jag har släppt, tror jag

Och så blir det en sån där måndag. En sån som jag annars mest brukar ha på tisdagar, jag vågar inte ens tänka på hur morgondagen ska bli.
Redan på vägen till jobbet känner jag hur skör jag är. Jag har haft svårt att sova, tankarna snurrar. Tårarna ligger och bubblar precis bakom ögonlocken, jag har svårt att tänka positivt, se ljust på saker, men jag försöker. Så ringer min chef och det är bara "gör si, gör så, har du gjort det, varför inte, vad ska du göra sen, du måste skriva ner vad du gör så jag vet, vi kanske kan minska den administrativa tiden.." Hon vet att jag inte vill minska på den tiden. Om något vill jag öka, det var liksom dealen. Och jag orkar inte, strul i arbetslaget med människor som lockar fram min högpresterande negativa sida och så chefen som vill micro manage och förmedlar en misstro. Mycket snack och ingen verkstad, jag känner igen hur jag mår och det är inte värt det!
När jag kom hem sökte jag ett nytt jobb. Sen överraskade jag en kompis genom att åka på konserten med hennes lilla gubbkör, som hon dirigerar. Det var fint och just nu känns livet i stort lite mer ok. En dag i sänder.
Men egentligen har jag släppt taget om jobbet. Jag tror jag gjorde det idag och nu är det bara en fråga om när. Det där dåliga samvetet jag haft för att jag skulle svika.. Jag inser att jag är mig själv närmast och att ingen tackar mig för att jag drunknar. Helt enkelt.