torsdag 27 november 2014

Konstiga åkommor och gamla vänner

Det är ju märkligt att jag alltid får åkommor som ingen jäkel kan tala om vad det är.
Ni minns kanske att mitt lillfinger och halva ringfingret på vänsterhanden domnade bort i somras. Det har blivit lite bättre, men domnat är det fortfarande. Jag har varit hos ortopeden, som trodde på Ulnarisnerven, hos neurokliniken för nervundersökning, där de konstaterade att det nog inte var Ulnarisnerven ändå, eftersom jag var svag i hela armen och inte bara i underarmen, och så ortopeden igen, idag, som nu inte har en aning om vad det kan vara. Så nu ska jag så småningom på magnetröntgen av nacken, om inte annat för att utesluta ett eventuellt diskbråck. Suck.

Efter ortopeden åkte jag äntligen och hälsade på L, som fick barn tidigt i höstas. Ännu ett av mina dåliga samveten, som nu blev stillat med en lunchsushi. Tur jag har vänner som känner mig och tycker om mig, även när jag är usel på att höra av mig.

Alltså, jag har ingen riktig aptit. Jag brukar kunna äta tio bitar sushi och ändå vilja ha mer, men idag var jag mer än nöjd med 8 bitar. Om det är en biverkning, så får just den gärna stanna kvar. Jag är inte speciellt sugen på sött heller. Mest julmust light, för att jag blir torr i gommen.

I vilket fall, vi lunchade och promenerade. Och pratade, massor. Härligt, energigivande. Mitt under promenaden kollade jag mina mail och såg att jag blivit kallad på intervju nummer två, på jobbet jag sökt. Som en av tre utvalda. Jätteroligt, förstås, men också lite pirrigt. Tänk om de vill få referenser av min chef? Då måste jag ju tala om att jag sökt annat och hon kommer bli besviken och hur blir stämningen då? Det är väl okej om jag får jobbet, men tänk om nån annan av oss tre får det?
Jaja. En sak i taget. Först, imorgon, ska jag ringa och boka en tid för intervju nästa vecka.

Allt pirr gjorde att jag tog en löprunda när jag kom hem. Egentligen ville jag inte, men för en gångs skull vann förnuftet. Kanske också ett friskhetstecken. Nu efteråt känns det såklart vansinnigt skönt. Särskilt efter en timme i badet och duschen, renskrubbad, insmord och fräsch som en nyponros.

Imorrn blir det yoga och pappalunch. Måste passa på att yoga nu, på det här passet jag bokat, eftersom jag har lyckats missa tre bokningar och nu är avstängd från bokningen i nån vecka. Minnet är inte som det brukar vara... Men det blir bättre. Allt blir bättre. På ett eller annat sätt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men alltså. Vilka referenser de ska ringa bestämmer ju du?! Jag har aldrig någonsin varit på intervju för ett jobb där man krävt att få ringa nuvarande chef?! Alla fattar ju att man inte gör så. Du lämnar två/tre referenser från tidigare anställningar som ger dig bra vitsord och kan vara objektiva i hur du skulle klara arbetsuppgifterna i jobbet du sökt. Nuvarande chef skulle ju knappast vara objektiv...

Antoinette sa...

Jo jag vet. Jag nojar bara, fast inte lika mycket som förut. Grejen var att de på förra intervjun sa att de gärna ville ha referenser från nuvarande arbetsplats. Samtidigt tänker jag att de måste förstå att situationen är som den är..

Anonym sa...

Så otroligt märkligt agerande. Har aldrig hört talas om att man gör så. I så fall får du ju be en kollega vara referens och hoppas att hen håller tyst. Alternativt säga att du inte är öppen med att du söker nytt jobb.