kan man inte få ha det så här jämt?

Underbara semester.
Att vara vaken hela natten med goda vänner, gå och lägga sig klockan 5.
Att gå upp kvart över sju och skjutsa pappa till Arlanda (och sörja att Starbucks ligger efter säkerhetskontrollen).
Att åka hem och få krypa ner i sängen igen och sova till tre. Trots att solen skiner och det är varmt.

Jag älskar semester!

Back to where I belong

Hemma!
Hemma hos mig! Själv! Min soffa. Min säng. Mitt bord. Min dator. Min balkong.

Det är faktiskt som de säger; borta bra men hemma bäst.

Jag har haft det bra, absolut. Det var skönt att komma bort hemifrån, enda sättet att verkligen slappna av. Och visst är det roligt att träffa familjen. Men det är ju bara de, numer. Vännerna har flyttat eller glidit iväg. Jag har inget sammanhang däruppe längre. Så nu är jag glad att vara hemma, i mitt sammanhang.

Hur jag vill ha det

Jodå, jag är inne i en sån där period. Tänkande. Grubblande.
Jag vet inte om det är för att jag är här. För när jag är här och träffar min styvbror och hans fru så slås jag av hur det kan vara. Hur det borde vara.
För de har det perfekta äktenskapet. Efter fem år och två barn rör de fortfarande vid varandra så fort de får tillfälle. De missförstår inte varandra med flit. De är vänner, samtidigt som det märks att det fortfarande finns en gnista. Det finns en respekt och en vilja att ha det bra, utan attt någon behöver förminska sig. De är säkert inte helt sams jämt de heller, men jag inbillar mig att det är en annan slags osams. Det är harmoniskt.

Jag vill ha det.

En sån där stund av...

Ensamhet.
Jag har känt mig ensam idag. Känner ingen här längre. Vet knappt hur många jag känner hemma heller. Har ju eremitiserat mig i vår. Jobbat och sjungit, det är det jag orkat. Har inte ens orkat prata med mina andra vänner. Knappt. Finns de kvar? Blir knappt medbjuden längre. För att jag inte orkat komma när de bjudit mig, förmodligen.
Fina A ska flytta. Jag förstår varför,logiskt, men känner mig ändå övergiven.
Jag är själv. Jag vill faktiskt inte vara själv längre. Jag vill bli kär, men jag vågar ju inte. Orkar inte, hinner inte, vågar inte. Jävla kroppskomplex och taskiga självförtroende. Känner mig ful, tråkig och tjock. Undrar hur nån ska kunna tycka om mig. Sinnet säger att jag har fel, att det inte är så. Men hjärtat tror inte på det, inte idag.

Nä, nog med självömkan för nu...

Som sagt..

Jo, men jag är lite less nu.
Jag vill vara hemma bland mina grejer, min säng, min soffa, min balkong... Min lägenhet, där jag inte behöver ta hänsyn och inte behöver lyssna till... gnat. Älskar min familj, men ibland hakar de upp sig.
När det dessutom regnar och åskar en hel dag, så man är inne med varann hela tiden...

Fast det har varit jättemysigt att vara här. Och är egentligen helt ok att vara här nån dag till. Imorrn ska vi till ett kombinerat café och loppis här i trakten och sen åker vi till stan. Och tidigt på tisdag går planet hem.

Jag har i alla fall fått vila. Är färdigvilad, nu vill jag hem och ta tag i alla idéer.

Det är så jag känner det...

Nu, måste jag erkänna, är jag redo att åka hem.

Midsommar 2010

Midsommar.
Dans kring stången, i alla fall barnen. Dragspelsmusik. Sillunch. Grill med familjen. Sol, blåst och mygg. Ett glas vin på byapuben. Ett glas vin vid datorn.

Nöjd. Mycket nöjd.

Hade inte skadat med lite hångel, men fanns inte direkt några kandidater. Så det får vänta. Synd, för här kan man ju hångla i gräset utan att vara rädd för fästingar.

Men hörni; GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA BLOGGVÄNNER!

Hoppas ni fått hångla!

Sömnlös i Sörbyn..

Klockan är 3. På natten. Och jag kan inte sova.
Det är myggor i mitt rum. Jag hör dem, men jag ser dem inte. De jäklarna. De kunde åtminstone ha anständigheten att visa sig, så jag kan slå ihjäl dem.
Det är ljust ute. Japp, jag är i Norrland. Det är riktigt ljust, trots att det nyss regnat.
Alldeles nyss kom ena katten in. Han såg mig där jag satt vid datorn, kom fram till fönstret och tittade uppfordrande på mig. Det var bara att resa sig och släppa in honom. Han var hungrig. Det var jag också, ännu en orsak till sömnlöshet, men nu har jag ätit ostmackor.

Senare idag är det midsommarfirande i parken. Riktigt, traditionellt, med lövad stång och små grodorna. Och mygg. Massor av mygg. MyggA är min bästa vän just nu...

Hemma eller inte?

Sitter i ett kök, 100 mil hemifrån, med en kopp kaffe.
Eller egentligen är det ju inte hemifrån. Inte om man tänker på att jag spenderade åren mellan 5 och 22 här. Men grejen är att det aldrig har känts som hemma. Jag ville aldrig bo här, det var inte mitt val. Och när jag flyttade härifrån gjorde jag det utan att se mig om. Undan för undan har alla band kapats. Nu är det bara den närmaste familjen som jag bryr mig om att träffa.
Det har blivit lite av en fristad, det här. Eller i alla fall byn vi åker upp till i eftermiddag. Nånstans att komma bort från allt det där andra, det stressiga och jobbiga som kallas livet.

Fast efter några dagar, då är jag nöjd. Då längtar jag tillbaka till stan, till sången och till att vara kreativ igen.

Men nu är det lantluft och lathet som gäller.

Den där söte...

Frisören, alltså.

När han jobbar, det är som att titta på en konstnär som arbetar. Han klipper, eller skär, lite grann. Stannar upp, tittar ingående på håret. Klipper ett hårstrå till. Stannar upp. Klipper ett hårstrå på andra sidan. Han är grymt noga. Och ser sedan så glad ut när det är klart och det blir som han ville. Och jag är nöjd, dessutom. Och nu är det kort. Jättekort. Men coolt.

Och jag fick en ljuvlig hårbottensmassage dessutom.

Tystnad

Idag har jag inte pratat med någon.
Det är en märklig känsla det där. Att knappt ha öppnat munnen på en hel dag.

Jovisst, jag småpratade med kassörskan på Ica. Avfärdade en tant som ville berätta bibliska historier för mig vid en busshållplats. Kommenterade corepasset med en kvinna på gymet.

Men jag har inte pratat med någon. Inte ens på nätet.
Och ändå är jag inte en ensam människa.

Är inte det märkligt?

Semesterdag 1

Saker jag tänkte göra idag:

• Sova länge
• Titta på True Blood
• Tvätta
• Diska
• Dammsuga
• Hämta paket på affären på andra sidan Åsen
• Träna

Saker jag har gjort idag:

• Vaknat tidigt (kl 8)
• Tittat på True Blood, som dock hakade upp sig hela tiden.
• Tvättat. Diskat halva disken. Resten rymdes inte i diskstället.
• Gått för att hämta paket, men insett när jag stod vid luckan att jag inte hade körkortet med mig...
• Bokat klipptid hos snyggfrisören
• Hängt vid datorn
• Tränat

Ganska bra jobbat ändå, så här första semesterdagen!

New Orleans

Jag funderar ibland.
Är inte religiös för fem öre, men är inte ateist heller. Vill inte gärna tro att det bara tar slut.
Dessutom.. Vissa ställen. Den där känslan av att ha varit där förut. Vad beror det på? Okej, New York. Den stan känns bekant för att man sett den på film och på tv så himla mycket. Men andra ställen. New Orleans, till exempel. Denna skitiga, fattiga, historiska, märkliga plats som jag älskar.
Jag minns första gången jag kom dit. Ett år efter Katrina. Jag har alltid velat åka till New Orleans. Vi skulle egentligen åkt dit i oktober 2005. Av förklarliga skäl blev den resan inställd. Men så kom jag alltså dit sommaren efter.
Jag har aldrig blivit så påverkad av en plats. Självklart delvis av de tydliga spåren efter översvämningen, men av platsen i sig.. Det var så märkligt att gå runt på gatorna, för jag kände igen mig, fast ändå inte. Det var som att hela världen gungade. Och jag grät. Det gjorde jag andra gången jag kom dit också.
Nu vet jag att några av er avfärdar detta rakt av och det är ok. Finns säkert massor av rationella förklaringar. Men det skiter jag i, för jag har speciella band till New Orleans, band som jag inte kan förklara. De bara finns där. Och just nu längtar jag dit så himla mycket. Jag vill vara där nu. Sitta på Cafe Du Monde, dricka cikoria-café au lait och lyssna på gatumusikanterna, som är bättre än många musiker man ser på scener. Strosa på Bourbon Street och titta på alla turister, galna Voodooaffärer, porrklubbar, transvestiter... Äta en gumbo på nån av Creolrestaurangerna. Gå runt på French Market bland stånden och kanske köpa nåt litet, bara för att.

