Ut på andra sidan

Snart.
Jag är på väg dit, tror jag i alla fall. Det känns bättre idag. Lite snurrig fortfarande, lite vinglig. Lite elstötar, särskilt när jag byter fokus med ögonen. Men jag har sovit bättre och jag har inte känt nåt behov av att gråta ännu idag.
Idag konfirmerar sig A's dotter. Jag hjälper till så gott jag kan och försöker mota bort känslan av att 'jag borde göra mer'. För jag gör det jag kan. Inte av plikt utan för att jag vill. För att jag vet att det är tungt för A idag, för att hennes mamma inte kan vara med. Så jag försöker göra det jag kan med det praktiska och bara finnas.

Och så har jag tagit en liten paus. Mailar inte, sms'ar inte. Och nojar otroligt nog inte över att han inte heller gör det (även om jag skulle bli glad) och det är så skönt.

Som sagt, jag kanske är där snart. Ute på andra sidan.