Ensamhet.
Jag har känt mig ensam idag. Känner ingen här längre. Vet knappt hur många jag känner hemma heller. Har ju eremitiserat mig i vår. Jobbat och sjungit, det är det jag orkat. Har inte ens orkat prata med mina andra vänner. Knappt. Finns de kvar? Blir knappt medbjuden längre. För att jag inte orkat komma när de bjudit mig, förmodligen.
Fina A ska flytta. Jag förstår varför,logiskt, men känner mig ändå övergiven.
Jag är själv. Jag vill faktiskt inte vara själv längre. Jag vill bli kär, men jag vågar ju inte. Orkar inte, hinner inte, vågar inte. Jävla kroppskomplex och taskiga självförtroende. Känner mig ful, tråkig och tjock. Undrar hur nån ska kunna tycka om mig. Sinnet säger att jag har fel, att det inte är så. Men hjärtat tror inte på det, inte idag.
Nä, nog med självömkan för nu...
7 kommentarer:
Jag är också själv, och vill inte. Inte nu i allafall. Jag skrev nyss ett inlägg om just det. Att det måste väl vara mer än så här ändå? Mer än att äta, sova och jobba som mitt liv består av. Usch. Håller med dig, nog med självömkan nu. Ibland måste det bara få komma ut dock och då är bloggen så bra att ha.
Kram till dig.
ja precis. är så trött på att vara trött. och själv.. Kanske dags att göra nåt åt saken?
*kram*
Jag är kille... det är samma sak... självförtroende, ensamhet... Det är som om det saknas en pusselbit någonstans.
Kan bara hålla med. Vill ha någon att dela vardagen med. Helst ska jag inte behöva leta han ska dyka upp och så bara blir det, eller nåt. Älta är ett sattyg, jag har patent på det tyvärr.
Kram
Willie: jo, spelar nog ingen roll om man är kille eller tjej. Det finns där ändå.
been there; haha, jo så är det! Han ska bara plinga på dörren en dag!
Kramar!
Men du. Jag kommer inte att var mer än 2 timmar från dig. Och det kostar bara två öl på krogen att ta sig hit eller dit. Mig slipper du inte vännen. Jag älskar dig!
Vet hjärtat. Men jag är inte logisk i de tankarna.. Älskar dig med!
Skicka en kommentar