Nu, vill jag det.

Bråk

Det är bråk utanför mitt hus. Inte utanför min port, det är i alla fall skönt. Några portar längre bort står de och puttar på varann. Mitt på soliga söndagseftermiddagen. Jävla dårar.
Nu har de slutat. Jag återgår till mitt lugna söndagsliv.

Bakis, bröllop och fest

Jag har varit på bröllopsfest idag. Inte det där ståhejet som omöjliggjort biltrafik i city, nej, en vän i kören gifte sig. Och fyllde 100 tillsammans med den blivande maken dessutom. Det var svepskälet för festen, bröllopet skedde i hemlighet. Jag och några till visste om det innan, men större delen av gästerna fick veta det efter fördrinken. Det var jättetrevligt och jag drack inte en droppe alkohol. Skönt att veta att man fortfarande kan ha (och vara) roligt nykter. Ser framförallt fram emot att vakna utan baksmälla imorgon.
Inte som idag då. Var hemma hos A igår, för att fira semesterstarten. Blev sittande vid köksbordet och pratade och drack rosé. Mycket rosé. Mer än jag hade koll på. Så jag blev jättefull. Så där så att jag var tvungen att be taxichauffören på hemresan att stanna taxin så jag kunde kräkas i vägrenen. Så där full att jag somnade med bh'n på.
Ändå har jag mått okej idag. Varit och shoppat skor. Skulle INTE shoppa kläder, men råkade gå in på HM. Och de råkade ha rea. Ooops. Så jag råkade köpa en klänning (inte på rea), två par shorts och ett par byxor. Klänningen hade jag på festen ikväll. Jag var skitsnygg. Och snyggare ska jag bli...

Faller

Jag vet inte ens vad jag ska skriva.
Nåt beror det väl på. Om det är utmattning efter en helvetesvår, inför-semestern-depp, jag vet inte. Men jag faller.
Jag känner mig fast. Omringad från alla håll. Vad jag är gör så sviker jag någon, något, några. Överallt. Varför känns det alltid som om jag måste göra alla rätt?
Har ingen ork att umgås, ingen ork att träffa någon.

Jag faller. Men vem tar emot?

Snart...

Jag har gått på semester.
Inte fysiskt, men andligen. Hela min kropp bara skriker semester, jag är trögtänkt och långsam. Inte kreativ för fem öre. Aldrig har väl en vecka känts så lång!

Två dagar kvar.

Omyndigförklarad

Alltså, mitt jobb.
Det blir bara värre och värre. Inte nog med att vi ska ha stor belastning på personalen, nu är vi omyndigförklarade också. Vi får till exempel inte be varandra att täcka upp om vi behöver gå tidigare. Nej, då måste vi ringa vår arbetsledare (som är på plats 1 dag i veckan som mest), så ska hon ringa och fråga vem som kan täcka upp. Logiskt, eller hur? Inga egna initiativ, tack! De borde skriva en handbok i "hur man får en passiv och missnöjd personal".
Jag blir så trött. Är det något jag avskyr så är det att inte bli betrodd. För jag gör mitt jobb och mer än så. Och om nån tänker börja räkna minuter, så kan de stoppa upp nånting.
Nä, jobba till jul, så semestern jag tagit är intjänad, sen mot nya äventyr...

Fyrkant

Jag känner mig som en fyrkant i en värld av cirklar.
Allt blir fel. Orden blir fel. Tonfallet är fel. Hela jag är fel. Jag är kantig och jag stöter i andra och de blir sura av saker jag säger som inte alls är menat att bli sur för. Men rösten är kantig och öronen som lyssnar är runda, klart det blir fel. Jag passar inte in i sammanhanget, inte idag.

Ibland undrar jag. Det kanske är nåt fel med mig ändå. Att vara så här kantig. Inte kunna styra röst, ord, mening.
Jag vet inte. Men det känns så.

som hotell, fast hemma

Ikväll får jag lägga mig i rena lakan. Fräsch som en nyponros, efter långt bad med skrubbning, inpackning och ansiktsmaskning, får jag krypa ner mellan lakanen.

Och det är inte vilka lakan som helst. När jag var på IKEA senast shoppade jag loss på vitt påslakan och vitt örngott. På hotell har de alltid vita lakan. Så ikväll kommer det att vara som att gå och lägga sig på hotell, fast hemma.
Jag gillar hotell. Synd att inte frukosten imorgon kommer att vara i stil med lakanen...

