Alla på jobbet har blivit kallade till ett möte på tisdag.
Min kollega visste inte vad det rörde sig om, bara att alla blivit kallade. Känns inte som att det är något positivt.
Jag pratade lite med min far igår, om det här med jobb. Han är klok min far, dock extremt irriterande ibland. Oftast för att han har rätt.
Han hade många bra idéer om vad för slags jobb jag skulle passa för, samt framförallt hur jag kan göra för att hitta och förhoppningsvis få dessa jobb. Det är bra med en pappa ibland. Jag behöver våga lite mer. Våga se vad jag har att erbjuda och våga tala om det för företag jag vill jobba på. Känns både läskigt, men roligt.
Än så länge jobbar jag ju dock på det jobb jag gör. Såvitt jag vet. Jag har provanställning fram till i juni och jag blir väl inte helt förvånad om de inte vill att jag stannar. Inte för att jag inte är bra eller för att de inte gillar mig, för det är jag och det tror jag de gör, men för att en person som är skör blir till en belastning. Sen vet jag ju inte om jag ens vill fortsätta om de erbjuder mig. Det tar jag ställning till då. Håll nu bara tummarna för att jag får jobba 80 % våren ut, så jag kan göra ett bra jobb sista tiden och inte slita ut mig helt på kuppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar