Idag har jag inte pratat med någon.
Det är en märklig känsla det där. Att knappt ha öppnat munnen på en hel dag.
Jovisst, jag småpratade med kassörskan på Ica. Avfärdade en tant som ville berätta bibliska historier för mig vid en busshållplats. Kommenterade corepasset med en kvinna på gymet.
Men jag har inte pratat med någon. Inte ens på nätet.
Och ändå är jag inte en ensam människa.
Är inte det märkligt?
2 kommentarer:
Nej jag tycker inte det. Man är omgiven av så mycket ljud och snack hela tiden så ibland är det skönt med tystnaden. Jag tror att man behöver den lite då och då. Jag gör det iaf.
Ja det är väl så. Om jag inte visste hur mitt liv ser ut i övrigt kanske det skulle kännas värre. Men jag vet ju.. Inte mycket tystnad annars!
Skicka en kommentar