Hit the gym!

Äntligen.
Äntligen pallrade jag mig iväg till gymet! Bara för att få en chock. När man drar gymkortet för att komma in visas en bild på en tvskärm i taket. Samma bild som på gymkortet, vilket i mitt fall är ett fruktansvärt fult kort. Det blev taget nån dag efter avlusningen, så jag har nån jäkla scarf på huvudet (jag var lite nojig där ett tag) och ett fånigt ojoj-nu-blir-jag-fotad-med-webcamera-smajl i facet. Jag förstår idén, att hälsa folk välkommen, det ska vara personligt och allt det där, men va fan!!! Tur att vinkeln på tv:n är så att det inte är alltför många som ser den.
Så jag stapplade fram till snyggkillen bakom disken och frågade om det inte snälla rara fanns en möjlighet att ta bort funktionen, bara för mig? Men det gick inte, sa han. Fast han hade fått flera liknande reaktioner. Frågan är nu; vem ska jag mordhota?

I alla fall, efter denna chock lyckades jag köra 20 minuter på crosstrainer, fixa ett eget gymprogram och köra ett 30minuters corepass. Heja mig! Jag lär inte komma ur sängen imorrn.

Det känns så skönt att vara på banan igen efter mitt (planerade) break i fredags och lördags. I vanliga fall brukar jag ha svårt att komma tillbaka, men denna gång gick det! Ajöss extrakilon och sladdrig kropp. Hello nya snygga, lagom kurviga Antoinette!

softarlördag

Tänk att det kan vara så skönt att vara bakis.
Jag vaknade vid tolv idag. Egentligen för att jag trodde att jag hade tvättid. Det hade jag visserligen, men inte förrän klockan tre.
Himlen var full av gråa moln, regnet låg på lut... Passade mig perfekt en dag som denna. Vet inget jobbigare än att vara bakis när det är strålande solsken.
Tog en promenad bort till Coop, handlade lite viktiga bakisförnödenheter såsom Cherry Garcia (japp, jag pausar VK just idag. Imorrn kör vi igen), ovenbaked chips, pizzakit och melon.
Resten av dagen har jag varvat tvättstugan med säsong 7 av projekt runway.

Förresten, en tjej blev nedslagen och våldtagen i mitt bostadsområde inatt, ca en timme innan jag kom hem. Väldigt obehagligt.

party on...

Full som en kastrull!
Andra dagen i rad, typ.
Igår var vi på räkkryssning med jobbet. Det blev en del vin och sen öppnade jag imorse. Vet inte om det spelade in, men det blev en del glas vin och jag var trött. Vaknade dessutom tidigt som satan och kunde inte somna om. Så jag sov ca 4,5 timmar inatt.

Idag var det examensfest. Var extremt osugen, men kom igång så småningom. Och visst, det var kul. Fast ganska trist musik och min fuskskinnjacka försvann. Den var verkligen spårlöst borta. Fast jag överlever väl.

Imorrn planerar jag att vara bakfull och trött.

En sån där dag...

Grinig.
Ont i ryggen.
Ont i magen.
Alla är dumma i huvudet.
Ingen fattar nåt.
Jag är trött på allt.

Blä.

Buzy week

Denna veckan är helt galen.
Gig igår. Rep idag. Rep imorrn. Räkbåt med jobbet på torsdag. Examensfest på fredag. Och just ja, jag börjar klockan 7 på fredag också.
Jag kommer att vara helt slut på lördag!

Men vet ni, det gör inget. För nu är det bara 8 dagar kvar!!!

Livet är fan inte lätt alltid..

Jag pratade precis med min mamma.
Hon har inte haft det speciellt lätt senaste tiden, kommer det fram.

Hennes sambo (eller egentligen särbo) är djupt deprimerad och har inte deklarerat eller betalt räkningar på flera år. Att han varit deprimerad visste vi, men inte att det gått så långt. Han är ensam i veckorna och har lyckats hålla masken under helgerna när de ses. Han sköter, eller skulle ha skött, ekonomin på gården och mamma sköter lägenheten i stan, därför har hon inte upptäckt detta förrän nu, då hon råkade öppna ett brev från kronofogden. Det har gått så långt att de ska göra en utmätning.

Så hon har haft det tungt nu, med att få honom att ta kontakt med psyk, rensa upp i den ekonomiska röran och samtidigt sköta jobbet och sina uppdrag utanför jobbet. Som tur är har hon hans barn att ta hjälp av.
Nu är i alla fall allt framme i ljuset och det tror jag är bra. Som mamma säger, det kan i alla fall inte bli värre!
Ska bli skönt att åka dit och pyssla om henne lite..

