Dejt med han som jag mailat så länge med.
Promenad med fantastisk utsikt över Stockholm. Den vackraste vyn nånsin, nästan.
Samtal om högt och lågt.
Ett glas i en hotellbar.
Tre timmar gick fort.
Och ändå...
En mycket försiktig man. Men även en mycket.. Imponerad man. Han tyckte liksom att jag var så bra hela tiden och eftersom jag är knäpp i huvudet så undrar jag såklart vad det är för fel på honom?
Kanske bara ska skärpa till mig. Inse att det går att tycka att jag är bra. Inse att om en kille är snäll och försiktig och lite blyg, så behöver han inte vara töntig, utan kan vara en bra kille.
4 kommentarer:
Jag blir också misstänksam när jag får komplimanger... som i tisdags när jag var tillbaka på jobbet efter att varit sjuk fre-mån och min kollega sa: vi har saknat dig! Min första respons var: Eller hur...
Visst är det lite sorgligt? Att man inte bara kan ta till sig det, liksom..
Men vad kul! Hoppas på fler dejter då! :)
Jag har blivit bättre på att ta komplimanger med åren. Men jag ger väldigt många själv och jag menar dem så varför skulle inte andra kunna tycka att jag är fin och bra liksom?
Blir det en andra dejt? :)
Skicka en kommentar