inte lätt att vara hon. Men jämfört med henne blir mitt liv enormt tråkigt. Tycker jag.
Mitt liv är ju så lugnt så det nästan står still just nu. Och det är skönt. Men det kanske är dags att krypa ur comfortzonen snart? Våga känna lite igen? Utsätta mig för risken att bli besviken, eller chansen att bli lycklig?
Snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar