nuläget

Var till doktorn idag. "Hur mår du?" sa han och jag började gråta. Så ja, det var väl ganska talande.
Han är ändå ganska bra, min doktor. Jag har ju upplevt honom lite flummig och rörig, men han har hängt med nu några år och har rätt koll på min historik. Han lyssnar och han tar mig på allvar. Så jag gick därifrån med ångestdämpande och sömntabletter för akut bruk, så jag slipper dras längre ner i skiten, samt en remiss till kurator för att reda ut alla trassliga tankar. "Och så struntar du i borden" sa han. "Gör sånt som är kul, som ger dig energi" "Får jag säga till min chef att du sa det?" sa jag.

Skämt åsido. Jobbet är en stor del av det dåliga måendet. Det händer ju ingenting. Eller, det händer alldeles för mycket, men inte sånt som får mig framåt. Sånt är skit. Jag vill inte ta skit längre, jag vill göra nåt som är bra, som jag är bra på. "Krismötet" gick väl bra. Eller, det var ju inget krismöte, men det känns lite bättre nu. Kanske för att jag ätit massa glass också. Och för att det är fredag imorrn. Och för att jag åker till Spanien nästa vecka. Pappa ringde just och frågade vad han skulle lämna kvar. En flaska rött, ett oöppnat paket serranoskinka, en öl (som var god, sa han), en dunk vatten. Det låter bra. Skinkan och vinet på terassen på tors kväll, as we speak är det 20 grader därnere, kl elva på kvällen.
Jag kan leva med det.