Hemma.
Proppmätt och trött efter att ha firat M's födelsedag med öl och pizza.
Jag är så glad för honom. Att det blev som det blev. Att jag vågade bjuda in honom, där i höstas. Att jag vågade öppna mig och att han vågade stanna. Att han är lika glad som jag över att vi känner varann ("trots att jag får en avhyvling då och då", som han sa idag. "Det kommer på köpet" sa jag).
Och fördelen med att gå ut med en kille som är en kompis och inte en dejt.. Man kan äta precis vad man vill och be om doggybag när man inte orkar äta upp, utan att bry sig..
2 kommentarer:
Håller med. Jag har en riktigt bra killkompis. Vi började dejta då för längesen men det passade inte riktigt så vi blev bästisar istället. Vissa grejer känns bättre att prata om med en kille på något vis.
En del passar helt enkelt bättre som kompisar. :)
Skicka en kommentar