Jag vet inte ens vad jag ska skriva.
Nåt beror det väl på. Om det är utmattning efter en helvetesvår, inför-semestern-depp, jag vet inte. Men jag faller.
Jag känner mig fast. Omringad från alla håll. Vad jag är gör så sviker jag någon, något, några. Överallt. Varför känns det alltid som om jag måste göra alla rätt?
Har ingen ork att umgås, ingen ork att träffa någon.
Jag faller. Men vem tar emot?
4 kommentarer:
Jag tar emot darling!
EN dag kvar sötis.
And you will be back. Det vet jag.
Styrkekramar!
Bättre nu. Tack!
Åh... Jag känner igen mig. Just nu känner jag ungefär så. Fast jag har ju Mowgli.. Kram på dig i alla fall!
Skicka en kommentar