Ledig måndag

Måndag och jag är ledig. Två veckor kvar till fyra veckors semester.
Idag väntar tvätt och gig. Tänkte ta en promenad också, efter frukost. Jag tänkte också hinna med nån timme på balkongen.
Kanske, kanske städa lite. Det skulle behövas, men det är så svårt att motivera sig till att städa när det är sol ute! Vem vet hur länge den stannar, liksom? Vi bor ju ändå i Sverige...

Heja Sverige! (mitt sätt att fira nationaldagen...)

Repris på gårdagen, fast med ännu mer sol. Igår blev det ju molnigt ganska snabbt.
Inte idag. Några vita bulliga moln syns på himlen, men ännu inte i närheten av solen. Jag sitter på balkongen och smälter, minst sagt. Det bara rinner om mig.
Så det vore väl fasen om det inte blev lite färg på kuppen.

Jag kan sitta nån timme till, sen är det dags att fixa till sig och åka och repa. Blir nog ett ganska soft rep dock. Vi har pratat om bubbelpool och skumpa. Låter som en bra plan i mina öron.

Solpaus

Paus från solen. Det blir varmt på min balkong. Underbart.

Jag sitter där och njuter i min nya solstol. Den tar upp nästan hela balkongen, men det struntar jag i, för det är alldeles underbart att sitta där.

Den var slut i lagret, men jag fick köpa visningsexemplaret med 10% rabatt. Jag köpte även ett parasoll, ett sånt där som man kan skruva fast i balkongräcket. Fast när jag kom hem visade det sig att det inte gick att skruva fast i mitt balkongräcke, för det var för tjockt. Så om nån vill köpa ett marinblått parasoll, hör av er.

Nä, en kopp kaffe till, sen ännu ett pass på balkongen, sen till affären...

Buzy lördag

Idag gäller:
Balkong, solstol, bok, kaffe.

Inget mer.

Att städa eller inte städa...

Jag är jättesugen på att skaffa städhjälp.
Samtidigt så sitter det så djupt i mig att man ska ta hand om sin egen skit.
Men tänk så skönt det vore... Inte vardagsstädandet, nån måtta får det vara, men någon som kommer 1 gång i månaden och storstädar kök och badrum och som dammar hyllorna. För det är det som är det tråkiga. Diska, tvätta och dammsuga kan jag göra själv.

Varje morgon går jag förbi en liten firma. De tar 150 kronor i timmen (eg 300, men så blir det avdrag och grejer). Tänk om jag skulle anlita dem fyra timmar en gång per månad?

Slut som artist... nä, inte riktigt.

Jag var helt slut igår efter Smaka på Stockholm.

Det är bara att inse. Jag pallar fortfarande inte för stora folksamlingar. Jag kan inte sortera intrycken, det blir för mycket. Det går bra så länge jag stod vid vårt bord, men så gav jag mig iväg för att köpa glass. Helt hysteriskt. Folk överallt. Folk framför, folk bakom, folk ivägen, folk som knuffas... Det blev ingen glass, jag gick tillbaka till bordet och väl där fick jag ett bryt. Och så skämdes jag för det, såklart. Tur att jag har så fina vänner omkring mig, som inte överreagerar på mina utspel.

Det suger att inse att jag inte är som förut, att jag inte kan fokusera. Inget filter. Det suger, jag blir så irriterad. Men samtidigt, det är ju så det är. Jag får lära mig att acceptera den sidan hos mig själv.

Själva sjungandet gick bra. Vädret var fantastiskt. Men jag är glad att jag har hemmakväll ikväll...

Behöver boktips!

Det är dags att beställa semesterpocket och jag behöver tips! Ge mig! Pleeze..
Jag gillar det mesta, allt från chicklit till deckare till historiska romaner till djupare litteratur...

Överös mig!

Jaha, men

Ja men jag vet inte.

Hade tänkt åka in till stan idag och shoppa sommarskor, men bara tanken på att trängas med turister och skolklasser gjorde att jag knallade raka vägen hem istället. Vilket sätter mig lite på pottan, eftersom jag råkade lova att handla bubbel till våra vikarier som slutar på torsdag. Oh well.
Jag kanske hinner göra det mellan sjungandena i Kungsan imorgon.
Har för övrigt haft en lugn dag idag. Så där lugn att jag nästan tappar styrfart. Konstigt det där.